STEFANUS

[Stẹfanus] Från en rot som betyder ”krona”, ”(seger)krans”.

Den förste kristne martyren. Hans namn är grekiskt, men han var jude. Han var en av de trogna judar som tog emot Messias och följde honom. (Apg 7:2)

Förordnad till en särskild tjänst. Stefanus nämns första gången i Bibeln i förbindelse med att några män förordnades till att utföra en särskild tjänst i den kristna församlingen i Jerusalem. Skildringen lyder: ”I de dagarna, då lärjungarna tillväxte i antal, uppstod emellertid knot från de grekisktalande judarnas sida mot de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen.” Apostlarna insåg att de behövde visa den här saken särskild uppmärksamhet, och de gav församlingen följande anvisningar: ”Därför, bröder, sök ut bland er sju män som har gott vittnesbörd och är fyllda av ande och vishet, så att vi kan sätta dem till att sköta denna nödvändiga uppgift.” Sedan utvaldes sju kvalificerade män, som förordnades av apostlarna. (Apg 6:1–6)

Stefanus blev alltså förordnad till att utföra en särskild tjänst. Han och de sex andra som sattes till att sköta ”denna nödvändiga uppgift”, dvs. att dela ut mat, var kanske redan äldste, eller tillsyningsmän. De var ”fyllda av ande och vishet”, något som den här speciella situationen krävde, eftersom det inte bara var fråga om en rutinmässig utdelning av matvaror (kanske i form av säd och andra baslivsmedel) utan också om administrering. Uppgiften innebar kanske att de fick köpa in varor, föra anteckningar och mycket annat. Om uppgiften hade varit mindre omfattande och omständigheterna hade varit annorlunda, kanske det hade räckt med att en diạkonos, en ”biträdande tjänare”, hade skött den, men eftersom situationen var känslig och det hade uppstått missförstånd och meningsskiljaktigheter i församlingen krävdes det tillsyningsmän, eller äldste. Uppgiften krävde alltså män med gott omdöme, finkänslighet, förståelse och erfarenhet. Det försvarstal Stefanus längre fram höll inför Sanhedrin visar att han hade dessa egenskaper.

Samtidigt som Stefanus skötte denna särskilda uppgift fortsatte han energiskt att ta del i den kristna förkunnartjänsten. Skribenten Lukas berättar att Stefanus, ”som hade ett mycket vinnande sätt och var fylld av kraft” och ”gjorde stora under och tecken bland folket”, mötte starkt motstånd från judar som tillhörde den synagoga som kallades De frigivnas och från andra judar från Asia och Afrika. Men de kunde inte hävda sig mot den vishet och den ande som Stefanus talade med. Alldeles som i fallet med Jesus lyckades fiender i hemlighet få fram falska vittnen, som inför Sanhedrin anklagade Stefanus för hädelse. (Se FRI, FRIGIVEN.)

Hans försvarstal inför Sanhedrin. Stefanus sammanfattade frimodigt hur Gud hade handlat med hebréerna från deras förfader Abrahams tid, och han avslutade med att rikta kraftiga anklagelser mot sina åhörare, de religiösa ledarna. När de hörde dessa sannfärdiga anklagelser ”skar det dem i hjärtat, och de började skära tänder mot honom”. Gud visade Stefanus att han var med honom genom att i en syn låta honom få se Guds härlighet och Jesus stå på Guds högra sida. När Stefanus beskrev synen skrek församlingen högt och stormade emot honom som en man och drev ut honom utanför staden. Sedan lade de av sina ytterkläder vid Sauls fötter och stenade Stefanus till döds. Alldeles innan Stefanus ”somnade ... in i döden” ropade han: ”Jehova, tillräkna dem inte denna synd.” Några gudfruktiga män såg till att Stefanus fick en begravning och höll en veklagan över honom. Därefter bröt det ut stor förföljelse mot de kristna. Apostlarna blev visserligen kvar i Jerusalem, men andra kristna skingrades vida omkring, något som medförde att de goda nyheterna fick stor spridning. (Apg 6:8–8:2; 11:19; 22:20)

Stefanus tal inför Sanhedrin innehåller flera upplysningar om judarnas historia som inte finns i de hebreiska skrifterna: att Mose fick utbildning i Egypten, att han var 40 år när han flydde från Egypten, att han uppehöll sig i Midjan i 40 år innan han vände tillbaka till Egypten och att Moses lag överbringades av änglar. (Apg 7:22, 23, 30, 32, 38)

Stefanus var den förste som vittnade om att han i en särskild syn hade sett den uppståndne Jesus på Guds högra sida i himlen, i överensstämmelse med profetian i Psalm 110:1. (Apg 7:55, 56)