Är det fel att hämnas?

På en motorväg i Förenta staterna var en bil inte snabb nog att svänga in och släppa förbi en annan bil. Föraren i den andra bilen hämnades genom att avlossa ett skott mot den felande bilen, varvid han dödade en oskyldig passagerare.

En tonårig flicka gick miste om en viss roll i en skolpjäs. Hon hämnades på flickan som fick rollen genom att säga till hennes pojkvän att flickan i hemlighet stämde träff med en pojke i en annan skola. På så sätt gjorde hon slut på deras förhållande.

MÅNGA människor tycker att de har rätt att ge igen när de känner sig förorättade. ”Hämnden är ljuv” tycks vara deras motto. Ja, i våra dagar är kärleken till nästan verkligen i avtagande och hämndlystnaden i tilltagande. — Matteus 24:12.

Vad är då din syn på saken? Om du tror på bibeln, kanske du anser att det rent principiellt är fel att hämnas. Men eftersom vi lever i en ogudaktig värld, kanske du tycker att det ofta är orealistiskt att vara förlåtande — vilket ju är motsatsen till att vara hämndlysten. Hur skulle du reagera om du blev lurad på pengar eller rånad? Får du lust att hämnas om någon ignorerar dig eller talar nedsättande om dig inför andra? Är du hämndgirig eller förlåtande?

Hämndlystnad skadar alla parter

Det finns naturligtvis olika grader av oförrätter. Men de flesta människor som vill hämnas på någon har inte blivit rånade eller utsatta för andra kriminella handlingar. De ”brott” som nämndes i början av den här artikeln var relativt obetydliga, även om de tycktes stora för dem som beslöt sig för att hämnas.

Bibeln uppmanar oss att inte utveckla en hämndgirig ande. Ordspråksboken 24:29 ger rådet: ”Säg inte: ’Som han gjorde mot mig vill jag göra mot honom.’” Varför inte det? En orsak är att en sådan inställning är fysiskt och känslomässigt nedbrytande. Hämndgiriga tankar fördärvar en människas sinnesfrid och hindrar henne från att se klart. Ett belysande exempel är följande rapport i The New York Times: ”Två bönder i varsin pickup sköt ihjäl varandra på en parkeringsplats och gjorde därmed slut på en 40-årig fejd som börjat redan i barnaåren.” Man kan föreställa sig hur dessa båda mäns tänkesätt under alla dessa år hade förgiftats av en bitter, hämndgirig ande! — Ordspråksboken 14:29, 30.

Ett annat skäl till att man inte skall odla en hämndgirig ande är att de som försyndat sig mot oss — även de som begått allvarliga felsteg — kan ändra sig. Aposteln Paulus, till exempel, gav en gång i tiden sitt bifall åt mordet på lärjungen Stefanus och ”andades hot och mord mot Herrens lärjungar”. Men han ändrade sig. Många år senare kallade aposteln Petrus — vars liv också hade varit i fara på grund av Paulus — denne ”vår älskade broder Paulus”. (Apostlagärningarna 8:1; 9:1; 2 Petrus 3:15) De kristna kunde ha försökt att ta hämnd på Paulus, särskilt vid det tillfälle då han var blind och väntade i Damaskus. (Apostlagärningarna 9:3—15) Vilket tragiskt misstag det skulle ha varit!

Paulus hade därför goda skäl att ge sina medkristna det råd som vi finner i Romarna 12:20: ”Om din fiende är hungrig, så ge honom att äta; om han är törstig, så ge honom att dricka.” Varför skall vi handla så? Därför att om vi tar rättvisan i egna händer och tar hämnd på en fiende, förstärker vi bara hans hårda attityd och befäster fiendskapen mellan oss. Men om vi gör gott mot den som begår en oförrätt mot oss, kan vi mjuka upp hans inställning och förvandla den forne fienden till en vän.

Att vi är medvetna om våra egna svagheter hjälper oss också att övervinna den bitterhet som kan utvecklas till hämndlystnad. Som psalmisten sade: ”Om missgärningar vore vad du ger akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Psalm 130:3, NW) Alla har vi någon gång sårat eller förargat andra människor. Var vi då inte glada om de inte försökte ge igen? Borde vi då inte försöka lägga band på oss? Som Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” — Matteus 7:12.

Det är sant att det sägs i bibeln att vi skall ”hata vad ont är”. (Psalm 97:10, NW; Amos 5:15) Men det sägs inte att vi skall hata den som gör det onda. Jesus gav oss i stället följande befallning: ”Fortsätt att älska era fiender och att bedja för dem som förföljer er.” (Matteus 5:44) Om vi återgäldar skada med skada, uppvisar vi samma anda som den som försyndade sig mot oss. Ett forntida ordspråk lyder: ”Säg inte: ’Jag vill vedergälla ont med ont.’ Vänta efter Herren [Jehova], han skall hjälpa dig.” (Ordspråksboken 20:22) Vilken förnuftig inställning! Hur mycket bättre är det inte att vi utgår som segrare genom att motstå frestelsen att efterlikna onda människor! — Johannes 16:33; Romarna 12:17, 21.

Vem skall utmäta straff?

Vi kan naturligtvis råka ut för värre saker än personliga förolämpningar och oförrätter. Om vi skulle råka ut för ett brott av något slag, skulle vi givetvis tycka att något måste göras för att skipa rättvisa. Men vad? På somliga platser har det inte varit ovanligt att människor tagit rättvisan i egna händer och hämnats. Men sådana samhällen har ofta splittrats av blodiga släktfejder. I våra dagar tillåter inte Guds lag, och i de flesta fall inte heller mänskliga lagar, att enskilda individer utkräver hämnd för brott som begåtts mot dem — och det av goda skäl. Sådana personliga hämndaktioner föder bara mer våld.

Bör då en person som utsätts för brott stillatigande finna sig i detta övergrepp? Inte nödvändigtvis. Om någon våldför sig på din person eller egendom, finns det myndigheter som du kan vända dig till. Du kanske väljer att tillkalla polisen. Om händelsen i fråga inträffat på arbetet, vänd dig då till din chef. Om övergreppet skett i skolan, kan du vända dig till rektorn. Detta är en av orsakerna till att dessa myndighetspersoner finns — att de skall upprätthålla lag och rätt. Bibeln förklarar att de överordnade myndigheterna är ”Guds tjänare, en hämnare till att utgjuta vrede över den som bedriver det som är ont”. (Romarna 13:4) Rättvisan kräver att de styrande utövar denna sin myndighet, sätter stopp för det orätta och straffar gärningsmännen.

Det är sant att rättvisans kvarnar ibland mal mycket långsamt. En författare som var trött på den här världen sade: ”Rättvisan är som ett tåg som nästan alltid är försenat.” Ibland kan det till och med hända att tåget aldrig kommer fram. De som gör det orätta kan vara så mäktiga att myndigheterna inte har någon kontroll över dem. Men det är ändå bäst att behärska sig och inte ge igen. ”Hela sin ande släpper en enfaldig lös, men den som är vis bevarar den lugn in i det sista”, sägs det i bibeln. — Ordspråksboken 29:11, NW.

Vem skall utkräva hämnd?

Att vi avstår från att hämnas kommer således att vara till gagn för oss själva, och vi kan tålmodigt se tiden an och veta att om rättvisa måste skipas, så kommer Gud att göra det vid sin bestämda tid. Jehova vet mycket väl att om orätta gärningar inte stävjas kommer det att leda till allt större ondska. (Predikaren 8:11) Han kommer inte att tillåta att förhärdade syndare får förtrycka mänskligheten i all evighet. Det är därför aposteln Paulus ger oss rådet: ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Romarna 12:19) Ja, bibeln talar om en dag av hämnd från Skaparens sida. Hurdan kommer denna hämndens dag att vara? Och vilka kommer att bli föremål för Guds hämnd? Dessa frågor kommer att tas upp i nästa artikel.

[Ruta på sidan 4]

För att få bukt med hämndkänslor bör man tänka på

◻ att Gud är intresserad av rättvisa

◻ att en hämndgirig ande skadar oss själva och andra

◻ att vänlighet från vår sida ofta förbättrar situationen

◻ att många av våra egna felsteg har blivit förlåtna

◻ att de som försyndat sig mot oss kan ändra sig

◻ att vi segrar över världen genom att inte efterlikna dess handlingssätt