Rapport från förkunnare av Riket
Nigerianska skolbarn välsignade för sin trofasthet
APOSTELN Paulus skrev: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:18) Barn till Jehovas vittnen i Nigeria vilka går i skolan tillämpar detta råd även när de blir förföljda. Därför välsignar Jehova dem.
◻ En lärare tyckte mycket illa om Jehovas vittnen. Under en morgonsamling kallade han fram alla vittnen och befallde dem att sjunga nationalsången. De vägrade och förklarade att de ville ge Gud odelad hängivenhet. Läraren tog då med dem alla ut och sade till dem att klippa gräset. Under tiden fortsatte de andra eleverna lektionen.
Ett vuxet vittne tog med sig broschyren Skolan och Jehovas vittnen till läraren och förklarade Jehovas vittnens neutrala ståndpunkt. Men läraren vägrade att resonera om saken och att över huvud taget ta emot broschyren, och han intensifierade genast bestraffningen av barnen.
De unga vittnena fortsatte att stå ut med bestraffningen och att klippa gräset även när läraren inte var där. En dag gömde sig läraren och spejade osedd medan de arbetade och sjöng Rikets sånger. Det gjorde sådant intryck på honom att han skickade dem tillbaka in till lektionen och förvånade sig över deras attityd. Vad ledde det till? Läraren studerar nu Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen!
De här skolbarnen blev sannerligen välsignade för att de var trogna mot Jehova och hans principer. — Ordspråksboken 10:22.
◻ Även Ruth och hennes vänner blev välsignade för att de var trogna mot Jehovas krav att inte vara ”någon del av världen”. (Johannes 17:16) Ruth, som är 18 år, blev pionjär när hon var 12. Hon och andra vittnen mötte motstånd från några bland skolpersonalen därför att de vägrade sjunga nationalsången. En av lärarna bad att få träffa flickornas föräldrar. Sedan de gett en förklaring med hjälp av Skolbroschyren var läraren tillfredsställd och besvärade inte eleverna mera.
Men en dag förolämpade och bestraffade en lärare från Indien en av flickorna inför klassen när hon inte sjöng nationalsången. Flickan försvarade frimodigt sin tro, och läraren tog henne med till rektorn. När de kom dit såg det unga vittnet att även biträdande rektorn var där. Till hennes stora förvåning började rektorn och biträdande rektorn skratta. Rektorn vände sig till läraren och sade: ”Bekymra dig inte över de här flickorna. Även om man slår ihjäl dem, dör de hellre än att läsa upp nationalsången. Har du inte hört talas om dem?” Hon och hennes biträde berättade då om Jehovas vittnens tro och mod. Rektorn vände sig till flickan och sade att hon beklagade de besvär hon fått stå ut med. Sedan tillade hon: ”Fortsätt med dina trosgärningar. Jag beundrar er religion och ert modiga ståndpunktstagande både utanför och här i skolan.” Senare bad den lärare som visat motstånd vittnet om ursäkt och sade att hon nu förstod den neutrala ståndpunkt som vittnena intar.
De här barnen efterliknade det föredöme som visades av de tre hebréerna, som bevarade sin ostrafflighet mot Gud genom att inte böja sig ner inför en bildstod, och även av Daniel, som vägrade att upphöra att be till Jehova. Jehova välsignade dessa män därför att de höll fast vid Guds rättfärdiga lagar. — Daniel, kapitel 3 och 6.