Låt oss beslutsamt gå framåt, trots att vi är danade av stoft!

”Han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” — PSALM 103:14.

1. Är Bibeln vetenskapligt korrekt, när den säger att människan är danad av stoft? Förklara.

I FYSISKT avseende är vi bara stoft. ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” (1 Moseboken 2:7) Denna enkla beskrivning av människans skapelse är i överensstämmelse med vetenskaplig sanning. Man kan finna alla de grundämnen som människokroppen är sammansatt av i ”stoftet från marken”. En kemist påstod en gång att en vuxen människas kropp består av 65 procent syre, 18 procent kol, 10 procent väte, 3 procent kväve, 1,5 procent kalcium, 1 procent fosfor och resten andra grundämnen. Det viktiga i sammanhanget är inte om dessa beräkningar är helt korrekta eller ej, utan det faktum att ”vi är stoft”.

2. Hur reagerar du för det sätt varpå Gud har skapat människan, och varför det?

² Vem utom Jehova skulle kunna skapa så komplicerade varelser av enbart stoft! Guds verk är fullkomliga och utan brist, och det finns därför verkligen ingen orsak att klaga över att han valde att skapa människan på det här sättet. Att den store Skaparen kunde skapa människan av jordens stoft så underbart och på ett sätt som inger fruktan ökar faktiskt vår uppskattning av hans obegränsade kraft, skicklighet och praktiska vishet. — 5 Moseboken 32:4, fotnot i studieutgåvan av New World Translation of the Holy Scriptures; Psalm 139:14.

En förändring av förhållandena

3, 4. a) Vad var inte Guds avsikt, när han skapade människan av stoft? b) Vad syftade David på i Psalm 103:14, och hur hjälper sammanhanget oss att dra den slutsatsen?

³ Skapelser av stoft har begränsningar. Men Gud avsåg aldrig att dessa skulle bli betungande eller vara alltför restriktiva. De var inte avsedda att göra någon modfälld eller olycklig. Men som sammanhanget till Davids ord i Psalm 103:14 visar, kan människors begränsningar få dem att bli modfällda och olyckliga. Varför det? När Adam och Eva var olydiga mot Gud, medförde detta ändrade förhållanden för deras framtida familj. Då fick detta att vara danad av stoft nya bibetydelser.a

⁴ David talade inte om de naturliga begränsningar som även fullkomliga människor danade av stoft skulle ha haft, utan om mänskliga svagheter orsakade av nedärvd ofullkomlighet. Annars skulle han inte ha sagt om Jehova: ”[Han] som förlåter all din missgärning, som läker alla dina sjukdomar, som återkräver ditt liv från gropen. ... Efter våra synder har han inte handlat mot oss; inte heller efter våra missgärningar har han låtit vad vi förtjänar komma över oss.” (Psalm 103:2—4, 10) Om de fullkomliga människorna hade förblivit trogna, skulle de aldrig, trots att de var danade av stoft, ha felat eller syndat, så att de hade behövt få förlåtelse, och inte heller skulle de ha haft sjukdomar som hade behövt botas. De skulle framför allt aldrig ha behövt gå ner i dödens grop, från vilken de skulle kunna återkrävas endast genom en uppståndelse.

5. Varför är det inte svårt för oss att förstå Davids ord?

⁵ Eftersom vi alla är ofullkomliga, har vi upplevt det som David talade om. Vi är ständigt medvetna om de begränsningar vi har på grund av vår ofullkomlighet. Vi blir bedrövade när de ibland verkar skada vårt förhållande till Jehova eller till våra kristna bröder. Vi är ledsna över att våra ofullkomligheter och pressen från Satans värld ibland får oss att bli modfällda. Eftersom Satans styre snabbt går mot sitt slut, utövar hans värld en allt större press på människor i allmänhet och på de kristna i synnerhet. — Uppenbarelseboken 12:12.

6. Varför kan somliga kristna känna sig modfällda, och hur kan Satan utnyttja en sådan känsla?

⁶ Tycker du att det blir allt svårare att leva ett kristet liv? Man har hört somliga kristna säga att ju längre de är i sanningen, desto ofullkomligare tycks de bli. Men det är nog i stället så att de bara har blivit mer medvetna om sina egna ofullkomligheter och sin egen oförmåga att, i den utsträckning som de skulle vilja, rätta sig efter Jehovas fullkomliga normer. Men i själva verket är detta antagligen en följd av att man fortsätter att växa till i kunskap och uppskattning av Jehovas rättfärdiga krav. Det är viktigt att vi aldrig låter en sådan medvetenhet göra oss så modfällda att vi spelar Djävulen i händerna. Han har under århundradenas lopp gång på gång försökt utnyttja modfälldhet för att få Jehovas tjänare att överge den sanna tillbedjan. Men det som har hindrat de flesta av dem från att göra det är att de verkligen har älskat Gud och har hatat Djävulen med ett ”fullständigt hat”. — Psalm 139:21, 22; Ordspråken 27:11.

7. Hur kan vi ibland vara lika Job?

⁷ Men ändå kan vi som Jehovas tjänare ibland känna oss modfällda, kanske på grund av att vi känner oss otillfredsställda med det vi själva utför. Fysiska faktorer eller spända relationer till familjemedlemmar, vänner eller arbetskamrater kan vara inbegripna. Den trogne Job blev så modfälld att han vädjade till Gud: ”O att du ville gömma mig i Sheol, att du ville hålla mig dold, till dess din vrede viker tillbaka, att du ville sätta en tidsgräns för mig och komma ihåg mig!” Om nu svåra förhållanden kunde få Job, ”en klanderfri och rättrådig man”, som fruktade Gud och vek ”av från det onda”, att drabbas av modfälldhet, är det inte så underligt att samma sak kan hända oss. — Job 1:8, 13—19; 2:7—9, 11—13; 14:13.

8. Varför kan det vara ett positivt tecken att man ibland känner sig modfälld?

⁸ Vilken tröst att veta att Jehova ser in i hjärtat och inte blundar för våra goda motiv! Han kommer aldrig att förkasta dem som i all uppriktighet strävar efter att behaga honom. Tillfällig modfälldhet kan faktiskt vara ett positivt tecken, som visar att vi inte tar lätt på vår tjänst för Jehova. Sett ur den synvinkeln kanske det kan vara så att den som aldrig kämpar med modfälldhet inte är så andligt medveten om sina egna svagheter som andra är om sina. Kom ihåg: ”Den som menar att han står [må] se till att han inte faller.” — 1 Korinthierna 10:12; 1 Samuelsboken 16:7; 1 Kungaboken 8:39; 1 Krönikeboken 28:9.

De var också danade av stoft

9, 10. a) Vilkas tro gör de kristna väl i att efterlikna? b) Hur reagerade Mose för sitt uppdrag?

⁹ I Hebréerna, kapitel 11, finns en uppräkning av ett antal förkristna vittnen för Jehova, vilka utövade stark tro. De kristna både i det första århundradet och i modern tid har likaså utövat stark tro. Vi kan hämta ovärderliga lärdomar av deras exempel. (Jämför Hebréerna 13:7.) Vems tro skulle exempelvis vara bättre för de kristna att efterlikna än Moses tro? Han uppmanades att förkunna domsbudskap för Egyptens Farao, den dåtida världens mäktigaste härskare. I våra dagar måste Jehovas vittnen förkunna liknande domsbudskap mot falsk religion och andra organisationer som är emot Kristi upprättade kungarike. — Uppenbarelseboken 16:1—15.

¹⁰ Det är, som Mose visade, ingen lätt uppgift att fullgöra detta uppdrag. ”Vem är jag, att jag skulle gå till Farao och att jag måste föra Israels söner ut ur Egypten?” frågade han. Vi kan förstå hur otillräcklig han kände sig. Han var också orolig för hur hans medisraeliter skulle reagera: ”Anta att de inte tror mig och inte lyssnar till min röst.” Jehova förklarade då hur Mose skulle bevisa att han var bemyndigad, men Mose hade ännu ett problem. Han sade: ”Förlåt mig, Jehova, men jag är ingen talför man, varken sedan i går eller dessförinnan eller sedan du nu har talat till din tjänare, för jag har en trög mun.” — 2 Moseboken 3:11; 4:1, 10.

11. Hur skulle vi likt Mose kunna reagera för teokratiska åligganden, men vad kan vi vara övertygade om när vi utövar tro?

¹¹ Vi kanske ibland känner det som Mose gjorde. Även om vi inser vilka teokratiska åligganden vi har, kanske vi undrar hur vi någonsin skall kunna fullgöra dem. ”Vem är jag att jag skulle kontakta människor, som ibland har högre social eller ekonomisk ställning eller högre utbildning än jag har, och drista mig att försöka undervisa dem om Guds vägar? Hur kommer mina andliga bröder att reagera, om jag svarar vid kristna möten eller har framställningar på podiet i skolan i teokratisk tjänst? Kommer de inte att se mina brister?” Men kom ihåg att Jehova, därför att Mose utövade tro, var med honom och gjorde honom rustad för sitt uppdrag. (2 Moseboken 3:12; 4:2—5, 11, 12) Om vi efterliknar Moses tro, kommer Jehova också att vara med oss och göra oss rustade för vårt arbete.

12. Hur kan Davids tro uppmuntra oss, när vi känner oss modfällda på grund av våra synder eller tillkortakommanden?

¹² Den som känner sig frustrerad eller missmodig på grund av synder eller tillkortakommanden kan helt visst identifiera sig med David, när han sade: ”Mina överträdelser känner jag själv, och min synd är ständigt inför mig.” David vädjade också till Jehova och sade: ”Dölj ditt ansikte för mina synder, och alla mina missgärningar — utplåna dem.” Men han lät aldrig missmod beröva honom hans önskan att tjäna Jehova. ”Kasta mig inte bort från ditt ansikte; och din heliga ande — o ta inte bort den från mig.” David var uppenbarligen ”stoft”, men på grund av att han utövade tro på Jehovas löfte att inte förakta ”ett nedbrutet och krossat hjärta”, vände Jehova sig aldrig bort från honom. — Psalm 38:1—9; 51:3, 9, 11, 17.

13, 14. a) Varför bör vi inte bli människors efterföljare? b) Hur visar Paulus’ och Petrus’ exempel att även de var danade av stoft?

¹³ Men lägg märke till att vi, även om vi skall betrakta ”ett så stort moln av vittnen” som en uppmuntran till att ”med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss”, inte uppmanas att bli deras efterföljare. Vi uppmanas inte att följa i ofullkomliga människors fotspår, inte ens i fotspåren på de trogna apostlarna under det första århundradet, utan vi uppmanas i stället att följa i fotspåren på ”vår tros Främste förmedlare och Fullkomnare, Jesus”. — Hebréerna 12:1, 2; 1 Petrus 2:21.

¹⁴ Apostlarna Paulus och Petrus, pelare i den kristna församlingen, snavade och föll ibland. ”Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag”, skrev Paulus. ”Jag eländiga människa!” (Romarna 7:19, 24) Och i ett ögonblick av överdriven självsäkerhet sade Petrus till Jesus: ”Även om alla de andra förmås att snava och falla i förbindelse med dig, skall jag aldrig förmås att snava och falla!” När Jesus varnade Petrus och sade att han skulle förneka honom tre gånger, sade Petrus självsäkert emot sin Herre genom att skrytsamt säga: ”Om jag så måste dö med dig, skall jag visst inte förneka dig.” Men det var just vad han gjorde, ett misstag som fick honom att gråta bittert. Ja, både Paulus och Petrus var danade av stoft. — Matteus 26:33—35.

15. Vilken sporre att beslutsamt gå framåt har vi, trots att vi är danade av stoft?

¹⁵ Men trots sina brister avgick Mose, David, Paulus, Petrus och andra i likhet med dem med segern. Varför det? Jo, därför att de, trots bakslag, utövade en stark tro på Jehova, obetingat litade på honom och höll sig tätt till honom. De litade på att han skulle ge dem ”den kraft som är över det normala”. Och det gjorde han också genom att aldrig låta dem falla så djupt att de inte gick att rädda. Om vi fortsätter att utöva tro, kan vi vara övertygade om att domen, när den avkunnas i vårt fall, kommer att vara i överensstämmelse med orden: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” Detta sporrar oss verkligen att beslutsamt fortsätta att gå framåt, trots det faktum att vi är danade av stoft! — 2 Korinthierna 4:7; Hebréerna 6:10.

Vad innebär det för oss personligen att vi är danade av stoft?

16, 17. Hur tillämpar Jehova den princip som förklaras i Galaterna 6:4, när det gäller att döma?

¹⁶ Erfarenheten har lärt många föräldrar och lärare visheten i att bedöma barn eller elever efter vars och ens förmåga och att inte grunda sitt omdöme på jämförelser med syskon eller klasskamrater. Detta är i enlighet med den bibliska princip som de kristna har uppmanats att följa: ”Må var och en pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” — Galaterna 6:4.

¹⁷ Även om Jehova handlar med sitt folk som en organiserad grupp, dömer han ändå dess medlemmar individuellt i överensstämmelse med den här principen. I Romarna 14:12 heter det: ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” Jehova känner väl till den genetiska beskaffenheten hos var och en av sina tjänare. Han vet vilken fysisk och mental läggning de har, vilka förmågor de har, vilka nedärvda svagheter och starka sidor de har och vilka möjligheter de har, och han vet också i vilken utsträckning de utnyttjar sina möjligheter till att frambringa kristen frukt. Det Jesus sade om änkan som lade i två små mynt i templets bidragsbössa och hans liknelse om den säd som såddes i den utmärkta jorden är uppmuntrande exempel för kristna som kan känna sig nedstämda på grund av att de på ett oförståndigt sätt jämför sig med andra. — Markus 4:20; 12:42—44.

18. a) Varför bör vi fastställa vad det innebär för oss personligen att vi är stoft? b) Varför bör en ärlig självrannsakan inte få oss att misströsta?

¹⁸ Det är viktigt att vi i vårt eget fall fastställer vad det innebär att vi är stoft, så att vi i vår tjänst kan göra fullt bruk av våra inneboende möjligheter. (Ordspråken 10:4; 12:24; 18:9; Romarna 12:1) Det är endast genom att vi är starkt medvetna om våra egna brister och svagheter som vi kan vara vakna för behovet av och möjligheterna till förbättringar. Må vi aldrig, när vi rannsakar oss själva, förbise den heliga andens förmåga att hjälpa oss att göra förbättringar. Genom den har universum skapats, Bibeln skrivits och ett fredligt nya världens samhälle frambringats mitt i en döende värld. Guds heliga ande är således helt visst mäktig nog att åt dem som ber om den ge den vishet och kraft de behöver för att bevara sin ostrafflighet. — Mika 3:8; Romarna 15:13; Efesierna 3:16.

19. För vad är detta att vi är danade av stoft inte någon ursäkt?

¹⁹ Det är verkligen trösterikt att veta att Jehova kommer ihåg att vi är stoft! Men vi bör aldrig resonera som så att detta ger oss en legitim ursäkt att slöa till eller kanske rentav att handla orätt. Inte alls! Att Jehova kommer ihåg att vi är stoft är ett uttryck för hans oförtjänta omtanke. Men vi vill inte bli ”ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och visar sig falska mot vår ende Ägare och Herre, Jesus Kristus”. (Judas, vers 4) Man kan inte ta detta att man är danad av stoft som en ursäkt för att vara ogudaktig. En kristen vinnlägger sig om att bekämpa orätta tendenser, och han är hårdhänt mot sin kropp och leder den som en slav, för att undvika att bedröva ”Guds heliga ande”. — Efesierna 4:30; 1 Korinthierna 9:27.

20. a) I vilka två avseenden har vi verkligen ”rikligt att göra i Herrens verk”? b) Varför har vi orsak att vara optimistiska?

²⁰ Nu, under de avslutande åren för Satans världsordning, är det inte tid att sakta farten — vare sig när det gäller att predika om Guds kungarike eller när det gäller att mera helt och fullt utveckla Guds andes frukt. Vi har ”rikligt att göra” i båda dessa avseenden. Det är nu tid att beslutsamt gå framåt, eftersom vi vet att vår ”möda inte är förgäves”.(1 Korinthierna 15:58) Jehova kommer att uppehålla oss, för så här sade David om honom: ”Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:22) Det är verkligen glädjande att veta att Jehova låter var och en av oss få ha del i det storslagnaste verk ofullkomliga människor någonsin har fått i uppdrag att utföra — och detta trots att vi är danade av stoft!

[Fotnoter]

Kan du förklara?

◻ Vad är skillnaden mellan uttalandena i 1 Moseboken 2:7 och Psalm 103:14 om att människan är danad av stoft?

◻ Varför är Hebréerna, kapitel 11, en källa till uppmuntran för de kristna i våra dagar?

◻ Varför är vi förståndiga om vi till- lämpar principen i Galaterna 6:4?

◻ Hur kan Hebréerna 6:10 och 1 Korinthierna 15:58 hjälpa oss att inte bli modfällda?

[Bild på sidan 10]

De kristna efterliknar medtillbedjares tro, men de följer sin tros Fullkomnare, Jesus