VARFÖR vägrade många judar under det första århundradet att godta Jesus som Messias? Ett ögonvittne berättar: ”Sedan [Jesus] ... hade gått in i templet, kom de främsta prästerna och folkets äldre män fram till honom, medan han höll på att undervisa, och de sade: ’Med vilken myndighet gör du dessa ting? Och vem har gett dig denna myndighet?’” (Matteus 21:23) De menade att den Allsmäktige hade gett Tora (Lagen) åt den judiska nationen, och detta gav vissa män gudagiven myndighet. Hade Jesus sådan myndighet?

Jesus visade den största respekt för Tora och för dem som fick verklig myndighet genom denna lag. (Matteus 5:17–20; Lukas 5:14; 17:14) Men han fördömde ofta dem som överträdde Guds bud. (Matteus 15:3–9; 23:2–28) Dessa män följde traditioner som kom att kallas den muntliga lagen. Jesus godkände inte dess auktoritet. Och därför var det många som förkastade honom som Messias. De ansåg att bara de som höll fast vid de ledande männens traditioner kunde få Guds stöd.

”Vem har gett dig denna myndighet?”

Helt klart är att den mosaiska lagen gav prästerna, Arons avkomlingar, den främsta religiösa myndigheten och ansvaret att ge undervisning. (3 Moseboken 10:8–11; 5 Moseboken 24:8; 2 Krönikeboken 26:16–20; Malaki 2:7) Men under århundradenas gång blev en del präster otrogna och moraliskt fördärvade. (1 Samuelsboken 2:12–17, 22–29; Jeremia 5:31; Malaki 2:8, 9) Då Israel stod under grekiskt herravälde, var det många präster som kompromissade i sådant som gällde tillbedjan. På 100-talet f.v.t. började fariséerna — en ny grupp inom judaismen som misstrodde prästerskapet — införa traditioner som gjorde att varje enskild israelit kunde betrakta sig som lika helig som prästen. Dessa traditioner tilltalade många, men de var ett tillägg till Lagen som inte var godtagbart. — 5 Moseboken 4:2; 12:32 (13:1 i judiska versioner).

Fariséerna blev de nya laglärda — de gjorde det arbete som de menade att prästerna inte gjorde. Eftersom den mosaiska lagen inte gav dem någon myndighet, utvecklade de nya sätt att tolka Bibeln — de använde kryptiska anspelningar och andra metoder som tycktes stödja deras uppfattningar.a Som de främsta förvaltarna och främjarna av dessa traditioner skapade fariséerna en ny grundval för myndighet i Israel. Under det första århundradet v.t. hade fariséerna blivit en dominerande kraft inom judaismen.

När fariséerna tog upp de muntliga traditioner som fanns och sökte efter stöd i Bibeln för att skapa egna, fann de att deras aktivitet måste tillerkännas ökad auktoritet. Man kom med en ny förklaring till vad som var ursprunget till dessa traditioner. Rabbinerna lärde nu att ”Mose fick Tora vid Sinai och överlämnade den till Josua, Josua lämnade den till de äldste, och de äldste lämnade den till profeterna. Och profeterna lämnade den till männen i Stora församlingen.” — Avot 1:1, Mishna.

Med orden: ”Mose fick Tora” syftade rabbinerna inte bara på de skrivna lagarna, utan också på alla sina muntliga traditioner. De hävdade att dessa traditioner — som människor hade hittat på och utvecklat — hade getts till Mose av Gud vid Sinai. Rabbinerna lärde också att Gud inte avsåg att människorna skulle förklara det som inte stod i Lagen, utan att han muntligen hade fastställt det som inte stod skrivet. De menade att Mose hade förmedlat denna muntliga lag till efterföljande generationer — inte till prästerna, utan till andra ledare. Fariséerna gjorde själva anspråk på att vara de naturliga arvtagarna i denna ”obrutna” kedja av myndighet.