(19:21—41)

Slutligen sade stadens skrivare (som var ledare för stadens styrelse) att hantverkarna kunde framföra sina anklagelser till en prokonsul, som var bemyndigad att fatta rättsliga beslut, eller också skulle fallet kunna avgöras i ”en laglig folkförsamling” av medborgare. Annars skulle Rom kunna anklaga dem som var i denna olagliga folksamling för att ställa till upplopp, och i och med detta upplöste han församlingen.