SVETT

Kroppsvätska som produceras av svettkörtlarna och utsöndras genom hudens porer. Vanliga orsaker till svettning är ansträngning (som vid hårt arbete), starka känslor (t.ex. ångest) och värme.

Sedan Adam hade syndat var han tvungen att livnära sig utanför Edens trädgård genom att utföra hårt arbete bland törnen och tistlar. Jehova sade bland annat till honom: ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den är du tagen.” (1Mo 3:17–19)

I Hesekiels tempelsyn sade Jehova att de tjänstgörande prästerna skulle bära linnekläder och att de inte fick ”ha på sig något av ylle”. De fick inte binda om sig med ylle eller ”med något som framkallar svett”. Detta skulle kanske förhindra att de blev orena till följd av svett eller att det blev obehagligt och inte glädjefyllt för dem att utföra sin tjänst, eftersom svett ofta förknippas med hårt och mödosamt arbete, som i Adams fall. (Hes 44:15–18)

Jesus i Getsemane. I Lukas 22:44 sägs det om Jesus Kristus när han befann sig i Getsemane trädgård den sista kvällen av sitt jordiska liv: ”Men efter att ha kommit i svår ångest fortsatte han att be ännu innerligare; och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken.” Skribenten säger inte här att Jesu svett verkligen var blodblandad. Han kanske bara gjorde en jämförelse för att visa att svetten trängde fram som blodsdroppar eller att den droppade som blod droppar från ett sår. Men det kan också ha varit så att Jesu blod sipprade ut genom huden och blandades med svett. Blodblandad svett har förekommit vid stora känslomässiga påfrestningar. När detta inträffar avsöndras svett blandad med blod eller blodfärgämne eller blodblandad kroppsvätska, och det kan sägas att man ”svettas blod”. Detta är naturligtvis bara antaganden om vad som kan ha hänt i Jesu fall.

Verserna 43 och 44 i kapitel 22 i Lukasevangeliet är utelämnade i Codex Vaticanus 1209, Codex Alexandrinus, Codex Syrus Sinaiticus och i den korrigerade läsarten i Codex Sinaiticus. Verserna förekommer emellertid i den ursprungliga läsarten i Codex Sinaiticus samt i Codex Bezae, den latinska Vulgata, Codex Syrus Curetonianus (Curetonsyrern) och i den syriska Peshitta.