Lyssnar Gud till dina böner?

EN FÖRETAGSLEDARE avgör själv om han skall delegera ett ärende eller ta hand om det personligen. På liknande sätt har universums suveräne härskare frihet att bestämma omfattningen av sitt personliga engagemang i olika angelägenheter. Bibeln visar att Gud har valt att engagera sig personligen i våra böner, och han uppmanar oss därför att rikta dessa till honom. — Psalm 66:19; 69:14.

Guds val i denna angelägenhet återspeglar det personliga intresse som han hyser för sina mänskliga tjänares böner. I stället för att försöka hindra sina tillbedjare från att komma till honom med alla sina funderingar och bekymmer ger han dem uppmaningarna: ”Bed oupphörligt”, ”var ihärdiga i bönen”, ”kasta din börda på Jehova själv”, ”kasta alla era bekymmer på [Gud]”. — 1 Tessalonikerna 5:17; Romarna 12:12; Psalm 55:23, NW; 1 Petrus 5:7, 1981.

Om Gud inte var intresserad av sina tjänares böner, skulle han aldrig ha gjort denna anordning och uppmuntrat oss att göra fritt bruk av den. Det faktum att Gud har valt att göra sig tillgänglig för sitt folk på det sättet är således ett av skälen till att vi kan vara säkra på att han verkligen lyssnar. Ja, han ger akt på alla sina tjänares böner.

Ett annat faktum som vi inte kan bortse från är att Bibeln klart och tydligt säger att Gud hör bön. Aposteln Johannes skrev till exempel: ”Detta är den tillförsikt som vi har till honom, att vad vi än begär i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” (1 Johannes 5:14) Kung David hänsyftade på Jehova Gud som den ”som hör bön” och försäkrade tillitsfullt: ”Han hör min röst.” — Psalm 55:18; 65:3; NW.

Så även om bönen i sig själv säkert är till viss nytta för oss, visar Bibeln följaktligen att mycket mer är inbegripet när en rättfärdig person ber. Någon lyssnar till våra böner. Denne Någon är Gud. — Jakob 5:16—18.

Böner som besvarades

Bibeln innehåller många berättelser om människor som blivit bönhörda av Gud. Deras erfarenheter visar tydligt att bönen inte bara har en terapeutisk verkan — att det inte bara är en människas egna ansträngningar som gör att den går i uppfyllelse.

Ett sådant exempel är när kung Davids son Absalom försökte tillskansa sig kungamakten i Israel. David bad då: ”Gör Ahitofels råd till dårskap, det ber jag dig, o Jehova!” Detta var ingen liten begäran, med tanke på att ”Ahitofels råd ... var alldeles som om en man skulle ha frågat den sanne Gudens ord. Så var varje råd av Ahitofel.” Absalom förkastade därefter den av Ahitofel föreslagna strategin för att störta kung David. Varför? ”Jehova själv hade gett befallning för att omintetgöra Ahitofels råd, fastän det var gott, för att Jehova skulle låta olycka komma över Absalom.” Det är tydligt att Gud hörde Davids bön. — 2 Samuelsboken 15:31; 16:23; 17:14; NW.

När kung Hiskia hade drabbats av en dödlig sjukdom, bad han likaså till Gud om hjälp, och han tillfrisknade. Berodde detta helt enkelt på bönens terapeutiska verkan? Nej, verkligen inte! Jehova lät profeten Jesaja frambära följande budskap till Hiskia: ”Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag vill göra dig frisk.” — 2 Kungaboken 20:1—6.

Daniel, vars bön inte besvarades så snart som han kanske hade väntat sig, fick följande försäkran av Jehovas ängel: ”Dina ord [har] blivit hörda.” (NW) Även andra personer i Bibeln, till exempel Hanna, Jesu lärjungar och den romerske officeren Kornelius, blev bönhörda på ett sätt som inte kan tillskrivas blott och bart mänskliga förmågor. Bibeln visar således tydligt att Gud hör och besvarar böner som är i harmoni med hans vilja. — Daniel 10:2—14; 1 Samuelsboken 1:1—20; Apostlagärningarna 4:24—31; 10:1—7.

Men hur besvarar då Gud sina trogna tjänares böner i våra dagar?

Hur Gud besvarar våra böner

De böner som nämnts här ovan besvarades på ett dramatiskt eller mirakulöst sätt. Men vi bör hålla i minnet att de flesta bönesvar inte ens på Bibelns tid var av lika påtaglig natur. Orsaken till detta är att Gud ofta besvarar sina tjänares böner genom att ge dem moralisk styrka och urskillning, så att de kan hålla fast vid en rättfärdig kurs. I synnerhet under den kristna eran har svaren i regel haft med andliga ting att göra och inte haft formen av uppseendeväckande manifestationer eller kraftgärningar. — Kolosserna 1:9.

Bli därför inte besviken om dina böner inte alltid besvaras på det sätt som du förväntar eller föredrar. I stället för att avlägsna en prövning kan Gud till exempel välja att ge dig ”den kraft som är över det normala”, så att du kan uthärda den. (2 Korintierna 4:7; 2 Timoteus 4:17) Vi bör aldrig förringa värdet av denna kraft, och inte heller bör vi mena att Gud i själva verket inte besvarade vår bön.

Tänk på hur det var med Guds egen Son, Jesus Kristus. I sin oro över att behöva dö som en skenbar hädare bad Jesus: ”Fader, om du vill, ta då den här bägaren ifrån mig.” Blev denna bön gynnsamt hörd av Gud? Ja, det framgår tydligt av det som sägs i Hebréerna 5:7. Jehova befriade emellertid inte sin Son från döden på en tortyrpåle. I stället ”visade sig en ängel från himmelen för honom och styrkte honom”. — Lukas 22:42, 43.

Var detta ett dramatiskt, mirakulöst svar på Jesu bön? Vi skulle nog tycka det! Men för Jehova Gud, all makts källa, var detta inte något mirakel. Och Jesus själv hade, under sitt tidigare liv i himmelen, varit med om flera tillfällen då änglar visat sig för människor. Denna händelse skulle därför inte ha en lika dramatisk inverkan på honom som den skulle ha på oss. Men denne ängel, som Jesus tydligtvis kände personligen sedan sin föremänskliga tillvaro, kunde ändå styrka honom inför den provsättning som nu låg alldeles framför honom.

I våra dagar besvarar Jehova ofta sina trogna tjänares böner genom att ge dem den styrka de behöver för att uthärda sina prövningar. Denna hjälp kan komma i form av uppmuntran från medtroende som vi är personligen bekanta med. Skulle någon av oss vilja förkasta denna hjälp och kanske mena att våra medtjänare inte är i den ställningen att de kan styrka oss, eftersom de inte har gått igenom liknande prövningar? Jesus skulle ha kunnat ha en liknande inställning till den ängel som visade sig för honom. Men i stället tog han emot denna uppmuntran som ett bönesvar från Jehova och kunde på så sätt troget fullgöra sin Faders vilja. Vi önskar också ödmjukt ta emot den styrka som Gud ger som svar på våra böner. Vi bör också hålla i minnet att en sådan period av tålmodigt uthärdande ofta åtföljs av storslagna välsignelser. — Predikaren 11:6; Jakob 5:11.

Du kan vara övertygad om att Gud lyssnar

Förlora aldrig din tro på bönens kraft, om du inte skulle få svar med detsamma. I vissa fall, till exempel när vi ber om hjälp med personliga problem eller om ökat ansvar i vår tjänst för Gud, kanske svaret måste vänta tills Jehovas rätta tid är inne. (Lukas 18:7, 8; 1 Petrus 5:6) Om du ber om något som berör dig personligen mycket djupt, visa då Gud genom din uthållighet att din önskan är intensiv och att ditt motiv är rent och uppriktigt. Patriarken Jakob lade i dagen en sådan ande, när han, efter att ha brottats hela natten med en ängel, sade: ”Jag släpper dig inte, med mindre du välsignar mig.” (1 Moseboken 32:24—32) Vi måste likaså ha den tillförsikten att om vi fortsätter att be, så kommer vi också att bli välsignade i sinom tid. — Lukas 11:9.

En sista tanke: Att universums Suverän ägnar oss ett hörande öra är ett oskattbart privilegium. Bör då inte vi, i vår tur, uppmärksamt lyssna när Jehova Gud, genom sitt ord, talar till oss om sina krav? Ja, må vi, allteftersom våra böner för oss närmare och närmare vår Skapare, ägna noggrann uppmärksamhet åt allt han har att säga oss!

[Bild på sidan 6]

Gud lyssnar till våra böner. Lyssnar vi till honom, när han talar genom sitt ord?