JUSTUS

[Jụstus] Av lat.; betyder ”rättvis”, ”rättrådig”, ”rättfärdig”.

1. Josef Barsabbas tillnamn. Justus och Mattias var de två som föreslogs som kandidater till att överta Judas Iskariots apostlaskap. Lotten föll på Mattias. Justus blev visserligen inte utvald, men det förhållandet att han blev föreslagen visar att han var en mogen lärjunge till Jesus Kristus. (Apg 1:23–26)

2. En troende i Korinth vars hus gränsade till synagogan. På grund av motstånd från judarna ”flyttade” Paulus och gick hem till Titius Justus, dvs. han fortsatte sitt predikande där, men han bodde kvar hos Aquila och Priscilla. (Apg 18:1–7)

3. En jude som samarbetade med aposteln Paulus. Denne Justus, som också kallades Jesus, var en av dem som styrkte Paulus under hans första fångenskap i Rom, och han sände också hälsningar till de kristna i Kolossai. (Kol 4:10, 11)