MOTSPÄNSTIGHET

Flera olika ord på grundspråken innehåller tanken på trots eller motspänstighet. Grundbetydelsen i dessa ord är hårdhet eller styrka, i synnerhet i negativ bemärkelse. Det handlar i regel om en medveten vägran att göra Guds vilja eller att rätta sig efter hans befallningar. (Ps 78:8; 81:12; Jes 1:23; 65:2; Jer 3:17; 5:23; 7:23–26; 11:8; 18:12; Hos 4:16; Apg 7:51) Det betonas gång på gång i Bibeln att de som fortsätter att vara motspänstiga kommer att drabbas av olycka. (5Mo 29:19, 20; Neh 9:29, 30; Ord 28:14; Jes 30:1; Jer 6:28–30; 9:13–16; 13:10; 16:12, 13; Dan 5:20; Hos 9:15; Sak 7:12; Rom 2:5) Guds lag till Israel föreskrev att en trotsig och upprorisk son skulle stenas till döds. (5Mo 21:18, 20)

Jehova Gud har tålmodigt låtit både individer och hela nationer fortsätta att existera fastän de gjort sig förtjänta av döden. (1Mo 15:16; 2Pe 3:9) Somliga har reagerat positivt på detta och har tagit de nödvändiga stegen för att kunna få del av hans barmhärtighet (Jos 2:8–14; 6:22, 23; 9:3–15), men andra har i stället blivit ännu hårdare i sitt motstånd mot honom och hans folk (5Mo 2:30–33; Jos 11:19, 20). Eftersom Jehova inte hindrar människor från att bli motspänstiga, sägs det ibland att han låter dem bli förstockade eller att han ”gör” deras hjärtan ”hårda”. När han till slut utkräver hämnd på de motspänstiga leder detta till att han visar sin stora makt och till att hans namn blir förkunnat. (Jfr 2Mo 4:21; Joh 12:40; Rom 9:14–18.)

Ett tydligt exempel på detta är det som Gud gjorde i förbindelse med den farao som vägrade att låta israeliterna lämna Egypten. Jehova lät tio förödande plågor komma över landet. Varje gång som farao förhärdade sitt hjärta efter en plåga använde Jehova detta som en möjlighet att visa sin stora makt i ännu högre grad genom andra underverk. (2Mo 7:3–5, 14–11:10) På grund av detta insåg några egyptier att Jehova är en Gud som man måste lyda. Efter kungörelsen av den sjunde plågan var det till och med några av faraos tjänare som såg till att deras egna tjänare och boskapen kom i säkerhet innan det förödande haglet kom. (2Mo 9:20, 21) När farao till slut släppte israeliterna men sedan återigen förstockade sitt hjärta och ställde upp sina militärstyrkor för att ta hämnd på dem (2Mo 14:8, 9; 15:9), tillintetgjorde Jehova honom och hans här i Röda havet (2Mo 14:27, 28; Ps 136:15). I åratal efteråt blev Guds namn förkunnat bland nationerna när de talade om vad Jehova hade gjort mot egyptierna på grund av deras motspänstighet. (2Mo 18:10, 11; Jos 2:10, 11; 9:9; 1Sa 6:6)

Eftersom Jehova förvarnar de motspänstiga om sin dom, kan verkställandet av domen inte tillskrivas andra orsaker eller en annan källa. Genom profeten Jesaja sade Jehova till de motspänstiga israeliterna: ”Eftersom jag vet att du är hård och att din nacke är en sena av järn och din panna är koppar, har jag fortsatt att förkunna det för dig från den tiden. Innan det inträffade, lät jag dig höra om det, för att du inte skulle säga: ’Det är min avgud som har gjort detta, och det är min skulpterade bild och min gjutna bild som har gett befallning om det.’” (Jes 48:4, 5; jfr Jer 44:16–23.)