Uppskattar du vad Gud har gjort?

”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle dag efter dag och följa mig oavbrutet.” — LUKAS 9:23.

1. Nämn några av de underbara gåvor Gud har gett.

VI HAR Gud att tacka för vårt liv, eftersom vi aldrig skulle ha fötts, om Gud inte hade skapat människosläktet. Men Gud skapade mer än bara liv; han skapade oss också så att vi skulle kunna njuta av mycket: matens arom, solljusets värme, ljudet av musik, en frisk vårdag och kärlekens ömhet. Och ännu viktigare: Gud gav oss ett sinne och en önskan att få kunskap om honom. Han inspirerade bibeln, som ger oss sund vägledning, visar oss hur vi skall leva ett lyckligare liv och ger oss hopp om att få leva för evigt i hans rättfärdiga nya värld. Gud ger oss också sin heliga ande, och han har sörjt för att det finns församlingar och kärleksfulla äldste och mogna kvinnor som kan ge oss stöd och hjälp att förbli starka i hans tjänst. — 1 Moseboken 1:1, 26—28; 2 Timoteus 3:15—17; Hebréerna 10:24, 25; Jakob 5:14, 15.

2. a) Vad är det mest enastående som Gud har gjort för oss? b) Kan vi göra oss förtjänta av frälsning genom gärningar?

² Förutom allt detta sände Gud sin egen förstfödde Son för att lära oss mer om vad Fadern förväntar av oss och för att tillhandahålla en ”frigörelse genom lösen” åt alla som vill ta emot den. (Efesierna 1:7; Romarna 5:18) Denne son, Jesus Kristus, sade: ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Johannes 3:16, 1917) Den frälsning som gjorts möjlig genom denna lösen är något så enastående värdefullt att det absolut inte går för någon att genom gärningar göra sig förtjänt av den, och förvisso inte genom sådana gärningar som man förr utförde under den mosaiska lagen. Därför skriver Paulus: ”En människa ... förklaras [inte] rättfärdig på grund av laggärningar, utan bara genom tro gentemot Kristus Jesus.” — Galaterna 2:16; Romarna 3:20—24.

Tro och gärningar

3. Vad sade Jakob om tro och gärningar?

³ Frälsning kommer genom tro, men vår tro och vår uppskattning av allt det som Gud har gjort bör driva oss till handling. Det bör driva oss till att utföra sådant som visar att vi har tro. Jesu halvbror Jakob skriver: ”Tron, om den inte har gärningar, [är] i sig själv död.” Han skriver vidare: ”Visa mig din tro utan gärningarna, och jag skall visa dig min tro genom mina gärningar.” Jakob påpekade att till och med demonerna ”tror, och de ryser”, men de utför naturligtvis inte några gudaktiga gärningar. Abraham däremot hade både tro och gärningar. ”Tron samverkade med hans gärningar, och genom hans gärningar blev tron fullkomnad.” Jakob upprepar: ”Tron utan gärningar [är] död.” — Jakob 2:17—26.

4. Vad sade Jesus att de som önskade följa honom borde göra?

⁴ Jesus visade också vikten av rättfärdiga gärningar, när han sade: ”Låt ... ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle dag efter dag och följa mig oavbrutet.”a Om vi ”förnekar” oss själva, avstår vi från mycket som vi kanske annars skulle ha valt att göra. Vi inser att vi har Gud att tacka för allt, och därför ger vi oss själva åt honom som hans slavar och söker göra hans vilja, precis som Jesus gjorde. — Matteus 5:16; Lukas 9:23; Johannes 6:38.

Liv påverkas

5. a) Vad sade Petrus borde påverka hela vårt levnadssätt? b) Vilka förträffliga gärningar rekommenderade han?

⁵ Petrus påpekade att Kristi ”dyrbara blod” som getts ut för vår skull är av så enastående värde att vår uppskattning av det bör komma till uttryck i hela vårt levnadssätt. Aposteln räknade upp många saker som vår uppskattning bör förmå oss att göra. Han gav följande råd: ”Lägg ... bort all uselhet.” ”Uppodla ... längtan efter den oförfalskade mjölk som hör ordet till.” ”’Ni [skall] vitt och brett ... förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” Och vidare gav han råd om att man skall ”vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott” och alltid vara ”redo att komma med ett försvar inför var och en” som kräver ”ett skäl för det hopp” som finns i en och att man resten av sin ”tid i köttet” inte mer skall leva ”för människors lustar, utan för Guds vilja”. — 1 Petrus 1:19; 2:1, 2, 9; 3:11, 15; 4:2.

6. a) Hur visade de kristna under det första århundradet sin tro? b) Hur bör detta vara ett exempel för oss?

⁶ De kristna under det första århundradet levde sin tro. Den förändrade deras inställning och deras personlighet och motiverade dem att bringa sitt liv i överensstämmelse med Guds vilja. De utstod hellre att drivas i landsflykt, bli stenade, slagna, fängslade eller till och med dödade än att handla mot sin tro. (Apostlagärningarna 7:58—60; 8:1; 14:19; 16:22; 1 Korintierna 6:9—11; Efesierna 4:22—24; Kolosserna 4:3; Filemon, vers 9, 10) Den kände romerske historikern Tacitus, född omkring år 56 v.t., skriver att de kristna ”korsfästes ... och antändes för att när det kvällades användas som belysning”. Men de vacklade inte i sin tro. — Annaler XI—XVI, 44:e stycket i bok XV (Bertil Cavallins översättning).

7. I vilken situation kan somliga befinna sig?

⁷ I vissa församlingar kan man finna personer som i åratal har kommit på mötena. De älskar Jehovas organisation, tycker att hans folk är de bästa människor som finns, ger fina kommentarer om sanningen och försvarar den inför utomstående. Men något hindrar dem, något får dem att tveka. De har aldrig tagit det förträffliga steg som de 3.000 tog på pingstdagen, som den troende etiopiern bad om att få ta och som Ananias uppmanade Saulus att ta så snart som denne före detta förföljare hade insett att Jesus faktiskt var Messias. (Apostlagärningarna 2:41; 8:36; 22:16) Vad är det då som fattas hos sådana personer i våra dagar? Varför har de inte tagit det steg som bibeln kallar för ”begäran om ett gott samvete”? (1 Petrus 3:21) Om du själv befinner dig i den situationen — att du har kunskap om sanningen men tvekar att göra något åt saken — betrakta då denna artikel som ett särskilt uttryck för kärlek till dig.

Att övervinna hinder mot att bli döpt

8. Om du alltid har haft svårt för att studera, vad skulle det då vara förståndigt av dig att göra nu?

⁸ Vad skulle kunna hindra dig? Föregående artikel visade att somliga kanske tycker att enskilt studium är svårt. Gud gav oss ett underbart sinne, och han förväntar att vi skall använda det, när vi tjänar honom. Det finns personer som tidigare inte ens kunde läsa, men som för att få lära sig mer om Gud och hans uppsåt gick in för att lära sig detta. Hur är det med dig? Om du redan kan läsa, studerar du då verkligen, som bereanerna gjorde, genom att dagligen rannsaka ”Skrifterna” för att se om det förhåller sig så med dessa ting? Har du utforskat ”bredden och längden och höjden och djupet” på sanningen? Har du grävt tillräckligt djupt ner i Guds ord? Har du upptäckt hur spännande detta faktiskt är? Har du utvecklat en verklig önskan att lära känna Guds vilja? Har du en verklig törst efter sanningen? — Apostlagärningarna 17:10, 11; Efesierna 3:18.

9. Vad bör du göra, om du har problem med någon i församlingen?

⁹ Ibland tvekar människor på grund av verkliga eller inbillade problem, som de har haft med någon i församlingen. Har någon allvarligt sårat dig? Följ då den riktlinje som Jesus angav, när han sade: ”Gå ... och blotta hans fel i enrum med honom.” (Matteus 18:15) Du kanske till din förvåning kommer att upptäcka att den andre personen inte ens visste att du var sårad. Men även om han skulle veta det, så kan du ändå vinna din broder, som Jesus sade. Du kanske också kan hjälpa honom att undvika att bli orsak till att någon annan snavar. Och när du tänker efter, vem är det egentligen du tjänar — den personen eller Gud? Är din kärlek till Gud så begränsad att du vill låta någon ofullkomlig människas felsteg störa din kärlek till honom?

10, 11. Vad bör du göra, om någon hemlig synd har hindrat dig?

¹⁰ Någon hemlig synd kan avhålla en person från att bli döpt. Detta skulle kunna vara något som har hänt i det flydda, eller också skulle det kunna vara ett fortsatt felaktigt mönster. Om du har det problemet, är det då inte dags att nu rätta till saken? (1 Korintierna 7:29—31) Många bland Jehovas folk har måst göra förändringar i sitt liv. Bibeln säger: ”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade, så att vederkvickelsens tider må komma från Jehovas person.” — Apostlagärningarna 3:19.

¹¹ Vad du än kan ha gjort i det flydda, så kan du ångra dig och ändra dig och be Gud förlåta dig. ”Låt därför era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär. ... Ta av er den gamla personligheten med dess förehavanden och ta på er den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den.” Du kan bringa ditt liv i överensstämmelse med hans vägar, äga ett rent samvete och ha hoppet om evigt liv i hans rättfärdiga nya värld. Är inte detta värt all den ansträngning som kan behövas? — Kolosserna 3:5—10; Jesaja 1:16, 18; 1 Korintierna 6:9—11; Hebréerna 9:14.

12. Vad bör du göra om tobak, alkoholmissbruk eller beroendeframkallande droger hindrar dig från att ha ett rent samvete?

¹² Hindrar bruket av tobak, alkoholmissbruk eller drogmissbruk dig från att få ett rent samvete? Visar inte sådana livshotande vanor bristande respekt för Guds underbara gåva — livet? Om sådana vanor hindrar dig, är det helt visst nu dags för dig att ändra dina vanor. Är dessa vanor värda ditt liv? Paulus skriver: ”Låt oss rena oss från varje förorening av kött och ande, i det vi fullkomnar vår helighet i Guds fruktan.” Uppskattar du Guds rena och rättfärdiga vägar tillräckligt för att göra detta?b — 2 Korintierna 7:1.

Materiella ting

13, 14. a) Vad säger bibeln om materiella mål? b) Varför är det så viktigt att sätta himmelska ting främst?

¹³ Våra dagars värld sätter framgång och ”det pråliga skrytet med ens resurser i livet” framför nästan allt annat. Men Jesus liknade ”denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt” vid ”törnen”, som kväver Guds ord. Han frågade också: ”Till vad nytta kan det vara för en människa, om hon vinner hela världen men förverkar sin själ?” — 1 Johannes 2:16; Markus 4:2—8, 18, 19; Matteus 16:26.

¹⁴ Jesus påpekade att Gud har sörjt för att fåglarna skall finna mat och att liljorna skall blomma praktfullt. Därefter frågade han: ”Hur mycket mer är inte ni värda än fåglarna? ... Hur mycket hellre skall han [Gud] då inte kläda er!” Jesus gav det visa rådet att vi skulle ”sluta upp med att vara bekymrade” för materiella ting. Han sade: ”Sök ... oavbrutet hans [Guds] rike, så skall också dessa ting tilldelas er.” Han påpekade att vi bör sätta himmelska ting främst, för ”där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” — Lukas 12:22—31; Matteus 6:20, 21.

Gudaktig tjänst med Guds hjälp

15. Vilken fin uppmuntran får vi av de kristnas exempel under det första århundradet?

¹⁵ Tycker du att det är svårt att vittna för andra? Får blyghet dig att tveka? I så fall är det viktigt att du kommer ihåg att de kristna under det första århundradet hade likadana känslor som vi har i våra dagar. Gud utvalde inte många visa och mäktiga, utan han utvalde ”det svaga i världen, för att han skulle låta det starka komma på skam”. (1 Korintierna 1:26—29) Mäktiga religiösa ledare motstod dessa ”helt vanliga” människor och gav dem order om att sluta upp med att predika. Men vad gjorde de kristna? De bad. De bad Gud om dristighet, och han gav dem det. Detta fick till följd att deras budskap uppfyllde Jerusalem och senare kom att skaka hela världen! — Apostlagärningarna 4:1—4, 13, 17, 23, 24, 29—31; 5:28, 29; Kolosserna 1:23.

16. Vad lär vi av den stora ”sky av vittnen” som beskrivs i Hebréerna, kapitel 11?

¹⁶ Därför bör vi aldrig låta människofruktan hindra oss att tjäna Gud. Hebréerna, kapitel 11, berättar om en stor ”sky av vittnen”, som inte fruktade människor, utan Gud. Vi bör visa liknande tro. Aposteln skriver: ”Eftersom vi har en så stor sky av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” — Hebréerna 12:1.

17. Vilken uppmuntran gav Gud genom Jesaja?

¹⁷ Gud kan ge sina tjänare oerhört stor hjälp. Universums Skapare sade följande till Jesaja: ”De som hoppas på Jehova kommer att få ny kraft. De kommer att svinga sig upp med vingar som örnar. De kommer att springa och inte bli utmattade; de kommer att vandra och inte bli trötta.” — Jesaja 40:31, NW.

18. Hur skulle du kunna övervinna din blyghet, så att du kan ta del i arbetet med att predika om Riket?

¹⁸ De modiga och glada vittnen som du ser i den lokala församlingen är bara en liten del av de över tre och en halv miljon nitiska tjänare som finns utöver jorden. De gläder sig över att få ha en andel i det verk som Jesus Kristus själv förutsade med orden: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Om du, trots att du uppfyller kraven för att ta del i predikandet om Riket, tycker att det är svårt att göra detta, varför då inte be att få följa med någon förkunnare som är skicklig i tjänsten ut i predikoarbetet? Gud ger verkligen ”kraft som är över det normala”, och du kanske kommer att bli förvånad över att upptäcka vilken glädje denna gudaktiga tjänst faktiskt skänker. — Matteus 24:14; 2 Korintierna 4:7; se också Psalm 56:12; Matteus 5:11, 12; Filipperna 4:13.

19. Vilket undervisningsarbete befallde Jesus sina efterföljare att utföra?

¹⁹ Jesus förväntar att de som uppskattar Rikets budskap skall handla i enlighet med det. Han sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matteus 28:19, 20.

20. Om du gör andliga framsteg, vilken fråga är det kanske då snart på sin plats att ställa?

²⁰ Driver din uppskattning av Guds välsignelser, av Jesu ”dyrbara blod” och av det underbara hoppet om evigt liv dig till handling? (1 Petrus 1:19) Har du bringat ditt liv i överensstämmelse med Guds rättfärdiga krav? Tar du regelbundet del i arbetet med att göra lärjungar? Har du förnekat dig själv och överlämnat ditt liv åt Gud? Om ditt svar på alla dessa frågor är ett obetingat ja, då kanske det är dags att du till en av de äldste i den församling som du besöker ställer samma fråga som den troende etiopiern ställde till Filippus: ”Vad hindrar mig från att bli döpt?” — Apostlagärningarna 8:36.

[Fotnoter]

Kommer du ihåg?

◻ Vilka speciella skäl har vi till att vara tacksamma mot Gud?

◻ Vad bör tro och uppskattning motivera oss att göra?

◻ Vad skulle kunna hindra oss att visa lydnad för Gud, och vad skulle vi kunna göra åt detta?

◻ Vilka frågor kan personer som ännu inte är döpta ställa sig?

[Ruta på sidan 18]

Vad slags ”jord” är jag?

Jesus framställde en liknelse om en man som gick ut för att så säd. En del korn föll utmed vägen och blev uppätna av fåglar. Andra föll på ställen med klippgrund, där det inte fanns mycket jord. Dessa spirade upp, men när solen gick upp, torkade de bort och dog. Ytterligare andra korn föll bland törnen och kvävdes. Jesus sade att dessa tre grupper representerade: för det första den person som ”hör ordet om riket men inte fattar innebörden”; för det andra någon som tar emot ordet men som vänds bort av den hetta som ”vedermöda eller förföljelse” utgör; och för det tredje den person som låter ”denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt” kväva ”ordet”.

Men Jesus talade också om andra sädeskorn, sådana som föll på den utmärkta jorden. Han sade: ”Det [är] den som hör ordet och fattar innebörden, den som verkligen bär frukt.” — Matteus 13:3—8, 18—23.

Det kan vara bra att vi frågar oss själva: Vad slags ”jord” är jag?

[Ruta på sidan 19]

De dog för sin tro

Känner du någon som hellre skulle dö än handla mot sin tro? Tusentals Jehovas vittnen har gjort detta. I boken The Nazi State and the New Religions: Five Case Studies in Non-Conformity (Naziststaten och de nya religionerna: Fem undersökta fall av icke-likriktning) skriver doktor Christine E. King: ”Vartannat tyskt vittne fängslades, och vart fjärde förlorade livet.”

När lägrens fasor till slut upphörde år 1945, hade vittnenas antal ”ökat, och de hade inte kompromissat”. I boken The Nazi Persecution of the Churches (Nazisternas förföljelse av kyrkorna) skriver J. S. Conway om vittnena: ”Ingen annan sekt visade någon beslutsamhet som kunde jämföras med denna inför Gestapo-terrorismens fulla styrka.”

Jehovas vittnen förföljdes inte på grund av politik eller ras. De led i stället enbart på grund av sin kärlek till Gud och sin vägran att göra våld på sina av bibeln övade samveten.