Det största namnet — Ett mysterium som fått sin lösning
Det är intressant att lägga märke till att såväl den muslimska Koranen som den kristna Bibeln hänvisar till Guds stora namn. Den här artikeln förklarar innebörden och betydelsen av det största namnet och visar hur det påverkar hela mänskligheten och vår framtid här på jorden.
MILJONER män och kvinnor har levt och dött på jorden. I de flesta fall har deras namn dött bort med dem, och minnet av dem har förbleknat. Men en del stora namn — till exempel Avicenna, Edison, Pasteur, Beethoven, Gandhi och Newton — lever vidare. De här namnen förknippas med de bedrifter, upptäckter och uppfinningar som gjordes av dem som bar dessa namn.
Det finns emellertid ett namn som är större än alla andra namn. Alla forntida och nutida under i hela universum kan sättas i samband med det. Ja, människans hopp om ett långt och lyckligt liv är faktiskt förbundet med det här namnet!
Många har önskat lära känna det här namnet. De har sökt efter det och frågat om det, men de har inte funnit det. Det har förblivit ett mysterium för dem. Ingen människa kan i själva verket få reda på detta namn, om inte dess ägare uppenbarar det för henne. Men lyckligtvis har mysteriet med det här oförlikneliga namnet nu klarats upp. Gud själv har uppenbarat lösningen, för att människor som tror på honom skall kunna lära känna honom. Han uppenbarade sitt namn för Adam och senare för Abraham, Mose och andra trogna tjänare i forna tider.
Sökandet efter det största namnet
Koranen talar om någon ”som hade kunskap om skriften”. (27:40) Som förklaring till denna vers sägs det i verket Tafsīr Jalālayn: ”Asaf, Barkias son, var en rättfärdig man. Han kände till Guds största namn, och närhelst han anropade det, fick han svar.” Detta påminner oss om bibelskribenten Asaf, som i Psalm 83:18 säger: ”För att man må inse att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.”
I Koranen 17:2 läser vi: ”Vi hava ock givit Mose skriften och gjort den till en vägledning för Israels barn.” I den här omnämnda ”skriften” vänder sig Mose till Gud och säger: ”Anta att jag nu har kommit till Israels söner och att jag verkligen säger till dem: ’Era förfäders Gud har sänt mig till er’, och att de verkligen säger till mig: ’Vad är hans namn?’ Vad skall jag då säga till dem?” Som svar sade Gud till Mose: ”Detta är vad du skall säga till Israels söner: ’Jehova, era förfäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er.’ Detta är mitt namn till obestämd tid.” — 2 Moseboken 3:13, 15.
I forna tider kände israeliterna till Guds stora namn. Det ingick till exempel ofta i deras egennamn. Precis som man i dag kan finna människor som heter Abdullah, som betyder ”Guds tjänare”, fanns det i det forntida Israel människor som bar namnet Obadja, vilket betyder ”Jehovas tjänare”. Profeten Moses mor hette Jokebed, vars namn möjligen betyder ”Jehova är härlighet”. Namnet Johannes betyder ”Jehova har varit nådig”, och profeten Elias namn betyder ”Min Gud är Jehova”.
Profeterna kände till Guds stora namn och behandlade det med djup respekt. Det förekommer mer än 7.000 gånger i den Heliga skrift. Jesus Kristus, Marias son, framhävde detta namn när han sade i bön till Gud: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig. ... Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, med vilken du har älskat mig, må vara i dem.” (Johannes 17:6, 26) I sin berömda utläggning om Koranen säger Bayḍāwī i en kommentar till Koranen 2:87 att Jesus brukade ”uppväcka döda genom Guds största namn”.
Vad hände som gjorde att det här namnet blev ett mysterium? På vilket sätt är det namnet förknippat med människans framtid?
Hur namnet blev ett mysterium
Somliga tror att ”Jehova” på hebreiska betyder ”Allah” (Gud). Men ”Allah” motsvarar det hebreiska ordet ʼElo·hịm, majestätsplural av ordet ʼelọh·ah (gud). Med tiden uppstod den vidskepliga uppfattningen bland judarna att det var fel att uttala Guds namn, Jehova. När de läste Skrifterna och fick se namnet Jehova, blev det därför sed att i stället säga ʼAdho·nạj, som betyder ”Herre”. På vissa ställen har de till och med ändrat den ursprungliga texten och ersatt ”Jehova” med ʼAdho·nạj.
Kristenhetens religiösa ledare har handlat på samma sätt. De har ersatt namnet Jehova med ”Gud” (”Allah” på arabiska) och ”Herre”. Detta har bidragit till uppkomsten av den falska treenighetsläran, som inte har något stöd i den Heliga skrift. Den har resulterat i att miljontals människor med orätt tillber Jesus och den heliga anden och anser dem vara jämlika Gud.a
Judaismens och kristenhetens religiösa ledare bär alltså gemensamt ansvaret för den utbredda okunnigheten om det största namnet av alla. Men Gud har själv förutsagt: ”Jag kommer sannerligen att helga mitt stora namn, ... och nationerna kommer sannerligen att inse att jag är Jehova.” Ja, Jehova kommer att göra sitt namn känt bland alla nationerna. Varför det? Därför att han inte är Gud enbart för judarna eller för någon annan enskild folkgrupp eller nation. Jehova är hela mänsklighetens Gud. — Hesekiel 36:23; 1 Moseboken 22:18; Psalm 145:21; Malaki 1:11.
Det största namnet och vår framtid
”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad”, sägs det i Bibeln. (Romarna 10:13) En förutsättning för att vi skall bli räddade på domens dag är att vi känner Guds namn. Att känna hans namn inbegriper att känna till hans egenskaper, gärningar och uppsåt och att leva i överensstämmelse med hans höga principer. Abraham, till exempel, kände Guds namn och anropade detta namn. Tack vare detta åtnjöt han ett gott förhållande till Gud, visade tro på honom, litade på honom och lydde honom. Abraham kom därför att bli Guds vän. Att vi lär känna Guds namn kommer likaså att föra oss närmare honom och hjälpa oss att utveckla ett personligt förhållande till honom och att hålla fast vid hans kärlek. — 1 Moseboken 12:8; Psalm 9:10; Ordspråken 18:10; Jakob 2:23.
Vi läser i Bibeln: ”Jehova fortsatte att ge akt och lyssna. Och en minnesbok började skrivas inför honom för dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn.” (Malaki 3:16) Varför måste vi tänka på detta det största namnet? Namnet Jehova betyder ordagrant ”Han förorsakar (eller: föranleder) att bli”. Detta uppenbarar Jehova som den som förorsakar eller föranleder att han blir eller gör så att han blir den som uppfyller löften. Han förverkligar alltid sitt uppsåt och sina syften. Han är den allsmäktige Guden, den ende Skaparen, som besitter alla goda egenskaper. Det finns inget enstaka ord som till fullo kan beskriva Guds gudomliga natur. Men Gud själv har gett sig det största namnet av alla — Jehova — och det påminner oss om alla hans egenskaper, förmågor och uppsåt.
I Bibeln förklarar Gud sitt uppsåt med mänskligheten. Jehova Gud skapade människan för att leva för evigt i lycka i paradiset. Hans vilja är att hela mänskligheten skall utgöra en enda familj, som endräktigt lever tillsammans i kärlek och frid. Kärlekens Gud kommer att förverkliga detta uppsåt inom en nära framtid. — Matteus 24:3—14, 32—42; 1 Johannes 4:14—21.
Gud förklarar också orsaken till människors lidande och visar att det finns en möjlighet till räddning. (Uppenbarelseboken 21:4) Vi läser i Psalm 37:10, 11: ”Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer; och du kommer sannerligen att ge akt på hans plats, och han är inte där. Men de saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid.” — Se också Koranen 21:105.
Ja, Gud kommer att bli känd genom sitt stora namn. Nationerna kommer att bli tvungna att inse att han är Jehova. Vilket storslaget privilegium det är att känna det största namnet av alla, att vittna om det och hålla fast vid det! På det sättet kan vi få erfara uppfyllelsen av det underbara löfte som Gud ger var och en av oss: ”Eftersom det är vid mig han har fäst sin tillgivenhet, kommer jag också att föra honom i säkerhet. Jag kommer att beskydda honom, eftersom han har lärt känna mitt namn. Han kommer att anropa mig, och jag kommer att svara honom. ... Med dagars längd kommer jag att mätta honom, och jag kommer att låta honom se räddning genom mig.” — Psalm 91:14—16.
[Fotnoter]
a Bevis för att treenighetsläran inte är en biblisk lära finns i broschyren Bör man tro på treenighetsläran?, utgiven år 1989 av Sällskapet Vakttornet.
[Bild på sidan 5]
Vid den brinnande busken gjorde Gud sig känd för Mose som ”Jehova, ... Abrahams Gud”
[Bildkälla]
”Mose och den brinnande busken”, av W. Thomas s:r