Tänk hur oroliga Josef och Maria måste ha varit i slutet av den där första dagen, när de fann att Jesus saknades! Och deras oro måste ha blivit ännu större under de två dagar då de letade igenom hela Jerusalem för att finna honom. Det visade sig emellertid att deras fostran av Jesus gav lön för mödan i denna svåra situation. Jesus hade inte råkat i dåligt sällskap. Han hade inte dragit vanära över sina föräldrar.

Men ändå reagerade Maria på ett sätt som är typiskt för en orolig mor: först lättnad över att finna att hennes son var oskadd; därefter känslor av oro och besvikelse: ”Barn, varför har du handlat så här mot oss? Här har din far och jag med ängslan hållit på att söka efter dig.” (Lukas 2:48) Att Maria yttrade sig före Josef och gav uttryck åt båda föräldrarnas oro är bara vad man kunde förvänta sig. Många tonåringar som läser den här skildringen säger säkert: ”Det är precis som min mamma!”