Han sade: ”Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds kungarike.” (Johannes 3:5) En människa föds alltså på nytt med hjälp av vatten och ande. Men vad menade Jesus med uttrycket ”vatten och ande”?

Vad menas med ”vatten och ande”?

Nikodemos var en lärd jude. Han kände utan tvivel till att uttrycket ”Guds ande” i de hebreiska skrifterna avser Guds verksamma kraft, som kan verka på människor så att de utför enastående bedrifter. (1 Moseboken 41:38; 2 Moseboken 31:3; 1 Samuelsboken 10:6) Så när Jesus använde ordet ”ande” förstod Nikodemos att han menade den heliga anden, Guds verksamma kraft.

Vad var det då för vatten Jesus talade om? Tänk på de händelser som är återgivna alldeles före och efter samtalet med Nikodemos. De visar att både Johannes döparen och Jesu lärjungar döpte människor i vatten. (Johannes 1:19, 31; 3:22; 4:1–3) Det här var något som var välkänt i Jerusalem. När Jesus talade om vatten förstod därför Nikodemos att Jesus inte talade om vatten i största allmänhet, utan om dopets vatten.

Döpt ”med helig ande”

Om uttrycket födas ”av vatten” syftar på att bli döpt i vatten, vad innebär det då att födas ”av anden”? Före Nikodemos samtal med Jesus hade Johannes döparen förklarat att det inte bara var vattnet som skulle ha betydelse vid dopet, utan också anden. Han sade: ”Jag har döpt er med vatten, men han [Jesus] skall döpa er med helig ande.” (Markus 1:7, 8) Evangelieskribenten Markus berättar om första gången ett sådant dop ägde rum. Han skriver: ”Under de dagarna kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. Och just som han steg upp ur vattnet såg han himlarna bli skilda åt och anden, lik en duva, komma ner över honom.” (Markus 1:9, 10) När Jesus sänktes ner i Jordan blev han döpt med vatten. I det ögonblick anden kom ner över honom från himlen blev han döpt med helig ande.

Omkring tre år efter sitt dop försäkrade Jesus sina lärjungar: ”Ni skall bli döpta i helig ande inte många dagar härefter.” (Apostlagärningarna 1:5) När hände det?

På pingstdagen år 33 var omkring 120 lärjungar till Jesus samlade i ett hem i Jerusalem. ”Plötsligt kom från himlen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en stark vind som drar fram, och det uppfyllde hela huset där de satt. Och tungor som av eld visade sig för dem ..., och de blev alla uppfyllda av helig ande.” (Apostlagärningarna 2:1–4) Samma dag uppmanades andra i Jerusalem att bli döpta i vatten. Aposteln Petrus sade till en folkskara: ”Ändra sinne, och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” Hur reagerade de? ”De som av hjärtat omfattade hans ord [blev] döpta, och på den dagen fogades omkring tre tusen själar till.” (Apostlagärningarna 2:38, 41)

En process i två steg

Vad visar dessa dop om pånyttfödelsen? De visar att den sker i två steg. Lägg märke till att Jesus först blev döpt i vatten. Sedan fick han den heliga anden. På liknande sätt hade Jesu lärjungar först blivit döpta i vatten (några av Johannes döparen), och sedan fick de den heliga anden. (Johannes 1:26–36) Även de 3 000 nya lärjungarna blev först döpta i vatten, och sedan fick de den heliga anden.

Hur bör vi, med tanke på de dop som ägde rum på pingstdagen år 33, förvänta att pånyttfödelsen ska gå till i dag? På samma sätt som för Jesu apostlar och hans första lärjungar. Först ångrar en person sina synder, vänder om från ett orätt handlingssätt, överlämnar sitt liv åt Jehova för att tillbe och tjäna honom och visar sitt överlämnande offentligt genom vattendop. Om Gud sedan utväljer honom som regent i sitt kungarike blir han smord med helig ande. Det första steget i den här processen (dop med vatten) sker på initiativ av den enskilda individen. Det andra steget (dop med ande) sker på initiativ av Gud. När någon genomgått båda dopen har han blivit pånyttfödd.

Men varför använde Jesus uttrycket ”föds av vatten och ande” i sitt samtal med Nikodemos? För att betona att de som döps med vatten och ande skulle genomgå en stor förändring. Vad den förändringen innebär tas upp i nästa artikel.

Pånyttfödelsen – Vad leder den till?

VARFÖR använde Jesus uttrycket ”föds ... av ande” när han talade om dop med helig ande? (Johannes 3:5) När ordet ”födelse” används bildligt betyder det ”början”, som i frasen ”en nations födelse”. Så uttrycket ”ny födelse” ger en antydan om en ”ny början”. De bildliga uttrycken ”födas” och ”ny födelse” betonar alltså att det blir en ny början i förhållandet mellan Gud och den som blir döpt med helig ande. Hur sker den här förändringen i förhållandet till Gud?

För att förklara hur Gud förbereder människor för att bli regenter i himlen tog aposteln Paulus en illustration från familjelivet. Han skrev till de kristna på sin tid att de skulle bli adopterade ”som söner” och att Gud därför skulle kunna handla med dem ”som med söner”. (Galaterna 4:5; Hebréerna 12:7) Hur hjälper oss exemplet med adoption att förstå vilket slags förändring som äger rum när någon blir döpt med helig ande? Vi får klarhet i det genom att åter tänka på illustrationen med den unge mannen som vill skriva in sig i en skola där bara de som tillhör en viss infödd befolkningsgrupp får gå.

En förändring till följd av adoption

Den unge mannen i illustrationen får inte skriva in sig i skolan därför att han inte tillhör den infödda befolkningsgruppen. Men en dag inträffar en stor förändring. Han blir lagenligt adopterad av en pappa som tillhör den gruppen. Hur påverkar det den unge mannen? Eftersom han blivit adopterad som son har han nu samma rättigheter som andra infödda ungdomar – även rätten att få skriva in sig i skolan för de infödda. Adoptionen har helt ändrat hans förutsättningar.

Det här belyser vad som i ett mycket viktigare sammanhang händer med dem som blir pånyttfödda. Vi ska nu se på några likheter. Den unge mannen i illustrationen får gå i skolan bara om han uppfyller intagningskravet, nämligen att tillhöra den infödda befolkningsgruppen. Men han kan inte själv göra något för att uppfylla det kravet. På liknande sätt kommer några människor att få regera i Guds himmelska kungarike, men bara om de uppfyller kravet för det. De måste vara födda på nytt. Men de kan inte själva göra något för att uppfylla det kravet, för det är bara Gud som kan ge dem en ny födelse.

Vad var det som gjorde att den unge mannens förutsättningar ändrades? Han blev lagenligt adopterad. Det här förändrade naturligtvis inte honom som person. Efter adoptionen var han fortfarande densamme. Men när de rättsliga kraven för adoption hade uppfyllts hade han ändå fått en ny ställning. Han fick i själva verket en ny början – en ny födelse. Pappan upptog honom som son, och det gjorde att han fick gå i skolan och bli en del av sin adoptivpappas familj.

På liknande sätt ändrade Jehova förutsättningarna för en skara ofullkomliga människor genom att lagenligt adoptera dem som sina barn. Aposteln Paulus, som tillhörde den skaran, skrev till sina medtroende: ”Ni har fått en ande som hör adoption som söner till, och genom denna ande ropar vi: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn.” (Romarna 8:15, 16) Ja, genom adoptionen hade dessa kristna blivit ”Guds barn”, en del av Guds familj. (1 Johannes 3:1; 2 Korinthierna 6:18)

Att Gud hade adopterat dem förändrade dem inte som personer, för de var fortfarande ofullkomliga. (1 Johannes 1:8) Men som Paulus vidare förklarade fick de en ny ställning när de rättsliga kraven för adoption hade uppfyllts. Samtidigt gav Guds ande dem en stark övertygelse om att de skulle få leva tillsammans med Kristus i himlen. (1 Johannes 3:2) Denna övertygelse gav dem en helt ny syn på livet. (2 Korinthierna 1:21, 22) Ja, de fick en ny början – en ny födelse.