”Med tiden dog nu tiggaren”, säger Jesus, ”och fördes bort av änglarna till platsen vid Abrahams bröst. Också den rike mannen dog och blev begravd.

Eftersom den rike mannen och Lasarus inte är verkliga personer, utan symboliserar olika klasser av människor, måste deras död, logiskt sett, också vara symbolisk. Vad är då deras död en symbol av?

Jesus har just pekat på en förändring i omständigheterna genom att säga: ”Lagen och profeterna har varat ända till Johannes. Från och med då förkunnas Guds rike såsom goda nyheter.” Det är alltså i och med Johannes’ och Jesu Kristi predikande som både den rike mannen och Lasarus dör i förhållande till sina tidigare omständigheter eller förhållanden.

De som tillhör den ödmjuka, ångerfulla Lasarusklassen dör i förhållande till sitt tidigare utarmade tillstånd och kommer in i en ställning av gudomlig ynnest. Tidigare hade de blickat upp till de religiösa ledarna för att få del av de smulor som föll från deras andliga bord, men nu blir de mättade av de bibliska sanningar som Jesus delger dem. De får på så sätt en gynnad ställning, platsen vid den större Abrahams, Jehova Guds, bröst.

De som utgör den rike mannens klass ådrar sig däremot Guds misshag, på grund av att de envist vägrar att omfatta budskapet om Riket som Jesus förkunnar. De dör därigenom i förhållande till sin tidigare ställning av skenbar ynnest.

Hur rättvist och passande är det inte att en sådan dramatisk förändring äger rum i förhållandet mellan Lasarusklassen och den rike mannens klass! Denna förändring kommer till stånd några månader senare, vid pingsten år 33 v.t., då det gamla lagförbundet blir ersatt av det nya förbundet. Det ges då otvetydiga bevis för att det är lärjungarna som äger Guds godkännande, inte fariséerna och de andra religiösa ledarna.