Varför har Gud dröjt så länge?
FÖR omkring 6.000 år sedan var Guds suveränitet inte ifrågasatt. Efter fullbordandet av sin underbara skapelse ”såg Gud på allt som han hade gjort, och se! det var mycket gott”. (1 Moseboken 1:31, NW) Han inledde därefter en lång period av ”vila”. Detta betyder naturligtvis inte att han var fysiskt uttröttad. Det innebar i stället att han upphörde med sin skapande verksamhet här på jorden, i övertygelsen om att hans goda uppsåt beträffande dessa skaparverk skulle krönas med fullständig framgång. — 1 Moseboken 2:1—3; Jesaja 55:11.
Vad var då hans uppsåt? Jehova lät det första människoparet bosätta sig på en plats som kallades Edens trädgård. Deras första ansvarsuppgift blev att ta vård om sitt paradisiska hem, däribland en mängd olika djur. De skulle också föda barn och uppfostra dem. Allteftersom deras familj växte, skulle de sedan utvidga paradiset till jordens mest avlägsna del i enlighet med den befallning som Gud hade gett dem: ”Uppfyll jorden och lägg den under er.” Med tiden skulle således hela jordklotet bli ett strålande hem, uppfyllt av en lycklig, enad familj som tjänade sin himmelske Fader. Detta var Guds ursprungliga uppsåt. — 1 Moseboken 1:27, 28; 2:8, 15, 20—22.
Skulle Adam och Eva få vara med om att uppfylla detta storslagna uppsåt ända till dess fullbordan? Det berodde på om de fortsatte att samarbeta med detta uppsåt genom att lyda sin Skapare. Deras lydnad skulle inte vara blind, utan eftertanke. De var utrustade med fri vilja, eftersom Gud ville att de skulle tjäna honom av ett villigt och uppskattande hjärta. Som en synlig påminnelse om hans rättmätiga suveränitet satte han dem på ett enkelt prov. De fick äta av alla de goda ting som fanns i trädgården utom ett enda. Det fanns ett fruktträd om vilket Gud sade: ”På den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” — 1 Moseboken 2:16, 17, NW.
Dessa ord visar att Adam och Eva inte skapades för att bli gamla och dö. Döden skulle komma in i bilden endast om de vägrade att lyda den här enkla befallningen. Om Adam och Eva hade fortsatt att lyda Gud, skulle de fortfarande vara vid liv på jorden i våra dagar som föräldrar till en världsomfattande familj av fullkomliga avkomlingar. — Jämför den princip som kommer till uttryck i Psalm 37:29 (NW).
En av Guds änglaskapelser, som nu kallas Satan, utvecklade emellertid en kritisk inställning till Guds sätt att styra. Han övertalade Eva att äta av den förbjudna frukten genom att på ett bedrägligt sätt antyda att hon skulle få det bättre om hon var oberoende av Guds suveränitet. Satans verkliga motiv var emellertid att han själv ville bli den framtida mänskliga familjens gud. — 1 Moseboken 3:1—5; Matteus 4:8, 9; Johannes 8:44.
Eftersom Jehova hade gett det första människoparet allt som de behövde, borde Eva ha försvarat hans suveränitet och tillbakavisat Satans lögnaktiga antydningar. Men tragiskt nog följde hon hans förslag och överträdde Guds lag. Senare valde också Adam att slå in på samma oförståndiga väg som sin hustru. Såväl Satan som detta självsvåldiga par gjorde följaktligen uppror mot Gud, och stridsfrågan om Guds suveränitet väcktes. — 1 Moseboken 3:6.
Tid krävs för att avgöra viktiga stridsfrågor
Jehova kunde ha tillintetgjort de tre upprorsmakarna omedelbart. Men det skulle inte på ett slutgiltigt sätt ha avgjort de stridsfrågor som väcktes genom deras uppror. Kunde människorna med framgång styra sig själva oberoende av Gud? Var det rättvist av Gud att kräva att de underordnade sig hans suveränitet? Och skulle, med tanke på det första människoparets handlingssätt, några människor osjälviskt välja att tjäna Gud av egen fri vilja — även om Satan satte dem på prov? (Job 1:7—11; 2:4) Det skulle ta tid att besvara dessa frågor. Det skulle också ta tid att utplåna alla verkningar av detta ursprungliga uppror och genomföra Guds uppsåt att förvandla jorden till ett paradis befolkat av ett syndfritt människosläkte. Vi väntar fortfarande på det slutliga avgörandet av dessa stridsfrågor.
I överensstämmelse med sin lag fråntog Gud Adam och Eva privilegiet att få leva för evigt. De var inte längre värdiga att få vara med om att uppfylla hans storslagna uppsåt. Men innan de dog fick de möjlighet att frambringa avkomlingar. Det är sant att Adam och Eva inte längre kunde vidarebefordra ett fullödigt, syndfritt liv till sina avkomlingar. (Romarna 5:12) Men även om de generationer som fötts sedan dess alla har varit ofullkomliga och dömda att dö, har många människor fått en möjlighet att visa var de står med avseende på den så viktiga stridsfrågan om suveräniteten.
Stridsfrågan avgörs
Hur kommer Gud att avgöra dessa frågor som har med hans suveränitet att göra? I ett avseende har de frågor som väcktes i Eden nu blivit besvarade. Tusentals år av mänsklig historia har på ett drastiskt sätt bevisat att Satans påstående att Eva skulle klara sig bättre utan Gud var en lögn. Mänskligt styre oberoende av Gud har visat sig vara ett enda stort fiasko. Som det sägs i bibeln: ”Människa har härskat över människa till hennes skada.” — Predikaren 8:9, NW.
Å andra sidan har många positiva erfarenheter vunnits under den långa tid som gått sedan Adam och Eva syndade. Många människor har visat obrytbar lojalitet mot Jehovas suveränitet, och det mest framträdande exemplet är naturligtvis ”Människosonen”, Jesus Kristus själv. (Matteus 20:18; Hebréerna 11:1—12:3) De som har följt Guds lagar och underordnat sig hans suveränitet har funnit att hans väg verkligen är den bästa. De har erfarit sanningshalten i det bibliska ordspråket: ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen smärta därtill.” (Ordspråksboken 10:22, NW) Tack vare uppståndelseanordningen kommer de också så småningom att få ta del i att uppfylla Guds storslagna uppsåt. — Johannes 5:28, 29.
Gud har inte övergett sitt ursprungliga uppsåt. De som vägrar att underordna sig hans suveränitet kommer inte att få behärska jorden för alltid. Bibeln säger varnande att Gud snart kommer att ingripa mot sådana människor. Vi läser där: ”Guds vrede uppenbaras nämligen från himmelen mot all ogudaktighet.” (Romarna 1:18) Detta kommande uttryck för Guds vrede, som i bibeln kallas Harmageddon, kommer på ett otvetydigt sätt att bevisa att han verkligen existerar. Endast de som erkänner hans suveränitet kommer att överleva denna händelse. ”Det är de rättrådiga som kommer att bo på jorden, och det är de klanderfria som kommer att lämnas kvar på den. Vad de ondskefulla angår, kommer de att avskäras från själva jorden.” — Ordspråksboken 2:21, 22, NW.
Den stora stridsfrågan och du
Med tanke på dessa fakta måste var och en av oss — precis som Adam och Eva — göra ett val. Vill vi försöka leva oberoende av Gud? Eller vill vi underordna oss hans suveränitet? Tänk på att detta är den viktigaste fråga som du ställs inför i den här tiden. Andra frågor, som kan förefalla nog så viktiga, har med ditt nuvarande liv att göra, men denna har med ditt eviga liv att göra. Det beslut som du fattar kommer att påverka din eviga framtid.
Hur kan du visa att du erkänner Guds suveränitet? Genom att flitigt studera hans ord, bibeln, och försöka göra hans vilja tillsammans med andra sanna kristna. (Sefanja 2:2, 3) Om du gör det, har du det lyckliga hoppet att få se Guds storslagna uppsåt gå i fullbordan. Du kommer att få se uppfyllelsen av detta underbara löfte: ”Bara ett litet tag till, och den ondskefulle kommer inte att vara mer. ... Men de ödmjuka, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sitt utsökta behag i överflödet av frid.” (Psalm 37:10, 11, NW) Vilket enastående resultat för alla som underordnar sig Guds suveränitet! Vilket starkt skäl är inte detta att fatta ett vist beslut i denna så viktiga fråga!