De gjorde Jehovas vilja

Jesus var tillsammans med barn

JESU tre och ett halvt år långa tjänst närmade sig sitt slut. Snart skulle han bege sig till Jerusalem och lida en plågsam död. Han var väl medveten om vad som låg framför honom, för han hade sagt så här till sina lärjungar: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de skall döda honom.” — Markus 9:31.

Jesus önskade helt säkert använda varje dag, varje timme, varje stund som återstod på bästa sätt. Han behövde fortfarande ägna uppmärksamhet åt sina lärjungar. Jesus såg att de fortfarande behövde kraftfulla förmaningar angående behovet av ödmjukhet och den ständiga risken för att snava. (Markus 9:35–37, 42–48) De behövde också anvisningar om äktenskap och skilsmässa och om att vara ogift. (Matteus 19:3–12) Eftersom Jesus visste att han snart skulle dö, uttryckte han sig med all sannolikhet kortfattat och med en känsla av brådska. Tiden var mycket värdefull — ett faktum som gjorde Jesu senare handlingssätt ännu mer imponerande.

Jesus välkomnar barn

Bibeln berättar: ”Man [började] komma till honom med små barn för att han skulle röra vid dem.” När lärjungarna såg det, gav de genast uttryck för sitt ogillande. De kanske resonerade som så att Jesus var alltför betydande eller alltför upptagen för att befatta sig med barn. Tänk dig lärjungarnas förvåning, när Jesus blev uppbragt på dem! ”Låt de små barnen komma till mig”, sade han till dem. ”Sök inte hejda dem, för Guds kungarike hör sådana till.” Sedan tillade Jesus: ”I sanning säger jag er: Vemhelst som inte tar emot Guds kungarike likt ett litet barn skall alls inte komma in i det.” — Markus 10:13–15.

Jesus såg barns goda egenskaper. De är i regel frågvisa och tillitsfulla. De är villiga att godta det som deras föräldrar säger och även försvara dem inför andra barn. Deras mottagliga och läraktiga läggning är värd att efterlikna av alla som önskar komma in i Guds kungarike. Det är precis som Jesus sade: ”Guds kungarike hör sådana till.” — Jämför Matteus 18:1–5.

Men Jesus använde inte bara de här barnen som belysande exempel. Skildringen visar tydligt att Jesus verkligen tyckte om att vara tillsammans med dem. Markus berättar att Jesus ”tog barnen i sin famn och började välsigna dem, i det han lade händerna på dem”. (Markus 10:16) Det är bara Markus skildring som innehåller den värmande detaljen att Jesus ”tog barnen i sin famn”.a Jesus överträffade på så sätt förväntningarna hos de vuxna som förde de här barnen till Jesus för att han bara skulle kunna ”röra” vid dem.

Vad betydde det att Jesus ”lade händerna” på barnen? Det finns ingen antydan här om en religiös ceremoni, till exempel ett dop. Vid vissa tillfällen hade handlingen att lägga händerna på någon innebörden att ge ett förordnande, men vid andra betydde det bara att man gav en välsignelse. (1 Moseboken 48:14; Apostlagärningarna 6:6) Jesus kan helt enkelt ha gett barnen en välsignelse.

Markus använder ett starkare ord för ”välsignelse” (kateulogẹo), som ger uttryck åt intensitet. Det antyder att Jesus välsignade barnen innerligt, ömt och med värme. Vi förstår att han inte betraktade barn som en tidsödande börda.

Lärdom för oss

Jesu sätt att behandla både barn och vuxna var varken hotfullt eller förnedrande. ”Han måste ha haft lätt för att le och skratta gott”, sägs det i ett uppslagsverk. Det var inte förvånande att människor i alla åldrar kände sig väl till mods tillsammans med honom. När vi tänker på Jesu exempel, kan vi fråga oss själva: Tycker andra att jag är tillgänglig? Verkar jag vara alltför upptagen för att besväras med vad andra gör och deras bekymmer? Om vi uppodlar uppriktigt intresse för människor, kommer det att påverka oss till att vilja ge av oss själva, precis som Jesus gjorde. Andra kommer att märka vårt uppriktiga intresse och kommer att känna sig dragna till oss. — Ordspråken 11:25.

Markus skildring visar att Jesus tyckte om att vara tillsammans med barn. Det är uppenbart att han tog sig tid att iaktta dem när de lekte, för han hänvisade till deras lekar i en av sina illustrationer. (Matteus 11:16–19) En del av barnen som Jesus välsignade var kanske för små för att inse vem han var och vad han lärde. Men det fick honom inte att tycka att han slösade bort sin tid. Han var tillsammans med barn därför att han tyckte om dem. Det är troligt att många av de barn som Jesus träffade under sin förkunnartjänst senare, på grund av den kärlek Jesus visat, påverkades till att bli hans lärjungar.

Om Jesus tillbringade tid tillsammans med barn under den mycket svåra sista veckan av sitt liv, kan vi helt säkert få tid för dem i vårt upptagna schema. Vi bör särskilt uppmärksamma dem som har speciella behov, till exempel faderlösa pojkar och flickor. Det är verkligen så att alla barn mår bra när de får uppmärksamhet, och det är Jehovas önskan att vi ger dem all den kärlek och hjälp som vi kan. — Psalm 10:14.

[Fotnoter]