Ett fritt folk — men med ansvar
”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” — JOHANNES 8:32.
1, 2. a) Vilken roll har friheten spelat i människans historia? b) Endast vem är verkligt fri? Förklara.
FRIHET. Vilket starkt ord är inte det! Mänskligheten har fått utstå oräkneliga krig och revolutioner och mycket samhällskaos på grund av människors önskan att vara fria. Ja, i The Encyclopedia Americana heter det: ”Det finns inget begrepp i civilisationens utveckling som har spelat en större roll än frihet.”
2 Men hur många människor är egentligen fria? Hur många vet ens vad frihet är? I The World Book Encyclopedia heter det: ”För att människor skall kunna ha fullständig frihet får det inte finnas några inskränkningar i fråga om hur de skall tänka, tala eller handla. De måste vara medvetna om vilka deras alternativ är, och de måste ha makten att själva välja mellan dessa alternativ.” Vet du med tanke på detta någon som är verkligt fri? Vilka kan säga att de inte har ”några inskränkningar i fråga om hur de skall tänka, tala eller handla”? Den beskrivningen passar i sanning bara in på en enda person i hela universum — Jehova Gud. Endast han har fullständig frihet. Det är endast han som kan välja att göra precis vad han vill och sedan trots allt motstånd också genomföra det. Han är ”den Allsmäktige”. — Uppenbarelseboken 1:8; Jesaja 55:11.
3. På vilket villkor åtnjuter människor vanligtvis frihet?
3 För obetydliga människor kan friheten endast vara relativ. Den ges eller garanteras vanligtvis av någon myndighet, och den har vanligtvis också samband med att vi underordnar oss den myndigheten. Ja, det är nästan alltid så att en person kan vara fri enbart om han erkänner dens myndighet som garanterar hans frihet. Människor som bor i den ”fria världen” åtnjuter till exempel många förmåner, exempelvis rörelsefrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Vad är det som garanterar denna frihet? Landets lag. En person kan åtnjuta den bara så länge som han lyder lagen. Om han missbrukar sin frihet och bryter lagen, ställer myndigheterna honom till svars för detta, och hans frihet kan drastiskt komma att inskränkas genom ett fängelsestraff. — Romarna 13:1—4.
Gudaktig frihet — med ansvarighet
4, 5. Vilken frihet åtnjuter Jehovas tillbedjare, och vad kommer han att hålla dem ansvariga för?
4 Under det första århundradet talade Jesus om frihet, och han sade till judarna: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:31, 32) Han talade inte här om yttrandefrihet eller religionsfrihet. Och han talade helt visst inte om någon befrielse från Roms ok, något som många judar längtade efter. Nej, detta var något mycket dyrbarare, en frihet som inte beviljades av mänskliga lagar eller genom någon nyck från en mänsklig härskare, utan av universums högste suverän, Jehova. Det var frihet från vidskepelse, frihet från religiös okunnighet och mycket, mycket mer. Den frihet som Jehova ger är verklig frihet, och den kommer att bestå evigheten igenom.
5 Så här skrev aposteln Paulus: ”Jehova är Anden; och där Jehovas ande är, där är frihet.” (2 Korintierna 3:17) Under århundradenas gång har Jehova handlat med mänskligheten så att trogna personer till slut skall få åtnjuta det finaste och största slaget av mänsklig frihet, nämligen ”Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21) Under tiden ger Jehova oss ett visst mått av frihet genom Bibelns sanning, och han håller oss ansvariga om vi missbrukar den friheten. Aposteln Paulus skrev: ”Det finns inte någon skapelse som är osynlig för honom, utan allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för.” — Hebréerna 4:13.
6—8. a) Vilken frihet åtnjöt Adam och Eva, och på vilket villkor kunde de få behålla den friheten? b) Vad förlorade Adam och Eva för sig själva och för sina avkomlingar?
6 Ansvarighet inför Jehova var något som blev aktuellt när våra första mänskliga föräldrar, Adam och Eva, levde. Jehova skapade dem med den dyrbara gåvan fri vilja. Så länge som de använde den fria viljan ansvarsfullt åtnjöt de andra välsignelser, till exempel frihet från fruktan, frihet från sjukdom, frihet från död och också frihet att nalkas sin himmelske Fader med ett rent samvete. Men när de missbrukade sin fria vilja förändrades allt detta.
7 Jehova placerade Adam och Eva i Edens trädgård, och till deras glädje och behag gav han dem frukten från alla träden i trädgården, utom ett. Det trädet behöll han för sig själv; det var ”trädet för kunskapen om gott och ont”. (1 Moseboken 2:16, 17, NW) Genom att låta bli att äta av frukten från det trädet skulle Adam och Eva erkänna att endast Jehova var fri att fastställa normen för vad som är gott och ont. Om de handlade ansvarsfullt och lät bli att äta av den förbjudna frukten, skulle Jehova fortsätta att i alla avseenden säkerställa deras frihet.
8 Men sorgligt nog lyssnade Eva på ormen, när han listigt föreslog att hon själv skulle kunna veta vad som var gott och vad som var ont. (1 Moseboken 3:1—5, NW) Först åt hon och sedan Adam av den förbjudna frukten. Detta ledde till att de skämdes och gömde sig, när Jehova Gud kom för att tala med dem i Edens trädgård. (1 Moseboken 3:8, 9) De var nu syndare som hade förlorat den känsla av frihet att nalkas Gud som kommer av ett rent samvete. Därför förlorade de också friheten från sjukdom och död både för sig själva och för sina avkomlingar. Paulus skrev: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och ... på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12; 1 Moseboken 3:16, 19.
9. Vilka är kända för att ha gjort gott bruk av det mått av frihet de har haft?
9 Men mänskligheten hade dock fortfarande fri vilja, och under tidens gång har några ofullkomliga människor använt den på ett ansvarskännande sätt till att tjäna Jehova. Namnen på några av dessa forntida personer har bevarats åt oss. Sådana män som Abel, Enok, Noa, Abraham, Isak och Jakob (också kallad Israel) är exempel på personer som använde det mått av frihet de fortfarande åtnjöt till att göra Guds vilja. Och som en följd av detta gick det väl för dem. — Hebréerna 11:4—21.
Guds utvalda folks frihet
10. Vad var villkoren i det förbund som Jehova slöt med sitt särskilda folk?
10 På Mose tid befriade Jehova Israels söner — som då uppgick till miljoner — ur slaveriet i Egypten och slöt ett förbund med dem, och därigenom blev de hans särskilda folk. Under det förbundet hade israeliterna ett prästerskap och ett system av djuroffer som skylde deras synder på ett symboliskt sätt. Därigenom hade de frihet att nalkas Gud i tillbedjan. De hade också ett system av lagar och förordningar för att bevara dem fria från vidskepliga sedvänjor och falsk tillbedjan. Senare skulle de få det utlovade landet som arvedel med försäkran om att Gud skulle hjälpa dem mot deras fiender. Som sin del av förbundet var israeliterna tvungna att hålla Jehovas lag. De accepterade villigt detta villkor med orden: ”Allt vad Jehova har talat är vi villiga att göra.” — 2 Moseboken 19:3—8, NW; 5 Moseboken 11:22—25.
11. Vad blev resultatet av att Israel inte höll sin del av förbundet med Jehova?
11 I över 1.500 år stod israeliterna i detta speciella förhållande till Jehova. Men gång på gång misslyckades de att hålla det förbundet. Gång på gång blev de förledda av falsk religion och kom i slaveri under avgudadyrkan och vidskepelse, och därför lät Gud dem bli fysiskt underkuvade av fiender. (Domarboken 2:11—19) I stället för att åtnjuta de befriande välsignelser som kom av att hålla förbundet blev de straffade för att de överträdde det. (5 Moseboken 28:1, 2, 15) Till slut, år 607 f.v.t., lät Jehova nationen bli slavar i Babylon. — 2 Krönikeboken 36:15—21.
12. Vad blev till slut uppenbart angående det mosaiska lagförbundet?
12 Detta var en svår läxa. Den borde ha lärt israeliterna vikten av att hålla lagen. Men när de efter 70 år återvände till sitt eget land igen, misslyckades de fortfarande med att hålla lagen på rätt sätt. Närmare hundra år efter deras återvändande sade Jehova till de israelitiska prästerna: ”Men ni — ni har vikit av från vägen. Ni har förmått många att snava i lagen. Ni har fördärvat Levis förbund.” (Malaki 2:8, NW) Nej, inte ens den allra uppriktigaste bland israeliterna kunde nå upp till den fullkomliga lagens norm. I stället för att bli en välsignelse blev lagen med aposteln Paulus’ ord ”en förbannelse”. (Galaterna 3:13) Det var uppenbart att det behövdes något mer än det mosaiska lagförbundet för att föra ofullkomliga trogna människor till Guds barns härliga frihet.
Den kristna frihetens natur
13. Vilken bättre grundval för frihet gavs till slut?
13 Detta andra som behövdes var Jesu Kristi lösenoffer. Omkring år 50 v.t. skrev Paulus till församlingen av smorda kristna i Galatien. Han beskrev hur Jehova hade befriat dem från slaveriet under lagförbundet och skrev därefter: ”Till en sådan frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen.” (Galaterna 5:1) Hur gjorde Jesus människor fria?
14, 15. På vilka underbara sätt gjorde Jesus judar och icke-judar fria?
14 Efter Jesu död kom de judar som accepterade honom som Messias och som blev hans lärjungar in under ett nytt förbund, som ersatte det gamla lagförbundet. (Jeremia 31:31—34; Hebréerna 8:7—13) Under detta nya förbund blev de och de icke-judiska troende, som senare slöt sig till dem, en del av en ny andlig nation, som ersatte det köttsliga Israel som Guds särskilda folk. (Romarna 9:25, 26; Galaterna 6:16) Som sådan åtnjöt dessa troende den frihet som Jesus hade utlovat när han sade: ”Sanningen skall göra er fria.” Förutom att sanningen gjorde de judiska kristna fria från den mosaiska lagens förbannelse, befriade den dem från alla de betungande traditioner som de religiösa ledarna hade tvingat på dem. Den befriade också de icke-judiska kristna från avgudadyrkan och vidskepelsen i deras tidigare tillbedjan. (Matteus 15:3, 6; 23:4; Apostlagärningarna 14:11—13; 17:16) Men det fanns mer.
15 När Jesus talade om sanningen som gör fri, sade han: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Varje utövare av synd är en syndens slav.” (Johannes 8:34) Eftersom Adam och Eva syndade, har alla människor som levt varit syndare och således syndens slavar. Det enda undantaget var Jesus själv, och hans offer befriade de troende från det slaveriet. Det är sant att de av naturen fortfarande var ofullkomliga och syndiga. Men nu kunde de ångra sina synder och be om förlåtelse på grundval av Jesu offer och vara övertygade om att deras böner skulle bli hörda. (1 Johannes 2:1, 2) Gud förklarade dem rättfärdiga på grundval av Jesu lösenoffer, och de kunde nalkas Gud med ett renat samvete. (Romarna 8:33) Och eftersom lösen öppnade möjligheten till en uppståndelse till ett ändlöst liv, befriade sanningen dem också från fruktan för döden. — Matteus 10:28; Hebréerna 2:15.
16. Hur var kristen frihet mer omfattande än vilken som helst frihet som världen erbjöd?
16 Oavsett vilken situation män och kvinnor befann sig i mänskligt talat, fick de nu på ett underbart sätt möjligheten till kristen frihet. Fattiga människor, fångar och till och med slavar kunde bli fria. Å andra sidan var de högt uppsatta i nationerna, som förkastade budskapet om Kristus, fortfarande i slaveri under vidskepelse, synd och fruktan för döden. Vi bör aldrig upphöra att tacka Jehova för denna frihet som vi åtnjuter. Det finns ingenting av det som världen erbjuder som tillnärmelsevis kan mäta sig med den.
Fria men med ansvar
17. a) Hur förlorade några under det första århundradet sin kristna frihet? b) Varför bör vi inte låta den skenbara friheten i Satans värld bedra oss?
17 Det var säkert så att flertalet av de smorda kristna under det första århundradet gladde sig åt sin frihet och till varje pris ville bevara sin ostrafflighet. Men några av dem som hade smakat på den kristna friheten med alla dess välsignelser försmådde den tyvärr sedan genom att återvända till slaveri i världen. Varför gjorde de det? Hos många var det utan tvivel så att tron försvagades, och de bara gled bort. (Hebréerna 2:1) Andra sköt tron och ett gott samvete åt sidan och led därigenom ”skeppsbrott” i tron. (1 Timoteus 1:19) De kanske hemföll åt materialism eller en omoralisk livsstil. Hur viktigt är det inte att vi skyddar vår tro och bygger upp den genom att flitigt be och studera och umgås med våra bröder och systrar och ta del i kristen verksamhet! (2 Petrus 1:5—8) Må vi aldrig upphöra att uppskatta kristen frihet! Det är sant att den slapphet de ser utanför församlingen kan ha frestat somliga att tro att människor i världen är friare än vad vi är. Men det som i världen ser ut som frihet är egentligen vanligtvis bara oansvarighet. Om vi inte är slavar åt Gud, är vi syndens slavar, och det slaveriet betalar ut en bitter lön. — Romarna 6:23; Galaterna 6:7, 8.
18—20. a) Hur blev några fiender till ”tortyrpålen”? b) Hur använde somliga sin frihet som täckmantel för uselhet?
18 I sitt brev till filipperna skrev Paulus också: ”Det är många — jag har ofta brukat nämna dem, men nu nämner jag dem också med gråt — som vandrar såsom fiender till den Smordes tortyrpåle.” (Filipperna 3:18) Ja, det fanns sådana som en gång hade varit kristna som blev trons fiender och kanske avfällingar. Det är verkligen viktigt att vi inte följer deras kurs! Petrus skrev också: ”Var såsom fria, och bruka ändå inte er frihet såsom täckmantel för uselhet, utan såsom Guds slavar.” (1 Petrus 2:16) Hur kan en person bruka sin frihet såsom täckmantel för uselhet? Genom att begå allvarliga synder — kanske i hemlighet — medan han fortfarande umgås med församlingen.
19 Kom ihåg Diotrefes. Så här skrev Johannes om honom: ”Diotrefes, som tycker om att inta främsta platsen [i församlingen] ..., tar inte respektfullt emot någonting från oss. ... Och inte ... heller [tar han] själv respektfullt emot bröderna, och sådana som vill ta emot dem försöker han hindra och kasta ut ur församlingen.” (3 Johannes, vers 9, 10) Diotrefes brukade sin frihet som täckmantel för sin egen själviska ambition.
20 Och så här skrev lärjungen Judas: ”Vissa människor har smugit sig in som för länge sedan av Skriften blivit bestämda för denna dom: ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och visar sig falska mot vår ende ägare och Herre, Jesus Kristus.” (Judas, vers 4) Dessa personer umgicks med församlingen och utövade ett fördärvligt inflytande inom den. (Judas, vers 8—10, 16) I Uppenbarelseboken läser vi att det fanns sekterism, avgudadyrkan och omoraliskhet i församlingarna i Pergamus och Tyatira. (Uppenbarelseboken 2:14, 15, 20—23) Vilket missbruk av kristen frihet!
21. Vad väntar dem som missbrukar sin kristna frihet?
21 Vad väntar dem som missbrukar sin kristna frihet på det här sättet? Kom ihåg vad som hände med Israel. Israel var Guds utvalda nation, men Jehova förkastade den till slut. Varför det? Därför att israeliterna brukade sitt förhållande till Gud som täckmantel för uselhet. De skröt med att vara Abrahams söner, men de förkastade Jesus, Abrahams säd och Jehovas utvalde Messias. (Matteus 23:37—39; Johannes 8:39—47; Apostlagärningarna 2:36; Galaterna 3:16) Som helhet betraktat kommer ”Guds Israel” inte att på liknande sätt visa sig vara otroget. (Galaterna 6:16) Men varje enskild kristen som vållar andlig eller moralisk besmittelse kommer till slut att få tillrättavisning eller rentav en ogynnsam dom. Vi är alla ansvariga för hur vi använder vår kristna frihet.
22. Vilken glädje får de som använder sin kristna frihet till att göra slavtjänst åt Gud?
22 Hur mycket bättre är det inte att göra slavtjänst åt Gud och så vara verkligt fri! Det är bara Jehova som ger den frihet som verkligen betyder något. Ordspråket lyder: ”Bli vis, min son, så gläder du mitt hjärta. Jag kan då ge den svar, som smädar mig.” (Ordspråksboken 27:11) Låt oss bruka vår kristna frihet till Jehovas försvar. Om vi gör det kommer vårt liv att få mening, och vi kommer att skänka vår himmelske Fader glädje, och till slut kommer vi att få vara bland dem som åtnjuter Guds söners härliga frihet.
◻ Endast vem är verkligt fri?
◻ Vilken frihet åtnjöt Adam och Eva, och varför förlorade de den?
◻ Vilken frihet åtnjöt israeliterna när de höll sitt förbund med Jehova?
◻ Vilken frihet fick de som tog emot Jesus?
◻ Hur förlorade eller missbrukade somliga under det första århundradet sin kristna frihet?
[Frågor]
[Bild på sidan 13]
Den frihet Jesus gav var mycket bättre än någon frihet som människor kan ge