CAESAREA

[Caesarẹa] Betyder ”tillhörande Caesar (kejsaren)”.

En viktig hamnstad som Herodes den store lät bygga vid Medelhavets kust under senare delen av det första århundradet f.v.t. Platsen kallades tidigare Stratons torn, förmodligen efter en sidonisk härskare. Namnet Caesarea är bevarat i det arabiska namnet Qaysariyya (på hebreiska heter staden nu Horvat Qesari). Staden ligger 40 km söder om berget Karmel och 87 km nordnordväst om Jerusalem.

Den judiske historikern Josephus är den främsta informationskällan när det gäller stadens grundläggning och tidiga historia. Herodes den store hade fått platsen samt Samaria och andra städer som gåva av kejsar Augustus. När han hade återuppbyggt Samaria, som han gav namnet Sebaste, riktade han sin uppmärksamhet mot kusten och började bygga en praktfull hamn och stad vid Stratons torn. Projektet tog 10–12 år, och invigningen ägde rum omkring 10 f.v.t. (enligt några forskare). Till ära för kejsar Augustus uppkallade Herodes sitt verk efter honom. Staden fick namnet Caesarea, och hamnen fick namnet Sebastos (den grekiska motsvarigheten till Augustus). Staden var mycket vacker i fråga om både byggnadsmaterial och arkitektur, och den hade ett tempel, en teater och en amfiteater med plats för ett stort antal åskådare. En akvedukt försåg Caesarea med färskvatten, och genom ett underjordiskt kloaksystem fördes avloppsvatten ut i havet. Men den största bedriften var att bygga stadens konstgjorda hamn.

Efter det att Herodes den stores son Arkelaus avsattes blev Caesarea sätet för de romerska prokuratorer som styrde Judeen. I den bibliska skildringen i Apostlagärningarna nämns staden ofta i sin egenskap av både hamnstad och regeringssäte.

När Filippus hade avslutat sin framgångsrika missionärstjänst i Samaria fortsatte han att ”förkunna de goda nyheterna” i alla städerna i kustområdet, från staden Ashdod och ända till Caesarea, som låg 90 km längre norrut. (Apg 8:5–8, 40) Kort därefter blev Paulus omvänd till kristendomen, och på grund av en sammansvärjning mot honom i samband med att han började predika i Jerusalem förde lärjungarna sin nye broder till hamnstaden Caesarea och skickade i väg honom till hans hemstad, Tarsos. (Apg 9:28–30)

Med tanke på att Caesarea var högkvarteret för de romerska militärstyrkorna i Judeen var det naturligt att centurionen Cornelius bodde där. Även om staden hade en hel del judiska invånare anses befolkningen till största delen ha varit icke-judar. Det var därför mycket passande att Petrus år 36 blev anvisad av Gud att bege sig just dit för att predika för den oomskurne Cornelius, hans släktingar och hans närmaste vänner och döpa dem – de första oomskurna icke-judar som fick bli medlemmar av den kristna församlingen. (Apg 10:1–48)

Det var till Caesarea som Herodes Agrippa I drog sig tillbaka sedan han misslyckats med att hålla Petrus fängslad, och det var här som han tog emot delegationerna från Tyros och Sidon och kort därefter dog (44 v.t.) till följd av Guds ogynnsamma dom. (Apg 12:18–23) Paulus färdades genom Caesarea när han var på väg tillbaka till Palestina mot slutet av sin andra och sin tredje missionsresa. (Apg 18:21, 22; 21:7, 8) Under sitt andra besök där bodde Paulus och hans ressällskap hos evangelieförkunnaren Filippus, som förmodligen hade bosatt sig i Caesarea sedan han rest runt som förkunnare. När Paulus var i Caesarea blev han varnad av profeten Agabos för den fara som väntade honom i Jerusalem, men han färdades ändå dit, och några av lärjungarna från Caesarea följde med honom. (Apg 21:10–16)

I Jerusalem greps Paulus, och eftersom en mordkomplott anstiftats mot honom, fördes han under sträng bevakning till Caesarea och överlämnades till ståthållaren Felix för att förhöras av honom. (Apg 23:23, 24) Den anmärkningsvärda kontrasten mellan de känsloladdade religiösa fördomarna och oroligheterna i Jerusalem och de förhållandevis lugna och ordnade förhållandena i Caesarea anses bekräfta att det romerska inflytandet var starkt där och att det var den viktigaste romerska garnisonsstaden. Ståthållaren Festus, som efterträdde Felix, krävde att Paulus judiska motståndare i Jerusalem skulle komma till Caesarea för att framföra sina anklagelser mot honom där, och det var vid det tillfället som Paulus vädjade till kejsaren för att slippa ställas inför rätta i Jerusalem. (Apg 25:1–12) Medan Paulus befann sig i Caesarea i väntan på att föras till Rom fick han möjlighet att avge ett kraftfullt vittnesbörd om kristendomen inför Festus och hans kungliga besökare, kung Agrippa II och hans syster Berenike. (Apg 25:13, 22–27; 26:1–32) Från Caesarea seglade Paulus som fånge ut på den resa som till slut skulle föra honom till Rom. (Apg 27:1, 2)

Under Neros regeringstid uppstod bitter rivalitet mellan den judiska och den syriska befolkningen i Caesarea, och händelser där anses ha varit den tändande gnistan till det uppror som så småningom ledde till att Jerusalem ödelades år 70.

I teatern i Caesarea fann man 1961 en sten med en latinsk inskrift med bland annat Pontius Pilatus namn, den första inskrift med detta namn som påträffats.