Påven Johannes Paulus besöker en orolig hjord
UNDER tio bråda dagar i september förra året färdades påven Johannes Paulus II med jetflyg till olika delar av Nordamerika och besökte nio städer i USA och en by i Northwest Territories i Canada. Han riktade sig även till icke-katoliker, och samtidigt tog han itu med en växande anda av oberoende i sin nordamerikanska hjord.
Präster ifrågasatte kyrkans regler om celibat. Biskopar antydde att dess moralregler var alltför restriktiva. Amerikanska indianer protesterade mot det sätt på vilket kyrkan hade behandlat deras förfäder.
Påven riktade kritik mot den tilltagande benägenheten bland USA:s katoliker att ”välja och vraka” bland kyrkans läror och själva avgöra vilka delar de önskar följa. Monsignore John Tracy Ellis förklarade till exempel att många människor säger: ”Jag är katolik, men jag vill inte acceptera allt som påven lär.” Tidskriften Time rapporterade: ”Av de amerikanska katolikerna, som en gång i tiden av Rom ansågs vara bland de plikttrognaste sönerna och döttrarna i kyrkan, är det nu många som tror att de har rätt att välja och vraka i fråga om vilka delar av tron de skall hålla sig till, samtidigt som de struntar i vissa av kyrkans läror som de inte accepterar.”
Noggrann planering
Detta besök var regisserat med stor noggrannhet. Utskrifter av uttalanden som kyrkliga representanter skulle framföra och till och med utskrifter av vad judiska, muslimska, hinduiska och buddistiska ledare skulle säga till påven hade sänts till Vatikanen långt i förväg, för att noggranna svar skulle kunna förberedas.
Rundresan började i Miami den 10 september. Den katolske prästen Frank J. McNulty, som där talade som representant för de 57.000 prästerna i USA, uppmanade påven att ta upp sådana söndrande frågor som prästerskapets celibat, den växande tendensen bland katoliker att fjärma sig från kyrkans läror och kvinnornas önskan att få spela en mer framträdande roll i kyrkan. Han sade att värdet av celibatet ”har urholkats och fortsätter att urholkas i mångas sinnen”. Los Angeles Times kommenterade att påvens ”milt avfattade” svar ”inte direkt berörde några av de frågor som väcktes [av McNulty]”, utan att påven i stället ”betonade prästernas plikt att underordna sig hans auktoritet i lärofrågor”.
I Columbia i South Carolina sammanträffade Johannes Paulus därefter med religiösa ledare som inte tillhörde katolska kyrkan. I New Orleans varnade han teologer som undervisar i katolska skolor och framhöll att dessa inte har frihet att avlägsna sig från officiella kyrkoläror.
I Phoenix i Arizona tillstod han ”misstag och övergrepp” som medlemmar av hans kyrka hade gjort sig skyldiga till i gångna tider mot amerikanska indianer, och han tog offentligen emot en i religiöst avseende symbolisk örnfjäder från en indiansk medicinman.
Vid ett möte med 300 amerikanska biskopar i Los Angeles sade kardinal John R. Quinn till påven: ”Som själasörjare är vi djupt oroade över att vissa bestämda områden av kyrkans läror, både när det gäller sexualmoral och samhällsmoral, då och då utsätts för negativ kritik i vårt land och ibland även av välvilliga katoliker.” Påven svarade att det är ett ”allvarligt misstag” av katoliker att betrakta sig som trogna, om de har en avvikande mening i fråga om kyrkans läror om ”sexuell och äktenskaplig moral, skilsmässa och omgifte ... [samt] aborter”.
Homosexualiteten kom upp till diskussion i San Francisco, en stad där aids redan tagit mer än 2.150 liv. Sextiotvå offer för aids var med i en grupp som sammanträffade med påven. Bland dem fanns två präster, en förutvarande munk, ett antal homosexuella män och en fyra år gammal pojke som hade fått aids genom en blodtransfusion.
I Detroit fördömde Johannes Paulus aborter. Han sade: ”Respekt för liv och skydd av liv genom lagstiftning bör tillförsäkras varje mänsklig varelse redan från avlelsen och fram till den naturliga döden.” Från Detroit åkte han till Fort Simpson i Canada, där han uttalade ett ”rungande bifall” åt indianernas krav på självstyre och besittningstagande av sitt eget land.
Hur reagerade USA:s katoliker på påvens ståndpunkt? The Times i London uppgav: ”Hans magnetiska personliga närvaro gav otvivelaktigt lyftning åt kyrkan, men hans kompromisslösa krav på lydnad mot Vatikanen har enbart förvärrat oenigheten.”
Styrd av Kristus?
I Miami hade påven Johannes Paulus i början av sin rundresa sagt att anledningen till att den katolska auktoriteten måste godtas är att påvens kyrka ”är en institution som styrs av Jesus Kristus”. Om detta är sant, borde då inte dess läror åtlydas kompromisslöst? Varför skulle då en del präster vilja ändra Kristi läror? Och varför skulle en del biskopar behöva vara oroade över allmänhetens kritik?
Problemet är att inte alla dessa kyrkans regler grundar sig på Jesu Kristi läror. En del återspeglar idéer, förhållningsregler och traditioner som kyrkan har införlivat under århundradenas lopp, och de är inte baserade på Kristi egna läror och på de trosuppfattningar som han ursprungligen förmedlade till sina efterföljare.
Du kan komma att finna att det är oerhört intressant att jämföra dessa nuvarande läror med det som Jesus och hans apostlar verkligen lärde.
Vad Jesus och hans apostlar verkligen sade
Dessa läror finns bevarade i en bok som innehåller den enda exakta uppteckningen av Jesu egna ord och av det han och hans apostlar i verkligheten lärde. Du kanske redan har ett exemplar av denna bok, bibeln. Den visar vad sann kristendom verkligen lärde innan de många mänskliga idéerna tillkom. Följande citat (utom citatet från 2 Moseboken) gäller uttalanden som nedtecknats av Jesu apostlar själva angående sådana handlingssätt som inte är tillåtna i den sanna kristna församlingen:
Sex utanför äktenskapet: ”Människor som lever omoraliskt, avgudadyrkare, äktenskapsbrytare ... kommer aldrig att ärva Guds rike.” — 1 Korintierna 6:9, 10, den katolska The Jerusalem Bible.
”När man styrs av njutningslystnad är följderna uppenbara: otukt, grov oanständighet och sexuell ansvarslöshet. ... De som uppför sig på detta sätt kommer inte att ärva Guds rike.” — Galaterna 5:19—21, The Jerusalem Bible.
”Eftersom sex alltid är en fara, må varje man ha sin egen hustru och varje kvinna sin egen man.” — 1 Korintierna 7:2, The Jerusalem Bible. Se också 1 Tessalonikerna 4:3—8.
Homosexuella vanor: ”Detta är anledningen till att Gud har prisgett dem åt förnedrande passioner: ... deras män har övergett det naturliga umgänget för att uppslukas av passion till varandra, i det att män ägnar sig åt skamlösa ting med män och därmed får lämplig vedergällning för sin perversitet.” — Romarna 1:26, 27, The Jerusalem Bible.
”Varken otuktsmän ... eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike. Och likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena, men ni har helgats, men ni har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande.” — 1 Korintierna 6:9—11; se också 1 Timoteus 1:9—11.
Aborter: Bibeln säger att även om det skulle ske genom en olyckshändelse att män som trätte ”stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster ... [och] om olycka sker, skall liv ges för liv”. Så även om man genom vårdslöshet vållade ett fosters död, skulle denna handling straffas med döden. Och den kristne aposteln Johannes skrev: ”Ingen mördare har evigt liv bestående i sig.” — 2 Moseboken 21:22, 23; 1 Johannes 3:15.
Här följer några saker som Jesus och hans apostlar inte sade något om. Dessa onödiga restriktioner har tillkommit senare.
Celibat för präster: Paulus, Jesu apostel som spred kristendomen till den icke-judiska världen, visade att celibat inte var nödvändigt. Han skrev: ”Har vi inte rätt att föra med oss en kristen hustru, liksom de övriga apostlarna och bröderna i Herren och Kefas [Petrus] gör?” — 1 Korintierna 9:5, den katolska The New American Bible, Saint Joseph Edition.
Han skrev också: ”Så bör nu föreståndaren vara ... en enda hustrus man.” — 1 Timoteus 3:2, J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning; se också 1 Timoteus 4:1—3.
Inget omgifte: Jesus visade att det finns en synd mot äktenskapspartnern som är så allvarlig att den kan ge tillåtelse till skilsmässa och omgifte. Han sade: ”Jag säger er nu att vemhelst som skiljer sig från sin hustru (lösaktigt uppförande är ett undantag) och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den man som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.” (Matteus 19:9, The New American Bible) I en fotnot till vers 9 framhåller den ovan nämnda bibelöversättningen: ”Lösaktigt uppförande är ett undantag: ordagrant ’utom på grund av porneia’, dvs. omoraliskhet, otukt och även incest.”
Regler beträffande födelsekontroll: Bibeln säger att man bör älska sina barn, sörja för dem och uppfostra dem enligt gudaktiga principer, men det sägs ingenstans att varje akt av sexuellt umgänge måste utgöra en möjlighet till avlelse av ett barn. Den omnämner heller inte födelsekontroll som ett medel att begränsa familjestorleken inom ett äktenskap.
Om katolska kyrkan verkligen är en institution som styrs av Kristus Jesus, då skulle alla dess läror och sedvänjor vara i fullständig harmoni med Guds ord, de heliga Skrifterna. Den skulle då inte behöva drabbas av splittring bland sina biskopar, präster och kyrkomedlemmar. Saken är allvarlig. Jesus sade: ”Varje rike som är delat går mot fördärv, och ett hushåll som är delat bryter samman.” (Lukas 11:17, The Jerusalem Bible) Må denna situation ge anledning för våra katolska läsare att undersöka bibeln grundligare för att få kunskap om vad Gud kräver för att vi skall kunna få hans godkännande. Jehovas vittnen kommer med glädje att bistå var och en med detta.
[Ruta på sidan 25]
Att godta kyrkans läror
En enkät som gjordes av tidskriften Time i augusti förra året (publicerad den 7 september) visade i vilken utsträckning amerikaner som säger att de är katoliker har en annan mening än kyrkans officiella läror. I denna rapport uppgavs följande siffror:
27 % av de amerikanska katoliker som intervjuades sade att kvinnor bör ha rätt till abort, om de så vill
53 % ansåg att präster bör få gifta sig
78 % sade att det är tillåtet för katoliker att ”själva fatta beslut” i sådana frågor som födelsekontroll och aborter
93 % trodde att ”det är möjligt att ha en annan mening än påven och ändå vara en god katolik”
En enkät utförd av The New York Times/CBS News (som publicerades den 11 september 1987 i The New York Times) visade att det finns liknande tvivel bland präster:
24 % sade att de personligen förordade ”användningen av artificiella metoder för födelsekontroll”
55 % ansåg att präster skulle få gifta sig
57 % sade att en person kan vara av en annan mening ”än kyrkan i fråga om att aborter är synd” och ”ändå vara en god katolik”
[Ruta på sidan 26]
Celibat var inte en befallning som gavs under det första århundradet
Påven Paul VI gav sitt stöd åt kravet på celibat för prästerskapet men erkände att ”Nya testamentet, som upprätthåller Kristi och apostlarnas lära, ... inte öppet kräver celibat av invigda präster. ... Jesus själv gjorde det inte till en nödvändig förutsättning i sitt val av de tolv, och det gjorde inte heller apostlarna när det gällde dem som skulle leda de första kristna samfunden.” — Sacerdotalis Caelibatus (Prästernas celibat, 1967).
[Ruta på sidan 26]
”Driv ut denne ogärningsman ...”
Aposteln Paulus underrättade de kristna i det första århundradet om vad de skulle göra med en omoralisk person i församlingen: ”Ni skall inte umgås med en kristen broder som lever ett omoraliskt liv. ... Ni måste driva ut denne ogärningsman från er.” Lär din kyrka verkligen detta? — 1 Korintierna 5:11—13, The Jerusalem Bible.