Frågor från läsekretsen
◼ Jesus sade: ”Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd.” (Johannes 9:41) Menade han att vissa människor är syndfria?
Nej, alla människor i våra dagar är syndare, liksom alla var syndare under det första århundradet, utom Jesus själv. I dessa ord i Johannes 9:41 syftade Jesus på ett särskilt slags synd.
Vår gemensamme förfader Adam drog synd över alla sina avkomlingar. Adam hade skapats fullkomlig, syndfri. (5 Moseboken 32:4; 2 Samuelsboken 22:31) När han överträdde Jehovas grundläggande föreskrifter, blev han ofullkomlig. Att synda betyder ordagrant ”att förfela målet”. Detta var precis vad Adam gjorde. Genom att överträda Guds befallning blev Adam således en syndare.
Vi har alla påverkats av detta, eftersom vi alla härstammar från Adam. Man kan illustrera detta så här: En man som fötts med en viss dominant genetisk defekt vidarebefordrar den till alla sina avkomlingar; samma defekt kommer att gå i arv till dem. I våra dagar kan forskare avgöra om ett foster eller ett nyfött barn har vissa defekter i arvsmassan, men Jehova kan göra mer än så. Han visar i sitt ord att en allvarlig defekt uppstod hos Adam och att den sedan har gått i arv till alla människor. Denna defekt är synden. ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Detta syndfulla tillstånd har fjärmat människorna från Skaparen och dragit över dem sjukdom och död. Ingen människa förutom Jesus har varit fullkomlig och fri från denna fördömelse till död. — Romarna 5:18—21; 6:23; 2 Krönikeboken 6:36.
I bibeln betecknas emellertid individer ibland som ”syndare” därför att de är kända för att utöva synd i särskilt stor omfattning eller av särskilt upprörande slag. (Lukas 19:2—7; Markus 2:16, 17; 14:41) Detta betyder naturligtvis inte att övriga människor var fullkomliga, syndfria. Om de hade varit det, skulle de inte ha åldrats och så småningom dött.
Berättelsen i Johannes, kapitel 9, handlar om en man som var blind från födelsen men fick synförmåga genom Jesus. Trots att mannen själv inte hade kunnat läsa Skrifterna, hade han ändå en viss kunskap. Han visste att Gud inte hör uppsåtliga syndare. Att Jehova hade gett Jesus makt att utföra ett sådant underverk som att ge den blinde mannen synförmåga bevisade att Jesus var en profet. De stolta fariséerna vägrade emellertid att godta denne mans logiska vittnesbörd och kastade i stället ut honom. — Johannes 9:13—17, 26—34.
När Jesus fick höra detta sade han: ”För denna dom har jag kommit till denna världen: att de som inte ser må se och de som ser må bli blinda.” (Johannes 9:39) Ja, på grundval av hans predikande, hans verksamhet i övrigt och hans roll i samband med Guds uppsåt kunde individer antingen vinna andlig synförmåga och vandra i ljuset eller också befinna sig i andligt mörker. (Jesaja 9:1, 2; 42:6, 7; Matteus 4:13—17; 6:23; 2 Petrus 1:9; 2 Korintierna 4:4) Om de religiösa ledarna bara hade varit vanliga oupplysta judar med den syndbörda som alla människor har, skulle det ha varit ursäktligt att de inte tog emot Messias. Men dessa, som påstod sig kunna ”se” eller förstå, var särskilt klandervärda, eftersom de hade större kunskap om lagen och om Guds profetiska ord. Att de förkastade Jesus var därför en allvarlig synd som domfällde dem mer än den ofullkomlighet och synd som alla människor är behäftade med. Jesus sade därför till fariséerna: ”Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni: ’Vi ser.’ Er synd består.” — Johannes 9:41.