Inte en symbol för evig pina. Jesus Kristus förknippade Gehenna med eld (Mt 5:22; 18:9; Mk 9:47, 48), och det gjorde även lärjungen Jakob, den ende bibelskribent förutom Matteus, Markus och Lukas som använde ordet (Jak 3:6). En del kommentatorer förbinder elden i Gehenna med de människooffer som frambars före Josias regering och hävdar med detta som grund att Jesus använde Gehenna som en symbol för evig pina. Men eftersom Jehova Gud uttryckte sin starka avsky för det som ägde rum där och sade att det var något som han inte hade befallt och en tanke som inte ens hade uppkommit i hans hjärta (Jer 7:31; 32:35), verkar det högst osannolikt att Guds Son i en redogörelse för Guds dom skulle låta denna avgudiska sedvänja ligga till grund för Gehennas symboliska betydelse. Dessutom förklarade Gud i profetiska uttalanden att Hinnoms dal skulle tjäna som massgrav för döda kroppar, inte som en plats där levande offer skulle plågas. (Jer 7:32, 33; 19:2, 6, 7, 10, 11) ”Lågslätten med liken och fettaskan”, som omtalas i Jeremia 31:40, anses därför allmänt vara en benämning på Hinnoms dal, och en port som kallades ”Askhögsporten” ledde tydligen ut till den plats där dalens östra ände mötte Kidrons regnflodsdal. (Neh 3:13, 14)

Det Bibeln säger om Gehenna motsvarar därför i stort sett den traditionella uppfattning som uttrycks i rabbinska skrifter och andra källor. Den går ut på att Hinnoms dal användes som en avstjälpningsplats för avfall från Jerusalem. (I The New Testament in Modern English av J. B. Phillips återges gẹenna med ”sophög” i Mt 5:30.) Den judiske kommentatorn David Kimchi (1160?–1235?) ger följande historiska upplysningar om ”Gehinnom” i sin kommentar till Psalm 27:13: ”I Jerusalems närhet finns en vedervärdig plats, och dit kastade man orena ting och kadaver. Det fanns också en ständig eld där som skulle bränna upp de orena tingen och kadavrens ben. Därför kallas domen över de onda sinnebildligt för Gehinnom.”

För att undgå en sådan tillintetgörelse skulle Jesu efterföljare göra sig av med allt som kunde få dem att snava i andlig bemärkelse. Att de skulle hugga av en hand eller fot och riva ut ett öga betydde att de bildligt talat måste döda sådana kroppsdelar vad synd beträffar. (Mt 18:9; Mk 9:43–47; Kol 3:5; jfr Mt 5:27–30.)