Bibelns syn

Självförsvar – Hur långt kan en kristen gå?

”Varför leva i fruktan? Lär dig att försvara dig själv och att undkomma en angripare. Lätt och effektiv försvarsteknik demonstreras i detalj. Denna instruktionsvideo kan utgöra skillnaden mellan att duka under och att överleva.” — Annons för självförsvarsvideo.

DEN säljande kraften i en sådan video i dag talar för sig själv. Ungdomsgäng i staden Philadelphia i Pennsylvania i USA ropar: ”Slå, slå, slå”, medan de stryker omkring på gatorna på jakt efter någon att kasta sig över. ”Fruktan för brott präglar hela staden” Rio de Janeiro, uppger tidskriften Time. I Hongkong förekommer väpnade rån och skottlossning i områden där man nästan aldrig hört talas om våldsbrott — förrän nu.

Över hela världen hörs liknande rapporter. Vad har det lett till? ”Folk överväger att ta risken att skjuta tillbaka”, skriver Newsweek. Kristna är inte skyddade mot dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. Men är det tillrådligt att skjuta tillbaka? Kommer det att ”utgöra skillnaden mellan att duka under och att överleva”? — 2 Timoteus 3:1.

Bemöta våld med våld?

”Hade jag bara en pistol så vore jag säker”, tror somliga. ”Jag knäpper honom innan han knäpper mig. Jag kan åtminstone hålla honom på avstånd.” Men så enkelt är det inte.

George Napper, ansvarig för den allmänna säkerheten i Atlanta i Georgia i USA, säger: ”Att äga ett skjutvapen innebär att vara beredd på att leva med följderna av att ha dödat en annan människa.” Är en kristen beredd på att leva med de konsekvenserna, vilket skulle kunna inbegripa blodskuld? — Jämför 4 Moseboken 35:11, 12.

Guds ord uppmanar också till att ”smida ... svärd till plogbillar” och att ”söka friden och trakta efter den”. (Mika 4:3; 1 Petrus 3:11) Hur kan kristna skaffa vapen för att skydda sig och samtidigt leva i harmoni med bibelns krav? I vilket fall som helst är säkert angriparen snabbare på avtryckaren än offret.

Jesus tog avstånd från väpnat motstånd. Visserligen gav han sina apostlar anvisning om att ta med sig två svärd till Getsemane trädgård, den plats där han blev gripen. Men varför gjorde han det? Att de hade vapen men inte använde dem klargjorde på ett kraftfullt sätt för Jesu efterföljare att de inte skulle förlita sig på köttsliga vapen. Lägg märke till att Petrus i hastigt mod gjorde bruk av det vapen han hade till hands. Men Jesus tillrättavisade honom skarpt för denna överilade handling med orden: ”Alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” — Matteus 26:36, 47—56; Lukas 22:36—38, 49—51.

”Det må så vara när det gäller skjutvapen”, kanske någon säger. ”Men varför inte lära sig en kampsport som självförsvar, till exempel judo, karate eller kendo?” Fråga dig själv: Är inte syftet med dessa sporter att slåss eller att skada andra? Och är inte sådan träning i princip samma sak som att beväpna sig bokstavligen? (1 Timoteus 3:3) Till och med träningspass har lett till allvarliga skador och dödsfall.

I Romarna 12:17—19 ges ett förståndigt råd: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor. Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” Det grekiska ordet för ”ont” (ka·kós) som Paulus använder kan också betyda ”fördärvlig, skadlig”. Därför måste kristna undvika all tanke på att hämndlystet skada andra.

I stället för att i hastigt mod ge utlopp åt sin vrede sätter en kristen hela sin tillit till Gud, som säger om sitt folk: ”Den som rör vid er, han rör vid ... [min] ögonsten.” I enlighet med detta lovar Gud att i sinom tid förgöra alla ogudaktiga. — Sakarja 2:8; Psalm 145:20.

Är strid någonsin försvarbart?

”Jag låter ingen få ta mina pengar utan strid!” kanske någon övermodigt utropar. Dick Mellard, utbildningschef vid National Crime Prevention Institute i Förenta staterna, säger varnande: ”Motstånd är en mänsklig reaktion, men mänskliga reaktioner kan leda till att man blir dödad i fel situation.” Många rånare bär farliga vapen och är spända och nervösa. Förlorade pengar kan man få igen, men hur är det om man mister livet? Är det värt risken?

George Napper ger rådet: ”Det kanske bästa sättet att skydda sig är att hellre riskera ägodelarna än livet. De flesta rånare och inbrottstjuvar är ute för att stjäla, inte för att döda.” I situationer där någon bara antastas eller blir avkrävd pengarna gör man bäst i att följa principen: ”En Herrens slav bör inte strida.” — 2 Timoteus 2:24.a

Detta är inte pacifism, dvs. att under inga som helst omständigheter sätta sig till motvärn. I 2 Moseboken 22:2, 3 beskrivs en situation då en tjuv blir slagen till döds i samband med ett inbrott på dagen. En sådan försvarsåtgärd betraktades som likvärdig med mord, eftersom tjuven kunde ha identifierats och förts inför rätta. Men nattetid skulle det vara svårt för husfadern att se en inkräktare och fastställa hans avsikter. Därför ansågs den som dödade en inkräktare i mörkret vara utan skuld.

Bibeln godkänner alltså inte överilade försök till självförsvar. Men den stöder inte heller pacifism, utan antyder att det finns tillfällen då man behöver försvara sig. Kristna kan behöva avvärja aggressiva fysiska angrepp som riktas mot dem, mot deras familj eller mot andra som är i verkligt behov av försvar.b De skulle däremot aldrig inleda ett angrepp eller ge sig på någon för att rädda sina ägodelar. De skulle aldrig bära vapen för att gardera sig mot ett sådant angrepp, utan i stället bemödar de sig om att ”leva i frid”. — 2 Korintierna 13:11.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 12]

Albrecht Dürer: Förrådandet av Kristus, 1508