BETSATA

[Betsạta] Namnet på en damm i Jerusalem.

Vid den här dammen botade Jesus en man som hade varit sjuk i 38 år. (Joh 5:1–9) I Johannes 5:2 använder vissa handskrifter och översättningar (SFB, 1917, 2000) namnet ”Betesda”. Det sägs att dammen hade fem pelargångar, där en mängd sjuka, blinda och ofärdiga samlades. Dessa trodde uppenbarligen att vattnet hade helande verkan, särskilt direkt efter det att vattnet hade rörts upp. Den sista frasen i vers 3 och hela vers 4, som förekommer inom hakparentes i till exempel David Hedegårds översättning, anger att det var en ängel som rörde upp vattnet, men det textavsnittet saknas i några av de äldsta grekiska handskrifterna och anses därför vara ett tillägg. Bibeln säger alltså inget om varför vattnet rördes upp utan visar bara att folk trodde att det hade helande verkan.

Dammens läge framgår av uppgiften om att den låg ”vid fårporten” (ordet ”porten” saknas dock i den grekiska grundtexten). Den här porten anses allmänt ha legat i den norra delen av Jerusalem. Nehemja 3:1 visar att porten byggdes av prästerna, och man antar därför att denna ingång låg nära tempelområdet. Dessutom förbinds namnet Betsata med den del av det gamla Jerusalem som kallades Bezeta och som låg norr om tempelområdet. På Jesu tid låg denna del av staden utanför stadsmurarna. Men Herodes Agrippa I (som dog 44 v.t.) byggde en tredje mur i norr under Claudius regeringstid (41–54 v.t.), och därmed hamnade Bezeta innanför stadsmurarna. Johannes kunde därför med rätta säga att dammen låg ”i Jerusalem”, så som han kände staden från tiden före förstöringen år 70.

År 1888 gjorde man utgrävningar norr om tempelområdet och frilade då en damm som var delad i två delar av en skiljemur. Tillsammans mätte de båda delarna 46 × 92 m. Man fann rester av pelargångar och en blekt freskomålning av en ängel som rör upp vattnet; målningen kan naturligtvis vara från senare tid. Platsen tycks passa in på Bibelns beskrivning.