LYCKA

Lycka är ett tillstånd av välbefinnande som kännetecknas av en relativ varaktighet, av känslor som sträcker sig från tillfredsställelse i största allmänhet till djup och intensiv glädje över livet samt av en naturlig önskan om att detta tillstånd skall fortsätta. Det är en starkare och mer varaktig känsla än glädje.

Det hebreiska ordet för ”lycklig” är ’ẹsher (Ps 40:4); det besläktade verbet ’ashạr betyder ”prisa lycklig” (1Mo 30:13). Dessa ord används om människor. De betecknar ofta den känsla som kommer av att man har gjort något gott, till exempel handlat hänsynsfullt mot den ringe. Den som fruktar Jehova prisas också lycklig. (Ps 41:1; 112:1) Det grekiska ord som återges med ”lycklig” är makạrios.

I Psalmerna, i Ordspråksboken och i synnerhet i Jesu bergspredikan framhålls vad som gör människor lyckliga. Dessa uttalanden kallas traditionellt ”saligprisningar”, eftersom flera översättningar (SFB, 1541, 1917) ofta har återgett det hebreiska och det grekiska grundordet med ”salig”. Uttrycken ”lycklig” och ”lyckligprisningar” är emellertid mera entydiga, eftersom det ålderdomliga ordet ”salig”, som visserligen kan ha innebörden lycklig och upprymd, mer och mer har kommit att förmedla tanken på att vara frälst eller avliden. Andra översättningar återger därför de hebreiska och grekiska orden med ”lycklig” och ”lycka” (NV, Åk; jfr JB, Ph, TEV). I Bibel 2000 återges ’ẹsher i regel med ”lycklig”, medan makạrios däremot återges med ”salig” på alla ställen utom i Apostlagärningarna 26:2, där det återges med ”lycklig”.

Jehova och Jesus Kristus. Jehova är ”den lycklige Guden”, och hans Son, Jesus Kristus, kallas ”den lycklige och ende Makthavaren”. (1Ti 1:11; 6:15) Trots att det rättmätiga i Jehovas suveränitet har ifrågasatts sedan ondskan uppstod i himlen och på jorden (se JEHOVA) är Jehova helt förvissad om att hans avsikter kommer att förverkligas; ingenting kan ske utan att han tillåter det. (Jes 46:10, 11; 55:10, 11) När han har visat tålamod genom att tillåta förhållanden som han har makt att förändra har han gjort det i ett bestämt syfte, och därför är han lycklig. Aposteln Paulus skriver: ”Fastän han [dvs. Gud] ville visa sin vrede och göra sin makt känd, [har han] i stort tålamod ... haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse, för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett till härlighet.” (Rom 9:22–24)

Psalmisten säger: ”Jehovas härlighet består till oöverskådlig tid. Jehova gläder sig över sina verk.” (Ps 104:31) Han är den störste och främste givaren, alltid givmild, barmhärtig och kärleksfull, och han blir inte bitter ens om några av hans skapelser visar sig vara otacksamma. ”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva kommer från ovan, ty den kommer ner från himlaljusens Fader, och hos honom finns ingen förändring som i skuggans växlingar.” (Jak 1:17) Hans Son, Jesus Kristus, som fullständigt litar på sin Fader och alltid gör det som behagar honom, är också lycklig. (Joh 8:29) Jesus kände en inre glädje till och med när han fick utstå prövningar och lidande. (Heb 12:2; jfr Mt 5:10–12.)

Hur kan man uppnå sann lycka?

För att uppnå den lycka som utlovas i Bibeln är det nödvändigt att man har ett gott förhållande till Gud, älskar honom och troget tjänar honom. Man kan inte uppnå sann lycka om man inte är lydig mot Gud. Hans välsignelse är en förutsättning för lycka, som är en av de goda och fullkomliga ”gåvor” han skänker.

Man uppnår inte lycka genom att skaffa sig makt eller materiell rikedom. Jesus sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apg 20:35) Om den som handlar hänsynsfullt mot den ringe och på så sätt får uppleva glädjen av att ge sägs det: ”Jehova skall vakta honom och bevara honom vid liv. Han skall prisas lycklig på jorden.” (Ps 41:1, 2) Det som bidrar till sann lycka är kunskap om Jehova samt den vishet, tillrättavisning och tuktan som kommer från honom. (Ord 2:6; 3:13, 18; Ps 94:12) Den som förtröstar på Jehova (Ord 16:20), finner behag i hans lag och lyder den (Ps 1:1, 2; 112:1), håller fast vid det som är rätt (Ps 106:3) och fruktar Gud (Ps 128:1) är en verkligt lycklig människa.

En lycklig nation. En hel nation kan vara lycklig om den har Jehova som sin Gud och lyder hans lagar. (Ps 33:12; 144:15) Efter kung Davids rättfärdiga styre och under den tid då kung Salomo följde Jehovas lag var israeliterna trygga och lyckliga. De ”var talrika, så talrika som sandkornen vid havet. De åt och drack och gladde sig.” (1Ku 4:20, 25; 10:8; 2Kr 9:7) Detta visar vilket inflytande ett rättfärdigt styre kan ha. (Jfr Ord 29:2, 18.) Jesus gjorde klart för de nationalistiska judarna vad som krävdes för att de skulle bli en lycklig nation. På grund av att de var avkomlingar av Abraham och Jakob menade de själva att följande ord var tillämpliga på dem: ”Lycklig är den nation vars Gud är Jehova.” (Ps 33:12) Men Jesus sade rent ut till dem att Guds kungarike skulle tas ifrån dem och ”ges åt en nation som frambringar dess frukter”. (Mt 21:43) Aposteln Petrus använde senare uttrycket ”nation” när han talade om de av anden pånyttfödda som är i gemenskap med Kristus. Han sade: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’ – han som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1Pe 2:9)

Jesu råd angående lycka. Jesus inledde sin bergspredikan på ett verkningsfullt sätt med att räkna upp vissa karaktärsdrag eller handlingar som medför att en människa blir lycklig och får Guds ynnest och möjligheten att ärva himlarnas kungarike. (Mt 5:1–12) Det är värt att lägga märke till att lyckan enligt dessa nio lyckligprisningar varken är beroende av de förhållanden man lever under som ett resultat av tid och oförutsedda händelser eller av goda gärningar som man gör av ren människokärlek. Sann lycka kommer av sådant som har med andlighet att göra, nämligen av att man tillber Gud och får uppleva uppfyllelsen av hans löften. Jesus säger till exempel: ”Saliga de som är fattiga i anden ...” (2000), eller, återgivet på ett mer lättfattligt sätt: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.” (Mt 5:3) Han fortsätter med att säga: ”Lyckliga är de som sörjer, eftersom de skall bli tröstade.” (Mt 5:4) Det är uppenbart att han inte menar alla som sörjer av vilken som helst orsak, utan sådana som sörjer på grund av sitt dåliga andliga tillstånd, sin syndfullhet och de sorgliga följderna av människans benägenhet till synd. De sörjer också därför att de hungrar och törstar efter rättfärdighet. Gud bryr sig om sådana sörjande och välsignar dem i andligt avseende, precis som Jesus lovade: ”De skall bli mättade.” (Jfr 2Kor 7:10; Jes 61:1–3; Hes 9:4.)

I Uppenbarelseboken gör Jesus Kristus genom en ängel sju uttalanden angående vilka som är lyckliga. (Upp 1:3; 14:13; 16:15; 19:9; 20:6; 22:7, 14) I bokens inledning sägs det: ”Lycklig är den som läser upp och lyckliga är de som hör orden i denna profetia och som iakttar det som står skrivet i den.” (Upp 1:3) Och i avslutningen sägs det: ”Lyckliga är de som tvättar sina långa dräkter, för att rättigheten att gå till livets träd må vara deras och för att de må få tillträde till staden [det nya Jerusalem] genom dess portar.” (Upp 22:14)

”Gläd er i Jehova.” Det är tydligt att de som utgör Guds ”heliga nation” (1Pe 2:9) uppnår sann lycka, och detsamma gäller alla som är förbundna med denna nation och som helhjärtat tjänar Jehova och lyder honom. Psalmisten säger: ”Gläd er i Jehova, ni rättfärdiga, och prisa hans heliga namn.” (Ps 97:12) Aposteln Paulus ger uttryck åt samma tanke när han i ett brev riktat till den kristna församlingen skriver: ”Gläd er alltid i Herren. På nytt vill jag säga: Gläd er!” (Flp 4:4) Lyckan är således inte beroende av välstånd, vishet, makt eller egna bedrifter. Det som ger lycka är snarare kunskap om Jehova, som ger rådet: ”Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, och den väldige skall inte berömma sig av sina väldiga gärningar. Den rike skall inte berömma sig av sin rikedom. Men den som berömmer sig, han skall berömma sig av detta: att han har insikt och att han har kunskap om mig, att jag är Jehova, den som verkar i kärleksfull omtanke, i rättvisa och rättfärdighet på jorden; ty däri finner jag verkligen behag.” (Jer 9:23, 24)