En sedvänja som tillkom senare och som det möjligen hänsyftas på i de kristna grekiska skrifterna (Joh 7:37, 38), men som inte omnämns i de hebreiska skrifterna, gick ut på att man hämtade vatten från dammen Siloam och hällde det tillsammans med vin på altaret vid tiden för morgonoffret. Enligt de flesta forskare gjorde man detta på sju av högtidens dagar, men inte på den åttonde dagen. Prästen gick till dammen Siloam med en kanna av guld (förutom den första dagen under högtiden, en sabbat, när vattnet togs från ett guldkärl i templet, till vilket det hade burits från Siloam dagen före). Han beräknade tiden så att han var tillbaka från Siloam med vattnet precis när prästerna i templet skulle lägga styckena av offret på altaret. När han gick igenom Vattenporten till templet och kom in på prästernas förgård blev hans ankomst kungjord med tre trumpetstötar från prästernas trumpeter. Vattnet hälldes sedan i ett kar och leddes från detta till foten av altaret. Samtidigt hälldes också vin i ett kar.

När Jesus strax efter sitt samtal med judarna träffade en man som var född blind, förband han möjligen Siloam med högtiden och dess ljus. När han hade sagt till sina lärjungar: ”Jag [är] världens ljus”, spottade han på marken och gjorde en deg av lera med spottet, lade leran på hans ögon och sade till honom: ”Gå och tvätta dig i dammen Siloam.” (Joh 9:1–7)