1, 2. a) Varför är lärjungarna förbryllade? b) Vilken skörd har Jesus i tankarna?

LÄRJUNGARNA är förbryllade. Jesus har just sagt: ”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd.” (Joh. 4:35) De tittar åt det håll Jesus pekar, men det enda de ser är fält med korn som precis kommit upp. Fälten är inte alls vita, utan gröna. ”Vilken skörd?” kanske de tänker. ”Det är ju flera månader kvar till skörden.”

² Men Jesus talar inte om en bokstavlig skörd. Han ser i stället det här som en möjlighet att lära sina lärjungar två viktiga saker som gäller en andlig skörd – en skörd av människor. Vad är det han vill lära dem? För att ta reda på det ska vi se på några detaljer i den här skildringen.

En inbjudan och ett löfte

3. a) Vad kan ha fått Jesus att säga att fälten var ”vita till skörd”? (Se fotnoten.) b) Vad sa Jesus för att förtydliga vad han menade?

³ Det här samtalet mellan Jesus och lärjungarna ägde rum i slutet av år 30 i närheten av den samariska staden Sykar. Lärjungarna hade gått in i staden, men Jesus stannade kvar vid en brunn. Där delade han med sig av andliga sanningar till en kvinna som snabbt förstod betydelsen av det han sa. När lärjungarna kom tillbaka till Jesus skyndade sig kvinnan in i staden och berättade allt spännande som hon hade hört. Det väckte stort intresse, och många av hennes grannar skyndade sig till brunnen för att få träffa Jesus. Det kanske var då – när Jesus blickade bortom fälten och såg dem närma sig – som han sa: ”Se på fälten, att de är vita till skörd.”a Men för att förtydliga att han inte tänkte på en bokstavlig skörd utan en andlig, tillade han: ”Den som skördar ... samlar in frukt för evigt liv.” (Joh. 4:5–30, 36)

4. a) Vilka två viktiga saker om skörden lärde Jesus ut? b) Vilka frågor ska vi se närmare på?

⁴ Vilka två viktiga saker om den andliga skörden lärde Jesus ut? För det första: arbetet är angeläget. Hans uttalande att ”fälten ... är vita till skörd” var i själva verket en inbjudan till hans efterföljare att ta del i skörden. För att inskärpa hur angeläget arbetet var, tillade Jesus: ”Redan får den som skördar lön.” Ja, skörden hade redan börjat – det fanns ingen tid att förlora! För det andra: arbetarna gläder sig. De som sår och de som skördar ska ”glädja sig tillsammans”, sa Jesus. (Joh. 4:35b, 36) Han måste ha blivit mycket glad när han såg att ”många av samarierna ... [satte] tro till honom”, och på liknande sätt skulle hans lärjungar känna djup glädje när de gjorde sitt bästa i skördearbetet. (Joh. 4:39–42) Den här skildringen från det första århundradet har särskild innebörd för oss, eftersom den illustrerar det som händer nu under den största andliga skörden någonsin