1, 2. Vilken uppmaning gav Jesus apostlarna, och varför gjorde han det?

DET var år 32 v.t. Jesus befann sig i Galileen när det uppstod ett problem. Hans apostlar diskuterade om vem av dem som var störst. Evangelieskribenten Lukas berättar: ”Då kom det i gång en överläggning bland dem om vem som kunde vara den störste av dem. Jesus, som visste vad de överlade om i sina hjärtan, tog ett litet barn, ställde det bredvid sig och sade till dem: ’Vemhelst som tar emot detta lilla barn på grundval av mitt namn, han tar också emot mig, och vemhelst som tar emot mig, han tar också emot honom som har sänt ut mig. Ty den som uppför sig som en av de mindre bland er alla, denne är det som är stor.’” (Luk. 9:46–48) Tålmodigt men fast och bestämt hjälpte Jesus apostlarna att förstå att de måste vara ödmjuka.

² Var Jesu uppmaning att uppföra sig som en av de mindre i linje med judarnas uppfattning under det första århundradet? Eller var hans ord raka motsatsen till den allmänna uppfattningen? I en kommentar till förhållandena i samhället på den tiden sägs det i ett uppslagsverk: ”I alla sammanhang uppstod ständigt frågan om vem som var störst, och att bedöma den ära som var och en hade rätt att få var en sak av stor betydelse som hela tiden måste uppmärksammas.” (Theological Dictionary of the New Testament) Jesus uppmanade sina apostlar att vara annorlunda än människor i allmänhet.

3. a) Vad innebär det att uppföra sig som en av de mindre, och varför kan det vara en utmaning att göra det? b) Vilka frågor uppstår om att uppföra sig som en av de mindre?

³ Det grekiska ord som översatts med ”en av de mindre” syftar på någon som är blygsam, ödmjuk, anspråkslös, oansenlig eller saknar myndighet. Jesus använde ett litet barn för att apostlarna skulle förstå att de borde vara ödmjuka och blygsamma.

Den som uppför sig som en av de mindre är ”stor” genom att han blir mer värdefull, eller användbar, som en tjänare åt Jehova. (Luk. 9:48) Vi ska undersöka varför det är så.

HUR KAN DEN SOM ÄR EN AV DE MINDRE SÄGAS VARA ”STOR”?

8. Hur påverkar ödmjukhet vår inställning till Jehovas organisation?

⁸ Det är viktigt att vi är ödmjuka om vi ska känna oss glada och nöjda i Guds organisation och ge vårt stöd åt församlingsanordningen. Vi kan ta Petra som exempel, en ung kvinna som växte upp i en familj som var Jehovas vittnen. Petra ville gå sin egen väg och lämnade församlingen. Efter några år började hon komma tillsammans med församlingen igen. Hon är nu glad över att få vara i Guds organisation och ger villigt sitt stöd åt församlingsanordningen. Vad var det som fick henne att ändra inställning? Hon säger: ”Jag insåg att de två viktigaste egenskaperna som jag behövde utveckla för att känna mig hemma i Guds organisation var ödmjukhet och blygsamhet.”

9. Vilken inställning har den som är ödmjuk till den andliga föda vi får, och varför gör det honom mer användbar?

⁹ Den som är ödmjuk är mycket tacksam för allt som kommer från Jehova, bland annat den andliga födan. Han är därför noga med att regelbundet studera Bibeln och läsa Vakttornet och Vakna! Precis som många andra trogna tjänare åt Jehova gör han det till en vana att läsa varje ny publikation innan han sätter in den i bokhyllan i sitt bibliotek. Om vi ödmjukt och tacksamt läser och studerar våra publikationer går vi framåt andligen, och då blir vi mer användbara för Jehova i hans tjänst. (Hebr. 5:13, 14)

10. Hur kan vi visa en ödmjuk inställning i församlingen?

¹⁰ Den som uppför sig som en av de mindre kan vara ”stor” också på ett annat sätt. I alla församlingar finns det kvalificerade män som under Jehovas heliga andes ledning har förordnats som äldste. De har ansvaret för att organisera församlingsmöten, tjänst på fältet och herdeverksamhet. När vi visar en ödmjuk inställning genom att villigt ge vårt stöd åt de här anordningarna bidrar vi till glädjen, friden och enheten i församlingen. (Läs Hebréerna 13:7, 17.) Om du är äldste eller biträdande tjänare, visar du då ödmjukhet genom att vara tacksam mot Jehova för att han har gett dig en sådan ansvarsfull uppgift?

11, 12. Vilken inställning gör oss mer användbara i Jehovas organisation, och varför är det så?

¹¹ Den som uppför sig som en av de mindre är ”stor”, eller mer användbar i Jehovas organisation, därför att hans ödmjukhet gör att han kan uträtta mycket gott i sin tjänst för Jehova. Jesus behövde förmana sina lärjungar att uppföra sig som en av de mindre därför att några av dem hade påverkats av den anda som rådde då. I Lukas 9:46 sägs det: ”Det [kom] i gång en överläggning bland dem om vem som kunde vara den störste av dem.” Skulle det kunna vara så att också vi börjar tänka att vi på något sätt är bättre än våra bröder och systrar eller människor i allmänhet? Många i världen är stolta och själviska. Vi vill inte likna dem utan vara ödmjuka. När vi är det och låter Jehovas vilja vara det viktigaste blir vi till uppmuntran för våra bröder och systrar.