Efterlikna Jehova, vår opartiske Gud

”Det finns ... ingen partiskhet hos Gud.” (ROMARNA 2:11)

1, 2. a) Vad var Jehovas avsikt med kanaanéerna i allmänhet? b) Vad gjorde Jehova, och vilka frågor väcker det?

ISRAEL låg i läger på slätterna i Moab år 1473 f.v.t. och lyssnade uppmärksamt till Mose. En utmaning väntade dem på andra sidan floden Jordan. Mose tillkännagav Jehovas avsikt att låta Israel besegra de sju mäktiga kanaaneiska nationerna i det utlovade landet. Moses ord gav verkligen tillförsikt: ”Jehova, din Gud, kommer sannerligen att överlämna dem till dig, och du skall besegra dem”! Israel skulle inte sluta något förbund med dem, och de förtjänade inte någon ynnest. (5 Moseboken 1:1; 7:1, 2)

² Likväl skonade Jehova en familj från den första stad som Israel angrep. Människor från fyra andra städer fick också Guds beskydd. Hur kunde det komma sig? Vad lär vi oss om Jehova genom dessa utomordentliga händelser i förbindelse med att dessa kanaanéer fick leva vidare? Och hur kan vi efterlikna honom?

Reaktioner på ryktet om Jehova

3, 4. Vilken verkan hade nyheterna om israeliternas segrar på enskilda personer i Kanaan?

³ Under de 40 år som Israel tillbringade i vildmarken innan man gick in i det utlovade landet beskyddade Jehova sitt folk och kämpade för det. Söder om det utlovade landet mötte Israel den kanaaneiske kungen i Arad. Med Jehovas hjälp besegrade israeliterna honom och hans folk vid Horma. (4 Moseboken 21:1–3) Längre fram tog Israel en omväg kring Edoms land och färdades norrut till ett område nordöst om Döda havet. I detta område, som tidigare bebotts av Moab, bodde nu amoréer. Den amoreiske kungen, Sihon, vägrade att låta Israel passera genom hans område. En strid uppstod då vid Jahas, som tydligen låg norr om Arnons strömdal, och där mötte Sihon döden. (4 Moseboken 21:23, 24; 5 Moseboken 2:30–33) Längre norrut härskade Og över amoréerna i Basan. Trots att Og var en jätte, kunde han inte mäta sig med Jehova. Og blev dödad vid Edrei. (4 Moseboken 21:33–35; 5 Moseboken 3:1–3, 11) Nyheterna om dessa segrar hade, i förening med berättelser om Israels uttåg ur Egypten, en kraftfull inverkan på enskilda människor som bodde i Kanaan.a

⁴ När israeliterna trängde in i Kanaan efter att ha gått över Jordan, slog de läger i Gilgal. (Josua 4:9–19) Inte så långt därifrån låg den muromgivna staden Jeriko. Det som kanaaneiskan Rahab hörde om Jehovas handlingar fick henne att handla i tro. Resultatet blev att när Jehova tillintetgjorde Jeriko, skonade han henne och dem som var i hennes hus. (Josua 2:1–13; 6:17, 18; Jakob 2:25)

5. Vad fick gibeoniterna att handla klokt och listigt?

⁵ Därnäst drog Israel upp från låglandet nära Jordan till bergstrakterna mitt i området. På Jehovas anvisning använde Josua bakhållstaktik mot staden Aj. (Josua, kapitel 8) Nyheterna om nederlaget där förmådde många av Kanaans kungar att församla sig till krig. (Josua 9:1, 2) Invånarna i den närbelägna hiveiska staden Gibeon reagerade helt annorlunda. ”Då handlade de, ja på eget initiativ”, heter det i Josua 9:4, ”med klokhet.” I likhet med Rahab hade de hört om hur Jehova hade befriat sitt folk genom uttåget ur Egypten och segern över Sihon och Og. (Josua 9:6–10) Gibeoniterna insåg det meningslösa i att göra motstånd. För sin egen skull och till förmån för tre närbelägna städer – Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim – sände de till Josua i Gilgal en delegation vars medlemmar hade förklätt sig så att de tycktes komma från ett avlägset land. Knepet lyckades. Josua ingick med dem ett förbund som försäkrade dem om att de skulle få leva. Tre dagar senare förstod Josua och israeliterna att de hade blivit lurade. Men de hade gett dem en ed vid Jehova att hålla förbundet, och därför höll de fast vid det. (Josua 9:16–19) Godkände Jehova detta?

6. Hur reagerade Jehova på det förbund som Josua ingick med gibeoniterna?

⁶ Gibeoniterna tilläts bli vedhuggare och vattenbärare åt israeliterna, ja till och med ”för Jehovas altare” vid tältboningen. (Josua 9:21–27) Och mer än så – när fem amoreiska kungar och deras härar hotade gibeoniterna, ingrep Jehova med ett underverk. Hagelstenar dödade fler av fienden än vad Josuas trupper hade gjort. Jehova besvarade till och med Josuas vädjan om att solen och månen skulle stå stilla för att medge en fullständig seger. ”Ingen dag har visat sig vara lik denna, varken före den eller efter den”, förklarade Josua, ”i det att Jehova lyssnade till en mans röst, ty Jehova själv stred för Israel.” (Josua 10:1–14)

7. Vilken sanning som Petrus erkände kom tydligt fram i fallet med vissa kanaanéer?

⁷ Kanaaneiskan Rahab och hennes familj fruktade Jehova och handlade i enlighet med denna fruktan, och det gjorde också gibeoniterna. Det som hände med dem framhåller klart en sanning som den kristne aposteln Petrus längre fram uttryckte: ”Gud [är] inte ... partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35)

Jehovas handlingssätt med Abraham och Israel

8, 9. Hur visas Jehovas opartiskhet i hans handlingssätt med Abraham och med Israels nation?

⁸ Lärjungen Jakob riktade uppmärksamheten på Guds oförtjänta omtanke i hans sätt att handla med Abraham och hans avkomlingar. Det var Abrahams tro, inte hans etniska ursprung, som gjorde honom till ”Jehovas vän”. (Jakob 2:23) Abrahams tro på Jehova och kärlek till honom medförde välsignelser för hans ättlingar. (2 Krönikeboken 20:7) Jehova lovade Abraham: ”Jag [kommer] verkligen att välsigna dig och kommer ... verkligen att föröka din säd så att den blir lik himlarnas stjärnor och lik sandkornen som är på havsstranden.” Men lägg märke till löftet i nästa vers: ”Genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig.” (1 Moseboken 22:17, 18; Romarna 4:1–8)

⁹ Långt ifrån att vara partisk visade Jehova genom sitt handlingssätt med Israel vad han kan göra för dem som lyder honom. Detta handlingssätt är ett exempel på hur Jehova visar lojal kärlek till sina trogna tjänare. Även om Israel var Jehovas ”särskilda egendom”, betydde inte detta att andra folk var utestängda från att få del av Guds välvilja. (2 Moseboken 19:5; 5 Moseboken 7:6–8) Det är sant att Jehova hade återköpt Israel från slaveri i Egypten och därför förklarade: ”Endast er har jag känt av alla markens familjer.” Men genom profeten Amos och andra erbjöd Jehova underbara framtidsutsikter också för människor av ”alla nationerna”. (Amos 3:2; 9:11, 12; Jesaja 2:2–4)

Jesus, den opartiske läraren

10. Hur efterliknade Jesus sin Fader i att visa opartiskhet?

¹⁰ Jesus, som är den exakta bilden av sin Fader, efterliknade under sin tjänst här på jorden Jehovas opartiskhet. (Hebréerna 1:3) Hans främsta intresse på den tiden var att finna ”de förlorade fåren av Israels hus”. Ändå avhöll han sig inte från att vittna för en samarisk kvinna vid en brunn. (Matteus 15:24; Johannes 4:7–30) Han utförde också ett underverk på begäran av en officer, uppenbarligen en som inte var jude. (Lukas 7:1–10) Detta var någonting extra i förhållande till de gärningar han gjorde för att visa sin kärlek till Guds folk. Jesu lärjungar predikade också vida omkring. Det blev tydligt att villkoret för att få Jehovas välsignelse inte var förbundet med nationalitet, utan med inställning. Ödmjuka människor med ärligt hjärta som hungrade efter sanningen tog emot de goda nyheterna om Guds kungarike. I kontrast till dem avvisade de stolta och högmodiga Jesus och hans budskap. ”Jag prisar dig offentligt, Fader, himlens och jordens Herre”, förklarade Jesus, ”därför att du omsorgsfullt har dolt dessa ting för visa och intellektuella och har uppenbarat dem för de späda. Ja, Fader, därför att så har det behagat dig att handla.” (Lukas 10:21) När vi behandlar andra på ett sätt som visar kärlek och tro, handlar vi opartiskt, eftersom vi vet att detta är det sätt som Jehova godkänner.

11. Hur visades opartiskhet i den första kristna församlingen?

¹¹ I den första kristna församlingen var judar och icke-judar jämlika. ”Härlighet och ära och frid för var och en som gör vad gott är”, förklarade Paulus, ”först för juden och så för greken. Det finns nämligen ingen partiskhet hos Gud.”b (Romarna 2:10, 11) Vad som avgjorde om de skulle få nytta av Jehovas oförtjänta omtanke var inte deras etniska ursprung, utan hur de reagerade på det de fick lära sig om Jehova och de framtidsutsikter som erbjöds genom den lösen som gavs av hans Son, Jesus. (Johannes 3:16, 36) Paulus skrev: ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling.” Sedan använde Paulus en ordlek på benämningen ”jude”, som betyder ”från (av) Juda” – ett namn som betyder ”lovprisad” – och skrev: ”Hans beröm [eller lovprisning] kommer inte från människor utan från Gud.” (Romarna 2:28, 29) Jehova ger beröm utan partiskhet. Gör vi det?

12. Vilken framtidsutsikt erbjuds i Uppenbarelseboken 7:9, och åt vilka erbjuds den?

¹² Längre fram fick aposteln Johannes i en syn se de trogna smorda kristna visade i bild som en andlig nation med 144 000 medlemmar ”försedda med sigill ur varje stam av Israels söner”. Därefter fick Johannes se ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål [som] stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer”. (Uppenbarelseboken 7:4, 9) Ingen etnisk grupp utestängs alltså från den nutida kristna församlingen och inte heller någon språkgrupp. Individer från alla olika slag av bakgrund har utsikten att överleva den kommande ”stora vedermödan” och dricka från ”källor med livets vatten” i den nya världen. (Uppenbarelseboken 7:14–17)

Positiva verkningar

13–15. a) Hur kan vi övervinna etniska och kulturella skillnader? b) Ge exempel på den nytta man får av att visa vänlighet.

¹³ Jehova känner oss väl, precis som en god far känner sina barn. Det är något liknande när vi lär känna andra genom att visa intresse för deras kultur och bakgrund – olikheterna förbleknar och blir helt obetydliga. Etniska barriärer smälter ner, och band av vänskap och kärlek stärks. Enigheten blir starkare. (1 Korinthierna 9:19–23) Detta visas mycket tydligt genom det missionärer gör när de verkar i främmande länder. De visar intresse för de människor som bor i dessa länder, och resultatet blir att missionärerna snart finner att de smälter in i församlingarna där. (Filipperna 2:4)

¹⁴ De positiva verkningarna av att man är opartisk märks tydligt i många länder. Aklilu, som kommer från Etiopien, kände sig ensam i Storbritanniens huvudstad, London. Hans känslor av ensamhet intensifierades av det han uppfattade som en allmän brist på vänlighet mot människor från andra länder, något man kan märka i många stora städer i det nutida Europa. Det blev verkligen annorlunda när Aklilu var med vid ett kristet möte i Jehovas vittnens Rikets sal! De närvarande välkomnade honom, och det dröjde inte länge förrän han kände sig hemma. Han gjorde snabba framsteg i att fördjupa sin uppskattning av Skaparen. Han sökte snart möjligheter att tala med andra i det området om de goda nyheterna om Guds kungarike. Ja, när Aklilus kamrat i predikandet en dag frågade honom vilka mål i livet han nu hade, svarade han snabbt att han hoppades att en dag få tillhöra en församling som talade hans språk, amhariska. När de äldste i den engelsktalande församlingen fick veta detta, ordnade de snabbt med ett offentligt bibliskt tal på Aklilus modersmål. Inbjudan till mötet gjorde att många utlänningar, men även engelsmän, samlades för att understödja det första offentliga mötet på amhariska i Storbritannien. Nu är etiopier och andra i detta område förenade i en blomstrande församling. Många har funnit att ingenting förhindrar dem att ta ståndpunkt för Jehova och visa detta genom kristet dop. (Apostlagärningarna 8:26–36)

¹⁵ Karaktärsdrag och bakgrund kan vara mycket olika. De är inte ett mått på överlägsenhet eller underlägsenhet; det är helt enkelt fråga om olikheter. När de Jehovas vittnen som bor på ön Malta nyligen såg på när överlämnade tjänare åt Jehova blev döpta, visade de sin glädje på ett översvallande sätt medan besökare från Storbritannien fällde glädjetårar. Både malteserna och britterna gav uttryck åt sin glädje, fast på olika sätt, och deras starka kärlek till Jehova stärkte banden av kristen gemenskap. (Psalm 133:1; Kolosserna 3:14)

Hur fördomar övervinns

16–18. Berätta en erfarenhet som visar hur fördomar kan övervinnas i den kristna församlingen.

¹⁶ När vår kärlek till Jehova och till våra kristna bröder blir djupare, kan vi ännu mer efterlikna Jehova i fråga om sättet att betrakta andra. De fördomar vi kan ha känt mot människor av vissa nationaliteter, folkslag eller kulturer kan vi övervinna. Tänk till exempel på hur det var med Albert, som tjänade i brittiska armén under andra världskriget och som tillfångatogs av japanerna vid Singapores fall 1942. Därefter tillbringade han omkring tre år i arbete på ”dödens järnväg” i närheten av vad som kom att bli känt som bron över floden Kwai. När han blev fri vid slutet av kriget, vägde han 32 kilo, hade fått ett käkben och näsbenet brutna och led av dysenteri, revorm och malaria. Flera tusen av hans medfångar hade det mycket värre; många överlevde inte. På grund av de grymheter Albert hade sett och varit med om var han vid hemkomsten 1945 en bitter man och ville inte ha något med Gud eller religion att göra.

¹⁷ Alberts hustru, Irene, blev ett Jehovas vittne. För att göra henne glad var Albert med vid några möten i Jehovas vittnens församling på platsen. En ung kristen i heltidstjänst, Paul, gick hem till Albert för att studera Bibeln med honom. Albert kom snart att förstå att Jehova betraktar människor i enlighet med deras hjärtetillstånd. Han överlämnade sitt liv åt Jehova och blev döpt.

¹⁸ Paul flyttade längre fram till London, lärde sig japanska och tillhörde en japansktalande församling. När han planerade att ta med sig några besökande Jehovas vittnen från Japan till sin tidigare församling, påminde sig bröderna där Alberts starka fördomar mot människor med den bakgrunden. Efter sin återkomst till Storbritannien hade Albert undvikit att träffa någon från Japan ansikte mot ansikte, så bröderna undrade hur han skulle reagera i den här situationen. De behövde inte ha bekymrat sig – Albert tog emot besökarna med förbehållslös broderlig tillgivenhet. (1 Petrus 3:8, 9)

”Vidga er”

19. Vilket råd från aposteln Paulus kan hjälpa oss, om vi har någon tendens till partiskhet?

¹⁹ ”Att visa partiskhet är inte gott”, skrev den vise kung Salomo. (Ordspråken 28:21) Det är lätt för oss att känna oss nära dem som vi känner väl. Men ibland har vi en benägenhet att visa föga intresse för dem som vi inte känner så väl. Sådan partiskhet är inte passande för en som tjänar Jehova. Vi gör verkligen alla väl i att följa Paulus tydliga råd att vi skall ”vidga” oss, ja, vidga oss i vår kärlek till medkristna med olika bakgrund. (2 Korinthierna 6:13)

20. På vilka områden i livet bör vi efterlikna Jehova, vår opartiske Gud?

²⁰ Oavsett om vi har privilegiet att ha den himmelska kallelsen eller vi har utsikten att få leva för evigt på jorden, kan vi genom att vara opartiska glädja oss åt den endräkt vi har tack vare att det är en hjord, en herde. (Efesierna 4:4, 5, 16) Om vi strävar efter att efterlikna Jehova, vår opartiske Gud, kan det hjälpa oss i vår kristna tjänst, i familjen och i församlingarna, ja, på alla områden i livet. Hur kan det vara möjligt? Följande artikel behandlar den saken.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

• Hur visade Jehova opartiskhet mot Rahab och gibeoniterna?

• Hur visade Jesus opartiskhet i sin undervisning?

• Vad kan hjälpa oss att övervinna eventuella kulturella och etniska fördomar?

[Bild på sidan 13]

Israels erövring av Kanaan börjar

[Bild på sidan 15]

Jesus avhöll sig inte från att vittna för en samarisk kvinna

[Bild på sidan 16]

Ett offentligt möte på amhariska i Storbritannien

[Bild på sidan 16]

Alberts kärlek till Jehova hjälpte honom att övervinna fördomar