Kristendomens utbredning

INNAN Jesus Kristus steg upp till himlen år 33 gav han sina efterföljare följande uppdrag: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apg 1:8) Det här uppdraget utförde de troget.

Tio dagar senare, på pingstdagen, blev den heliga anden utgjuten över omkring 120 lärjungar som väntade i Jerusalem, och de började tala ”om Guds storslagna gärningar”. (Apg 2:1–4, 11) Samma dag blev omkring 3 000 döpta. (Apg 2:37–41) Inom kort hade lärjungarna ”uppfyllt Jerusalem med ... [sin] undervisning”. (Apg 5:27, 28, 40–42) Vad blev resultatet? ”Antalet lärjungar ökade mycket i Jerusalem.” (Apg 6:7)

Från Jerusalem bredde förkunnandet ut sig. På grund av att lärjungarna motarbetades i Jerusalem skingrades de över hela Judeen och Samarien. Även detta ledde till en ökning. (Apg 8:1, 4, 14–17)

År 36 förde aposteln Petrus de goda nyheterna till Caesarea, där Cornelius och hans hushåll blev döpta. De var de första oomskurna icke-judar som blev kristna. (Apg 10) Efter detta började man vittna systematiskt för icke-judar, tydligtvis först i Antiokia i Syrien. Resultatet blev att ”ett stort antal kom till tro och vände sig till Herren”. (Apg 11:20, 21) Sedan dess har förkunnandet brett ut sig till ytterligare länder och har bokstavligen nått ”till jordens mest avlägsna del”.