KAPITEL 5
”Alla vishetens ... skatter”
1–3. Under vilka omständigheter håller Jesus en predikan en vårdag år 31 v.t., och varför blir hans åhörare förundrade?
DET är en vårdag år 31 v.t. Jesus Kristus befinner sig i närheten av Kapernaum, en livlig stad vid Galileiska sjöns nordvästra strand. Uppe på ett berg i området har Jesus bett ensam hela natten. När morgonen gryr kallar han på sina lärjungar, och bland dem väljer han ut 12, som han kallar apostlar. Under tiden har stora folkskaror kommit hit – en del från avlägsna platser – och de är samlade på en jämn plats på berget. De är ivriga att få höra vad han har att säga och att bli botade från sina sjukdomar. Jesus gör dem inte besvikna. (Lukas 6:12–19)
2 Jesus går fram till dem som har samlats och botar alla som är sjuka. Till slut, när inte en enda av dem plågas av någon allvarlig sjukdom, sätter han sig ner och börjar undervisa dem.a Det han säger den här vårdagen måste förvåna hans åhörare. De har aldrig hört någon undervisa som han gör. Han hänvisar varken till muntliga traditioner eller till ansedda judiska rabbiner för att ge tyngd åt sin undervisning. Han citerar i stället gång på gång från de inspirerade hebreiska skrifterna. Han använder ett enkelt språk och undervisar människorna på ett sätt de kan förstå. När han har talat färdigt är folkskarorna förundrade. Det har de verkligen skäl att vara. De har just lyssnat till den visaste människa som någonsin levt! (Matteus 7:28, 29)
Folkskarorna var ”helt förundrade över hans sätt att undervisa”.
3 Den här predikan finns nedtecknad i Guds ord, och där kan vi också läsa om mycket annat som Jesus sa och gjorde. Det är bra att undersöka vad Bibeln säger om Jesus, för i honom finns ”alla vishetens ... skatter”. (Kolosserna 2:3) Varifrån fick han denna vishet – förmågan att omsätta kunskap och förstånd i handling? Hur märktes det i hans sätt att leva att han var vis, och hur kan vi följa hans exempel?
”Varifrån har den mannen fått sin vishet?”
4. Vilken fråga ställde Jesus åhörare i Nasaret, och varför det?
4 Under en av sina predikofärder besökte Jesus Nasaret, den stad där han hade vuxit upp, och började undervisa i synagogan där. Många av hans åhörare blev förvånade och undrade: ”Varifrån har den mannen fått sin vishet?” De kände hans familj – hans föräldrar och syskon – och visste att han hade vuxit upp under enkla förhållanden. (Matteus 13:54–56; Markus 6:1–3) Säkert visste de också att den här vältalige snickaren inte hade gått i någon av de ansedda rabbinska skolorna. (Johannes 7:15) Deras fråga verkade därför logisk.
5. Varifrån fick Jesus sin vishet, enligt vad han själv sa?
5 Jesus var fullkomlig och hade ett fullkomligt sinne. Men det var inte därför han var så vis. Längre fram under sin tjänst, när han undervisade offentligt i templet, förklarade han att hans vishet kom från en mycket högre källa. Han sa: ”Det jag lär ut kommer inte från mig utan från honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Fadern, som hade sänt Sonen, var alltså källan till hans vishet. (Johannes 12:49) Men hur fick Jesus vishet från Jehova?
6, 7. På vilka sätt fick Jesus vishet från sin Far?
6 Jehovas heliga ande var verksam i Jesus hjärta och sinne. Angående Jesus som den utlovade Messias förutsade Jesaja: ”Jehovas ande ska vila över honom, fylla honom med vishet och förstånd, goda råd och styrka, kunskap och djup respekt för Jehova.” (Jesaja 11:2) Jehovas ande vilade över honom och vägledde hans tankar och beslut, och därför kunde man se en överlägsen vishet i allt han sa och gjorde.
7 Jesus fick vishet från sin Far också på ett annat sätt. Som vi såg i kapitel 2 hade Jesus under sin föremänskliga tillvaro, som spände över oräkneliga tidsåldrar, tillfälle att lära känna sin Fars sätt att tänka och hans syn på saker och ting. Vi kan knappast föreställa oss hur djup den vishet var som Sonen fick när han arbetade vid sin Fars sida som ”en skicklig arbetare” när Jehova skapade allt annat, både levande och livlöst. Vi förstår varför Sonen under sin föremänskliga tillvaro beskrivs som visheten personifierad. (Ordspråksboken 8:22–31; Kolosserna 1:15, 16) Under sin tjänst på jorden kunde Jesus använda den vishet han hade fått när han var tillsammans med sin Far i himlen.b (Johannes 8:26, 28, 38) Vi behöver därför inte bli förvånade över den stora kunskap och djupa insikt som Jesus ord vittnar om eller det sunda omdöme som kännetecknade allt han gjorde.
8. Hur kan vi som Jesus efterföljare få vishet?
8 Vi som följer Jesus måste också vända oss till Jehova för att få vishet. (Ordspråksboken 2:6) Jehova ger oss naturligtvis inte vishet mirakulöst, men han besvarar våra innerliga böner om att få den vishet vi behöver för att klara av problemen i livet. (Jakob 1:5) Den visheten får vi inte utan ansträngning. Vi måste fortsätta att söka efter den ”som efter gömda skatter”. (Ordspråksboken 2:1–6) Ja, vi måste fortsätta att gräva djupt i Guds ord, där Guds vishet finns, och anpassa vårt liv efter det vi lär oss. Ett av de bästa sätten att få vishet är att tänka på vad Jesus sa och gjorde. Vi ska undersöka några olika områden och se exempel på hur Jesus handlade vist och hur vi kan efterlikna honom.
Det Jesus sa
Vi kan läsa om Guds vishet i Bibeln.
9. Vad var det som gjorde Jesus undervisning så överlägsen?
9 Människor samlades kring Jesus bara för att få höra vad han hade att säga. (Markus 6:31–34; Lukas 5:1–3) Och det är inte förvånande, för när Jesus öppnade sin mun fick de höra enastående visdomsord! Hans undervisning visade hur djup kunskap han hade i Guds ord och hur väl han förstod människor. Hans undervisning är till nytta för människor överallt, både nu och då. Vi ska granska några exempel på den vishet vi finner i det Jesus sa, han som var den förutsagde Underbare rådgivaren. (Jesaja 9:6)
10. Vilka egenskaper uppmanar Jesus oss att arbeta på, och varför det?
10 Bergspredikan, som nämndes i inledningen, är den längsta sammanhängande framställning vi har av det Jesus lärde. Den avbryts inte av berättande text eller av andras kommentarer. I den här predikan ger Jesus oss inte bara råd om hur vi ska tala och uppföra oss. Han går mycket djupare än så. Eftersom Jesus visste att tankar och känslor leder till ord och handlingar uppmanade han oss att arbeta på inre egenskaper, till exempel ödmjukhet, hunger efter det som är rätt, barmhärtighet, frid och kärlek till andra. (Matteus 5:5–9, 43–48) När vi blir bättre på sådana egenskaper börjar vi tala och uppföra oss på ett sätt som Jehova tycker om och som stärker våra relationer till andra människor. (Matteus 5:16)
11. Vad gör Jesus förutom att beskriva vilka handlingar vi ska undvika?
11 Jesus berättar inte bara vilka handlingar vi ska undvika, utan varnar också för tankar och begär som kan leda till sådana handlingar. Han uppmanar oss till exempel inte bara att avhålla oss från våld. Nej, han varnar oss för att låta vrede ligga och gro inom oss. (Matteus 5:21, 22; 1 Johannes 3:15) Han förbjuder inte bara äktenskapsbrott, utan varnar för det begär som börjar i hjärtat och som leder till otrohet. Han uppmanar oss att inte titta på sådant som kan väcka orätta begär hos oss. (Matteus 5:27–30) Jesus tar itu med orsakerna, inte bara symtomen. Han riktar fokus på de tankar och begär som leder till orätta handlingar. (Psalm 7:14)
12. Hur betraktar vi Jesus råd, och varför det?
12 Det ligger verkligen stor vishet i Jesus ord! Det är inte förvånande att alla var ”helt förundrade över hans sätt att undervisa”. (Matteus 7:28) Vi som är hans efterföljare betraktar hans visa råd som ett mönster för hur vi bör leva. Vi försöker arbeta på de egenskaper som han uppmanade oss att visa – bland annat barmhärtighet, frid och kärlek – eftersom vi vet att vi då kommer att uppföra oss på ett sätt som Jehova tycker om. Vi anstränger oss att bli av med de negativa känslor och begär som han varnade för – bland annat bitter vrede och omoraliska begär – eftersom vi vet att det kommer att hjälpa oss att undvika orätta handlingar. (Jakob 1:14, 15)
Det Jesus gjorde
13, 14. Hur visade Jesus att han var vis när han valde hur han skulle leva sitt liv?
13 Jesus visade inte bara att han var vis genom det han sa, utan också genom det han gjorde. Hela hans liv – hans beslut, hans syn på sig själv och hans sätt att behandla andra – präglades verkligen av vishet. Vi ska se på några exempel som visar att Jesus lät sig ledas av ”praktisk vishet och tankeförmåga”. (Ordspråksboken 3:21)
14 En vis person fattar bra beslut. Jesus var vis när han valde hur han skulle leva sitt liv. Kan du föreställa dig vilket liv han kunde ha levt? Han kunde ha byggt ett imponerande hus, haft en framgångsrik affärsverksamhet och fått en framträdande ställning i världen. Men Jesus visste att det ”är meningslöst och ett jagande efter vind” att fokusera på sådant i livet. (Predikaren 4:4; 5:10) Att göra det är dårskap, motsatsen till vishet. Jesus valde att leva ett enkelt liv. Han var inte intresserad av att tjäna pengar eller skaffa sig ägodelar. (Matteus 8:20) I linje med det han lärde var hans öga ”fokuserat”. Han var inriktad på en enda sak – att göra Guds vilja. (Matteus 6:22, fotnot) Jesus använde sin tid och sin energi på ett vist sätt och satte Guds rike främst i livet, något som är mycket viktigare och mycket mer givande än att skaffa sig pengar och saker. (Matteus 6:19–21) Han gav oss därigenom ett exempel som är värt att följa.
15. Hur kan vi visa att vi är fokuserade på att sätta Guds rike främst i livet, och varför är det vist att göra det?
15 Vi som är Jesus efterföljare inser hur vist det är att vara fokuserade på att sätta Guds rike först i livet. Vi undviker därför att dra på oss onödiga skulder och gå upp i sådant som tar på krafterna och kräver mycket uppmärksamhet. (1 Timoteus 6:9, 10) Många har gjort förändringar för att förenkla sin livsstil så att de kan använda mer tid till tjänsten, kanske till och med vara heltidsförkunnare. Det visaste vi kan göra är att låta Guds rike få främsta platsen i livet, för det ger oss den största lyckan och tillfredsställelsen. (Matteus 6:33)
16, 17. a) Hur visade Jesus att han var ödmjuk och realistisk när det gällde vad han förväntade av sig själv? b) Hur kan vi visa att vi är ödmjuka och realistiska när det gäller vad vi förväntar av oss själva?
16 Bibeln förknippar vishet med ödmjukhet och förmågan att vara medveten om sina begränsningar. (Ordspråksboken 11:2) Jesus var ödmjuk och realistisk när det gällde vad han förväntade av sig själv. Han visste att han inte skulle kunna omvända alla som hörde hans budskap. (Matteus 10:32–39) Han insåg också att det fanns en gräns för hur många människor han personligen skulle kunna nå. Han var därför vis och anförtrodde sina efterföljare arbetet att göra lärjungar. (Matteus 28:18–20) Han erkände ödmjukt att de skulle göra ”ännu större gärningar” än han gjorde, eftersom de skulle nå fler människor över ett större område och under en längre tid. (Johannes 14:12) Dessutom insåg Jesus att även han behövde hjälp. Han tog emot hjälp av de änglar som kom för att betjäna honom i vildmarken och av den ängel som kom för att styrka honom i Getsemane. När Guds son som mest behövde hjälp ropade han högt. (Matteus 4:11; Lukas 22:43; Hebréerna 5:7)
17 Vi måste också vara ödmjuka och realistiska när det gäller vad vi förväntar av oss själva. Vi vill verkligen arbeta helhjärtat och anstränga oss kraftigt i arbetet med att predika och göra lärjungar. (Lukas 13:24; Kolosserna 3:23) Men samtidigt måste vi komma ihåg att Jehova inte jämför oss med andra, och det ska inte heller vi göra. (Galaterna 6:4) Praktisk vishet kommer att hjälpa oss att sätta upp realistiska mål efter våra förmågor och omständigheter. Visheten kommer också att hjälpa dem som har ansvar i församlingen att inse att de har begränsningar och att de ibland behöver hjälp och stöd. Ödmjukhet kommer att få dem att tacksamt ta emot hjälp och att inse att Jehova mycket väl kan låta en medtroende bli ”ett stort stöd” för dem. (Kolosserna 4:11)
18, 19. a) Vad visar att Jesus var resonlig och positiv i sitt sätt att handla mot sina lärjungar? b) Varför har vi goda skäl att vara resonliga, och hur kan vi visa att vi har en positiv inställning till varandra?
18 ”Visheten från ovan är ... resonlig”, sägs det i Jakob 3:17. Jesus var resonlig och positiv i sitt sätt att handla mot sina lärjungar. Han var mycket väl medveten om deras fel och brister, men han såg det goda hos dem. (Johannes 1:47) Han visste att de skulle överge honom den natt då han blev gripen, men han tvivlade inte på deras lojalitet. (Matteus 26:31–35; Lukas 22:28–30) Petrus förnekade tre gånger att han ens kände Jesus. Ändå bad Jesus för Petrus och visade att han litade på att han skulle vara trogen. (Lukas 22:31–34) Den sista natten av sitt liv på jorden bad Jesus för sina lärjungar. Han inriktade sig inte på deras misstag, utan talade positivt om vad de hade gjort fram till dess och sa till sin Far: ”De har hållit ditt ord.” (Johannes 17:6) Trots deras ofullkomligheter anförtrodde han dem arbetet med att predika och göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Jesus visade att han hade förtroende för dem, och det gav dem utan tvivel den styrka de behövde för att kunna utföra det arbete som han hade befallt dem att utföra.
19 Vi som är Jesus efterföljare har goda skäl att följa hans exempel när det gäller detta. Om Guds fullkomlige son var resonlig och inte förväntade för mycket av sina ofullkomliga lärjungar, hur mycket mer bör då inte vi som ofullkomliga människor vara resonliga och ha tålamod med varandra! (Filipperna 4:5) Vi koncentrerar oss inte på våra bröder och systrars fel och brister, utan ser det goda hos dem. Vi gör klokt i att komma ihåg att Jehova har dragit dem till sig. (Johannes 6:44) Han måste alltså se något gott hos dem, och det bör också vi göra. En positiv inställning kommer att hjälpa oss att inte bara ”överse med ... felsteg” hos andra, utan också tänka efter hur vi ska kunna berömma dem. (Ordspråksboken 19:11) När vi visar att vi har förtroende för våra bröder och systrar hjälper vi dem att göra sitt bästa i tjänsten för Jehova och att tjäna honom med glädje. (1 Thessalonikerna 5:11)
20. Vad ska vi göra med den skatt av vishet som finns i evangelieskildringarna, och varför det?
20 Evangelieskildringarna av Jesus liv och tjänst är en verklig skatt av vishet! Hur kan vi ta vara på den här ovärderliga gåvan? I slutet av bergspredikan uppmanade Jesus sina åhörare att inte bara lyssna på hans visa uttalanden utan också följa dem. (Matteus 7:24–27) När vi formar våra tankar, motiv och handlingar efter Jesus visa ord och gärningar får vi hjälp att leva det bästa tänkbara livet nu och att hålla oss kvar på vägen till evigt liv. (Matteus 7:13, 14) Det finns verkligen inget bättre eller visare vi kan göra!
a Den framställning som Jesus höll den dagen har blivit känd som bergspredikan. Enligt återgivningen i Matteus 5:3–7:27 innehåller den 107 verser, och det skulle inte ta mer än omkring 20 minuter att framföra den.
b När Jesus blev döpt ”öppnades himlen”, och han återfick tydligtvis minnet av sin föremänskliga tillvaro. (Matteus 3:13–17)