NIKOLAOS

[Nikolạos] Betyder ”folkbesegrare”.

1. En av de sju kvalificerade män som på församlingens rekommendation förordnades av apostlarna att se till så att maten fördelades rättvist i församlingen i Jerusalem vid tiden efter pingsten år 33 v.t. Nikolaos var från Antiokia och är den ende av dessa sju män som omtalas som ”en proselyt”, vilket tyder på att han kan ha varit den ende av dem som var icke-jude. De övriga hade också grekiska namn, men deras namn var vanliga också bland folk som var av judisk börd. (Apg 6:1–6)

2. En person som ”Nikolaossekten” (eller nikolaiterna) uppkallades efter. Denna sekt fördöms i två av de sju brev som finns återgivna i Uppenbarelsebokens 2:a och 3:e kapitel. ”Ängeln” för församlingen i Efesos får beröm för att han hatade ”Nikolaossektens gärningar”, som också Kristus Jesus hatade. (Upp 2:1, 6) I församlingen i Pergamon var det däremot några som höll ”fast vid Nikolaossektens lära”, och de uppmanades att vända sig bort från denna lära och ändra sinne. (Upp 2:12, 15, 16)

Bortsett från det som sägs i Uppenbarelseboken om Nikolaossekten vet man inte något om den eller om dess sedvänjor och läror, som fördöms, eller om dess ursprung och utveckling. Bindeordet ”så” följer direkt efter omnämnandet av den otukt och avgudadyrkan som israeliterna utövade under påverkan av ”Bileams lära” (Upp 2:14, 15), vilket kan tyda på att det fanns en viss likhet mellan Bileams lära och Nikolaossektens lära, men likväl görs det i Uppenbarelseboken en åtskillnad mellan dem. Det finns ingen grund till att förbinda denna sekt med den kristne mannen Nikolaos från Antiokia (nr 1) bara därför att han är den ende med det namnet i Bibeln, vilket några av fornkyrkans författare har gjort. Det finns heller ingen grund till att påstå att en avfällig sekt tog sitt namn efter denne Nikolaos för att rättfärdiga sina orätta handlingar. Det är troligare att den Nikolaos som sekten uppkallades efter var en person som inte omnämns i Bibeln.