Frågor från läsekretsen

◼ Har en ”Förklaring gällande förbindelse till trohet” i ett existerande äktenskapsliknande förhållande samma varaktighet som ett legaliserat äktenskap?

Detta syftar på den speciella anordning som tillåts bara i sådana länder där skilsmässa från en tidigare partner inte är tillåten enligt lagen. Det är tillbörligt att de kristna är intresserade av denna sak, för Guds ord visar hur allvarligt Gud ser på äktenskapsanordningen. Ja, aposteln Paulus skrev: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” (Hebréerna 13:4) Låt oss följaktligen lägga märke till det slags situation som ger upphov åt denna fråga:

Sanningen kommer i ett pars väg, vilka befinner sig i ett äktenskapsliknande förhållande som inte kan legaliseras. Med tiden önskar den ena eller båda parterna genomgå det kristna dopet. Den förklaring som åsyftas här är en förbindelse till trohet mot detta äktenskapsliknande förhållande intill dess att det blir möjligt att legalisera förbindelsen enligt landets lag. I Vakttornet för 1 augusti 1977, sidan 352, gavs förslag om hur förklaringen kunde formuleras, och det hette där: ”En sådan förklaring betraktas inte som mindre bindande än en som muntligen framförts inför en vigselförrättare, som representerar en ’kejsarens’ regering i världen.” — Se Jesu ord i Matteus 22:21.

Men hur blir situationen om ”kejsaren” ändrar skilsmässolagen, såsom nyligen skedde i Italien? Eftersom det nu är möjligt att få skilsmässa från en tidigare partner, måste den döpte kristne som lever i ett äktenskapsliknande förhållande som omfattas av en ”Förklaring gällande förbindelse till trohet” omedelbart vidta mått och steg, enligt förklaringen, ”för att utverka lagligt erkännande av denna förbindelse”. Första steget skulle vara att få skilsmässa från den tidigare partnern. Nästa steg skulle vara att få äktenskapet med den nuvarande partnern legaliserat.

När denna möjlighet öppnar sig och de båda verkligen gifter sig, är ett sådant legalt äktenskap för beständigt bindande i motsats till ”Förklaring gällande förbindelse till trohet”, som var en högtidlig interimsanordning.

Rashatet bortglömt

MARIE stod intill dopbassängen och väntade på att hennes brorsdotter skulle bli döpt vid en områdessammankomst, som Jehovas vittnen hade samlats till i Cicero i Illinois i USA. Plötsligt hörde hon någon vid sidan om henne utbrista: ”Har vi inte träffats förr någonstans?” Hon vände sig om och såg ett bortglömt, men ändå bekant, ansikte, som tillhörde en kvinna som hette Agerthia.

Maries tankar gick hastigt tillbaka till en tid långt innan hon blev ett av Jehovas vittnen, tillbaka till korridorerna i deras gymnasium, där de båda hade kämpat i rasupplopp — men på motsatta sidor. Agerthias grupp av svarta kvinnliga studerande och Maries gäng av vita flickor brukade ropa oanständiga glåpord till varandra. Sedan övergick det till ett öppet slagsmål, med svåra skador på båda sidor. Marie kom ihåg att Agerthia till och med hade vållat att en flicka hade hamnat på sjukhuset! Båda flickgrupperna blev avstängda från skolan, men så snart som de fick komma tillbaka igen, började utskällningen och slagsmålen på nytt.

Nu, omkring 13 år senare, träffades de igen vid sidan av en dopbassäng — bara med den skillnaden att de nu inte kände någon fiendskap mot varandra. Eftersom de inte längre var skilda åt genom några rashinder, omfamnade de varandra i kärlek som andliga systrar förenade i den sanna tron. Exakt kunskap om Jehova Gud och Jesus Kristus hade fått dem till att göra om sina sinnen. — Romarna 12:1, 2.

Det finns inte något rashat bland Jehovas tjänare. De älskar i stället varandra i överensstämmelse med Jesu ord: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:34, 35.