KORINTH

[Korịnth]

En av de äldsta och viktigaste städerna i det forntida Grekland. Den låg 5 km sydväst om det nutida Korinth. Den stora betydelse staden hade berodde till stor del på dess strategiska läge på västra sidan av det näs som förbinder de centrala delarna av Grekland med halvön Peloponnesos i söder. All trafik i nordlig och sydlig riktning, vare sig den hade med handel eller något annat att göra, måste passera Korinth under sin färd på det näs som bara är 6 km brett när det är som smalast. Men den internationella sjöfarten passerade också Korinth, eftersom sjöfarare oftast föredrog att använda sig av det här näset mellan Korinthiska viken och Eginabukten framför att ge sig ut på den långa och farofyllda färden runt halvöns stormpiskade södra uddar. Fartyg från Italien, Sicilien och Spanien tog sig därför över Joniska havet och sedan genom Korinthiska viken och lade till i djuphamnen i Lechaion, Korinths västliga hamnstad, som var förbunden med Korinth genom två långa murar. Fartyg från Mindre Asien, Syrien och Egypten tog sig över Egeiska havet och ankrade i hamnen i Kenkreai på östsidan eller i den mindre hamnstaden Schoinos. (Rom 16:1) Varor från större fartyg lossades i den ena hamnen och transporterades de få kilometerna över land till den andra hamnen, där de lastades ombord på andra fartyg. Mindre fartyg drogs över näset med lasten i, och detta gjordes med hjälp av ett slags stapelbädd som kallades dịolkos (ordagr.: ”genomdragning”). Korinthiska näset var av goda skäl känt som havets bro.

Historia. Korinth var redan på 600-talet f.v.t. en blomstrande stad. Vid den tiden började man arrangera de isthmiska spelen, som Paulus hänvisade till i några av sina illustrationer. Spelen hölls vartannat år i Poseidonhelgedomen på Korinthiska näset. (Poseidon var grekernas havsgud, en motsvarighet till romarnas Neptunus.) (1Kor 9:24–27) Från 300-talet f.v.t. var Korinth i stort sett under makedoniskt styre tills romarna befriade staden 196 f.v.t. Den blev en oberoende stadsstat som slöt sig till andra städer i det akajiska förbundet. Detta förbund gjorde uppror mot Rom, och Korinth blev förstört av den romerske konsuln L. Mummius 146 f.v.t. Männen i staden blev dödade, och kvinnorna och barnen såldes som slavar. Staden låg nästan öde under hundra år tills Julius Caesar år 44 f.v.t. (enligt en del år 46) återuppbyggde den som en romersk koloni, Colonia Laus Iulia Corinthus. Akaja, som romarna kallade den del av Grekland som låg söder om Makedonien, blev romersk senatsprovins under kejsar Augustus regeringstid, och Korinth blev dess huvudstad.

Tillverkning och byggnader. Staden Korinth, som Paulus kom till omkring år 50, var därför en knutpunkt för viktiga handelsvägar och ett politiskt centrum. Stadens rikedom berodde till stor del på att man tog ut avgifter för de varor som transporterades över näset. Dessutom var staden ett hantverkscentrum, känt för sin keramik och sina bronsföremål. Själva staden var byggd på två terrasser, den ena ungefär 30 m ovanför den andra. Mitt i staden låg det stora torget (agora), som omgavs av pelargångar och offentliga byggnader. Det fanns många affärer runt torget, och fynd som gjorts tyder på att man där sålde kött, andra livsmedel och vin. I en inskrift används ordet macellum om en av affärerna. Detta är ett latinskt ord som motsvarar det grekiska ordet mạkellon, som Paulus använde när han talade om ”köttorget” i 1 Korinthierna 10:25. På ett trappsteg har man funnit en annan inskrift med lydelsen: ”Slaktaren Lucius”.

Under utgrävningar fann man i närheten av torgets mitt en upphöjd talarstol som kallades ”bema” eller ”rostra” och som var utbyggd från den terrass som skilde torgets övre och nedre plan. Denna talarstol var gjord av vit och blå marmor med vackra mönster inhuggna, och den hade två väntrum med mosaikgolv och marmorbänkar. Man tror att ”bema” är det ”domarsäte” dit judar som var emot det kristna budskapet förde Paulus för att ställa honom inför prokonsuln Gallio. (Apg 18:12–16) En inskrift som man funnit i Delfi, en stad på nordsidan av Korinthiska viken, innehåller namnet Gallio och visar att han var prokonsul. (Se GALLIO.)

Nordväst om torget fanns det en teater som rymde 15 000 åskådare. Nordöst om torget fanns det även en amfiteater. De kristna i Korinth hade inte svårt att förstå vad Paulus menade när han sade att apostlarna hade blivit ”ett skådespel för världen”. (1Kor 4:9) På en öppen plats nära teatern har arkeologer funnit en inskrift som nämner en viss Erastos som hade den latinska titeln edil, som av en del översatts med ”tillsyningsman över offentliga arbeten”. Denne Erastos kan ha varit densamme som ”Erastos, stadens förvaltare”, som Paulus nämner i sitt brev till romarna, vilket han skrev från Korinth. (Rom 16:23) Det grekiska ord som Paulus använder för ”förvaltare” (oikonọmos) betyder egentligen ”husföreståndare”. (Jfr Gal 4:2, not och Int; se ERASTOS nr 2.)

Religion och kultur. Korinth var välkänt som säte för de styrande myndigheterna och som den ledande handelsstaden i Grekland, men för många människor var staden också en symbol för moraliskt fördärv och ett utsvävande liv i lyx. Man började faktiskt använda uttrycket ”leva korinthiskt” i betydelsen ”leva omoraliskt”. Lössläpptheten var en följd av den avgudadyrkan som förekom i Korinth, särskilt då dyrkan av gudinnan Afrodite (motsvarigheten till romarnas Venus, feniciernas och kanaanéernas Astarte och babyloniernas Ishtar). Det fanns ett tempel helgat åt henne på toppen av Akrokorinth, ett brant och stenigt berg som reser sig 513 m över torget. (BILD, bd 2, sid. 336) Paulus hade goda skäl att ge de kristna i Korinth kraftfulla råd och varningar som gällde ett omoraliskt uppförande. (1Kor 6:9–7:11; 2Kor 12:21) Korinth hade naturligtvis också många tempel som var helgade åt andra gudar och gudinnor. I det tempel som var helgat åt Asklepios, läkekonstens gud, har arkeologer funnit hudfärgade avbildningar i terrakotta av delar av människokroppen. Dessa lämnades i templet som offergåvor. Varje offer representerade den kroppsdel som tillbedjaren hade problem med (hand, fot, öga osv.).

I Korinth bodde det inte bara greker, utan också många som härstammade från Italien och var avkomlingar av tidiga kolonisatörer. Många av de kristna i Korinth hade latinska namn, till exempel Justus, Tertius, Quartus, Gajus, Crispus, Fortunatus och Akaikus. (Apg 18:7; Rom 16:22, 23; 1Kor 1:14; 16:17) Ett stort antal judar hade också bosatt sig i staden och byggt en synagoga och fått en del anhängare bland grekerna. (Apg 18:4) Att det bodde judar i Korinth framgår av en grekisk inskrift på ett dörröverstycke av marmor som man fann i närheten av porten mot Lechaion. Texten lyder: ”[Syna]gōgẹ̄ Hebr[aion]”, som betyder ”hebréernas synagoga”. En strid ström av resenärer och köpmän besökte också staden, och eftersom den var ett nöjes- och idrottscentrum var det många som kom hit för att roa sig och vara med vid idrottsevenemang. Det bidrog säkert till att korinthierna hade en mer tolerant inställning än den som var rådande bland invånarna i andra städer som aposteln besökte, däribland Athen, som var centrum för grekisk kultur. I en syn blev Paulus försäkrad om att det fanns många människor med en rätt inställning i Korinth, och därför bodde han ett år och sex månader på denna viktiga mötesplats mellan öst och väst. (Apg 18:9–11) Det var troligen under den här tiden som han skrev sina två brev till thessalonikerna.

Den kristna församlingen. När Paulus så småningom seglade från hamnstaden Kenkreai i öster över Egeiska havet till Efesos i Mindre Asien, hade han sällskap av Aquila och Priscilla, som både var hans medkristna och hans medarbetare som tältmakare. (Apg 18:18, 19) Den vältalige Apollos fortsatte Paulus arbete och vattnade den säd som såtts i Korinth. (Apg 18:24–28; 19:1; 1Kor 3:6) Paulus visade stor omsorg om den församling som han hade grundat i Korinth. Två gånger skickade han dit Titus som sin representant, och dessutom skrev han två viktiga brev till församlingen där. (2Kor 7:6, 7, 13; 8:6, 16, 17; 12:17, 18) Han hade också under sin resa till Makedonien tänkt stanna till hos de kristna i Korinth, men det blev inte så. (2Kor 1:15, 16, 23) Men senare vistades han tre månader i Grekland, troligtvis år 55–56, och en del av tiden var han då i Korinth, och därifrån skrev han sitt brev till romarna. (Apg 20:2, 3; Rom 16:1, 23; 1Kor 1:14)