Jesu liv och tjänst

Fortsatta försök att döda Jesus

DET är vinter, och Jesus vandrar omkring på en skyddad plats vid sidan av templet kallad Salomos pelargång. Här omringar judarna honom och börjar säga: ”Hur länge skall du hålla vår själ i spänning? Om du är den Smorde, säg oss det rättframt.”

”Jag har sagt er det”, svarar Jesus, ”och ändå tror ni inte.” Jesus hade inte uttryckligen talat om för dem att han var den Smorde, som han hade gjort för den samaritiska kvinnan vid brunnen. Men egentligen hade han ju avslöjat sin identitet när han förklarade för dem att han var från regionerna där uppe och hade funnits till före Abraham.

Jesus vill emellertid att människorna själva skall dra slutsatsen att han är den Smorde genom att jämföra hans gärningar med dem som bibeln förutsagt att den Smorde skulle utföra. Det var därför han tidigare hade uppmanat sina lärjungar att inte tala om för någon att han var den Smorde. Det är också därför han vidare säger till dessa fientligt sinnade judar: ”De gärningar som jag gör i min Faders namn, dessa vittnar om mig. Men ni tror inte.”

Varför tror de inte? Beror det på att de inte fått tillräckliga bevis för att Jesus är den Smorde? Nej, för Jesus säger att orsaken är en annan: ”Ni [är] inte ... av mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Och jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin bli tillintetgjorda, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är någonting större än alla andra ting, och ingen kan rycka dem ur Faderns hand.”

Jesus övergår sedan till att beskriva det nära förhållande som han åtnjuter med sin Fader och säger: ”Jag och Fadern är ett.” Eftersom Jesus befinner sig på jorden och hans Fader är i himmelen, menar han naturligtvis inte att han och hans Fader är ett i rent bokstavlig eller fysisk bemärkelse, utan han menar att de är ett i fråga om uppsåt och att de är eniga.

Uppretade på grund av Jesu ord tar judarna upp stenar för att döda honom, liksom de hade gjort några månader tidigare, vid lövhyddohögtiden. Jesus bemöter frimodigt sina mordiska motståndare och säger: ”Jag har visat er många förträffliga gärningar från Fadern. För vilken av de gärningarna stenar ni nu mig?”

”Inte stenar vi dig för en förträfflig gärning”, svarar de, ”utan för hädelse, ja, därför att du, fast du är en människa, gör dig själv till en gud.” Men Jesus har aldrig påstått sig vara en gud. Varför säger då judarna så?

Tydligen beror det på att Jesus tillskriver sig själv förmågor som de tror att bara Gud besitter. Strax dessförinnan hade han till exempel sagt om ”fåren”: ”Jag ger dem evigt liv”, vilket är något som ingen människa kan göra. Judarna ignorerar emellertid det faktum att Jesus erkänner att han fått denna myndighet av sin Fader.

Att Jesus inte menar sig vara jämlik Gud framgår av vad han sedan säger: ”Är det inte skrivet i er lag [i Psalm 82:6]: ’Jag sade: ”Ni är gudar”’? Om han kallade dem ’gudar’, emot vilka Guds ord kom, och Skriften kan i alla fall inte göras om intet, säger ni nu till mig som Fadern helgade och skickade till världen: ’Du hädar’, därför att jag sade: Jag är Guds Son?”

Ja, eftersom till och med orättfärdiga mänskliga domare kallas ”gudar” i Skriften, vilken anledning har då judarna att klandra Jesus för att han säger: ”Jag är Guds son”? Jesus tillägger: ”Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. Men om jag gör dem, så tro gärningarna, även om ni inte tror mig, för att ni må få veta och må fortsätta att veta att Fadern är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med Fadern.”

När Jesus säger detta, försöker judarna gripa honom. Men han flyr undan, precis som han gjorde vid lövhyddohögtiden. Han lämnar Jerusalem och beger sig till andra sidan Jordan, till det ställe där Johannes började döpa nära fyra år tidigare. Denna plats ligger tydligen inte så långt från södra stranden av Galileiska sjön, ungefär två dagars färd från Jerusalem.

Här kommer många människor till Jesus och börjar säga: ”Johannes utförde visserligen inget enda tecken, men allt vad Johannes sade om den här mannen var sant.” Många sätter därför tro till Jesus. Johannes 10:22—42; 4:26; 8:23, 58; Matteus 16:20.

◆ På vilket sätt vill Jesus att människorna skall identifiera honom som den Smorde?

◆ I vilken bemärkelse är Jesus och hans Fader ett?

◆ Vad är tydligtvis orsaken till att judarna säger att Jesus gör sig själv till en gud?

◆ Hur visar Jesu citat från Psaltaren att han inte menar sig vara jämlik Gud?