Fullt upptagen med döda gärningar eller i Jehovas tjänst?
”TYVÄRR, jag har inte tid.” Det är en av de invändningar Jehovas vittnen möter när de offentligt förkunnar de goda nyheterna om Riket. (Matteus 24:14) Faktum är att många människor har ont om tid, även om påståendet ”Jag har inte tid” ibland inte är mer än en bekväm ursäkt. De är fullständigt uppslukade av ”denna tingens ordnings bekymmer” — pressen att försörja sig, betala räkningar, ta sig till och från arbetet, fostra barn, sköta hemmet, bilen och andra ägodelar. — Matteus 13:22.
Men även om människor visst kan ha väldigt bråttom, är det få som är upptagna med gärningar som är verkligt fruktbärande eller produktiva. Det är som den vise mannen Salomo en gång skrev: ”Vad nytta har människan av all möda och hjärteoro som hon gör sig under solen? Alla hennes dagar är ju fulla av plåga, och det besvär hon har är fullt av grämelse. Inte ens om natten får hennes hjärta någon ro. Också detta är fåfänglighet.” — Predikaren 2:22, 23.
Bibeln kallar också sådan fåfäng verksamhet ”döda gärningar”. (Hebréerna 9:14) Är det sådana gärningar som dominerar ditt liv? Detta bör vara av stor betydelse för dig som kristen, med tanke på att Gud ”lönar var och en efter hans gärningar”. (Psalm 62:13) Och eftersom ”den tid som återstår är förkortad”, bör vi vara särskilt intresserade av att vi inte slösar bort tid på gärningar som är döda. (1 Korintierna 7:29) Men vad är egentligen döda gärningar? Hur bör vi betrakta dem? Och hur kan vi vara säkra på att vi är fullt upptagna med gärningar som är av verkligt värde?
Vad är döda gärningar?
I Hebréerna 6:1, 2 skrev Paulus: ”Låt oss därför, när vi nu har lämnat det första av läran om den Smorde, skynda framåt mot mogenhet och inte på nytt lägga en grundval med sinnesändring från döda gärningar och med tro på Gud, med lära om olika former av dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.” Lägg märke till att ”det första av läran” inbegrep ”sinnesändring från döda gärningar”. De kristna som Paulus skrev till hade redan vänt om från sådana döda gärningar. Hur då?
Somliga under det första århundradet hade, innan de tog emot Kristus, varit upptagna med ”köttets [döda] gärningar”, nämligen ”otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism” och andra usla handlingar. (Galaterna 5:19—21) Sådana gärningar skulle ha kunnat leda till deras andliga död, om de inte hade tyglat dem. Men dessa kristna hade vänt om från sin fördärvliga kurs, ändrat sinne och ”tvättats rena”. I och med det åtnjöt de en ren ställning inför Jehova. — 1 Korintierna 6:9—11.
Men inte alla kristna behövde vända om från gärningar som var onda eller omoraliska. Paulus’ brev riktades i första hand till judiska troende, av vilka många säkert strikt hade hållit fast vid den mosaiska lagen innan de tog emot Kristus. Från vilka döda gärningar hade de då vänt om? Det var ju inget fel med att de hade följt ritualerna och kostföreskrifterna i lagen. Var inte lagens bud ”heligt och rättfärdigt och gott”? (Romarna 7:12) Jo, men i Romarna 10:2, 3 sade Paulus angående judarna: ”Jag ger dem ... vittnesbörd att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; eftersom de ju inte kände rättfärdigheten från Gud utan sökte befästa sin egen, har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.”
Ja, judarna trodde felaktigt att de genom att samvetsgrant följa lagen kunde göra sig förtjänta av frälsning. Paulus förklarade emellertid att ”en människa inte förklaras rättfärdig på grund av laggärningar, utan bara genom tro gentemot Kristus Jesus”. (Galaterna 2:16) Sedan Kristus hade gett sin lösen var laggärningar — oavsett hur fromma eller ädla de var — döda gärningar och utan något som helst värde när det gäller att vinna frälsning. Rättsinniga judar sökte alltså Guds ynnest genom att vända om från sådana döda gärningar och bli döpta som symbol av sinnesändring. — Apostlagärningarna 2:38.
Vad lär vi oss av det här? Att döda gärningar kan innefatta mer än onda eller omoraliska handlingar. De omfattar alla slags gärningar som är andligt döda, fåfänga eller fruktlösa. Men vänder inte alla kristna om från sådana döda gärningar innan de blir döpta? Jo visst, men en del kristna under det första århundradet återföll längre fram till ett omoraliskt uppförande. (1 Korintierna 5:1) Och bland judiska kristna fanns det en tendens att återgå till att utföra den mosaiska lagens döda gärningar. Paulus var tvungen att påminna dessa om att inte återvända till döda gärningar. — Galaterna 4:21; 5:1.
Hur man undviker döda gärningar
De som tillhör Jehovas folk i dag måste därför vara försiktiga, så att de inte faller tillbaka i de döda gärningarnas snara. Vi utsätts från praktiskt taget alla håll för påtryckningar att kompromissa när det gäller vår moral, att vara oärliga och att ta del i orätta sexuella handlingar. Tråkigt nog dukar varje år tusentals kristna under för sådana påtryckningar och blir, om de inte ändrar sinne, uteslutna ur den kristna församlingen. Som kristen måste man därför mer än någonsin tidigare följa Paulus’ råd i Efesierna 4:22—24: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och som fördärvas enligt sina bedrägliga begär; men ... ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skall ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.”
Naturligtvis hade efesierna, som Paulus skrev till, redan i stor utsträckning tagit på sig den nya personligheten. Men Paulus hjälpte dem att förstå att den här förändringen var en pågående process! Om de kristna inte ansträngde sig utan uppehåll, skulle de kunna ledas tillbaka till döda gärningar av bedrägliga begär vars nedbrytande påverkan består. Det är likadant med oss i dag. Vi måste hela tiden sträva efter att ta på oss den nya personligheten och inte låta den bli befläckad av personlighetsdrag som vi lagt oss till med i vårt gamla levnadssätt. Vi måste sky — ja hata — varje form av köttets onda gärningar. ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont”, förmanar psalmisten. — Psalm 97:10, NW.
De allra flesta bland Jehovas folk i dag har följt detta råd och bevarat sig moraliskt rena, något som är berömvärt. Somliga har emellertid låtit sig distraheras av gärningar som inte nödvändigtvis är onda i sig men är helt fåfänga och fruktlösa. Några har exempelvis uppslukats av planer på att tjäna pengar eller av att skaffa materiella saker. Men Bibeln säger varnande: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse.” (1 Timoteus 6:9) För andra har världslig utbildning visat sig vara en snara. En viss grad av världslig utbildning kan visserligen vara nödvändig för att få arbete. Men några har lidit andlig skada i sin tidsslukande strävan efter högre världslig utbildning.
Ja, många gärningar kanske inte är moraliskt felaktiga i sig. Men de är likväl döda om de inte verkligen berikar vårt liv nu eller ger oss en godkänd ställning inför Jehova Gud. Sådana gärningar slukar tid och krafter men frambringar inga andliga välsignelser, ingen bestående vederkvickelse. — Jämför Predikaren 2:11.
Säkert strävar du hårt med att vara fullt upptagen i givande andlig verksamhet. Men det är bra att rannsaka sig själv med jämna mellanrum. Då och då kan du ställa dig själv frågor som: ”Blir mitt deltagande i tjänsten och mina mötesbesök lidande därför att jag har tagit på mig onödigt mycket förvärvsarbete?” ”Har jag tid för avkoppling men dåligt med tid för enskilt studium och familjestudium?” ”Använder jag mycket tid och krafter för att sköta mina materiella ägodelar men försummar de behövande i församlingen, exempelvis de sjuka och de äldre?” Svaren på de här frågorna kanske avslöjar att du behöver ge större företräde åt andliga gärningar.
Håll dig fullt upptagen i Jehovas tjänst
Som det sägs i 1 Korintierna 15:58 finns det ”rikligt att göra i Herrens verk”. Det viktigaste är arbetet med att predika om Riket och göra lärjungar. I 2 Timoteus 4:5 uppmanar Paulus: ”Gör predikandet av de goda nyheterna till din livsgärning genom grundligt utförd tjänst.” (The Jerusalem Bible) Äldste och biträdande tjänare har också mycket att göra med att sörja för hjordens behov. (1 Timoteus 3:1, 5, 13; 1 Petrus 5:2) Familjeöverhuvuden — av vilka många är ensamföräldrar — har också ett tungt ansvar när det gäller att sörja för sina familjer och hjälpa sina barn att växa till i deras förhållande till Gud. Sådana gärningar kan vara slitsamma och rentav överväldigande ibland. Men de är långt ifrån döda och medför verklig tillfredsställelse.
Problemet är: Hur skall man få tid till att utföra alla dessa nödvändiga givande gärningar? Det krävs självdisciplin och personlig organisation. I Första Korintierna 9:26, 27 skrev Paulus: ”Därför löper jag nu inte såsom med ovisshet; jag riktar mina slag så att jag inte slår i luften; utan jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” Ett sätt att tillämpa principen i denna text är att du med jämna mellanrum granskar dina egna rutiner och din livsföring. Du kanske upptäcker att du kan undvara ett antal onödiga saker som stjäl tid och krafter av dig.
Använder du till exempel mycket av din tid och dina krafter till att se på TV, koppla av, läsa världslig litteratur eller syssla med en hobby? Enligt en artikel i The New York Times ägnar en genomsnittlig vuxen i USA ”något mer än 30 timmar i veckan” åt att se på TV. Den tiden skulle sannerligen kunna användas bättre! Hustrun till en resande tillsyningsman berättar: ”Jag slutade nästan helt och hållet med allt som var slöseri med tid, till exempel att titta på TV.” Vad blev resultatet? Hon fick tid att läsa det av två band bestående bibliska uppslagsverket Insight on the Scriptures helt igenom!
Du kanske också behöver fundera över i vilken utsträckning du kan förenkla din livsföring. Som Salomo sade: ”Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket att äta, men den rikes överflöd tillåter honom inte att sova.” (Predikaren 5:11) Ägnar du en hel del av din tid och dina krafter åt att sköta onödiga materiella ägodelar? Ju fler saker vi äger, desto fler saker måste vi underhålla, försäkra, reparera och skydda. Skulle det kunna bli till fördel för dig att helt enkelt göra dig av med vissa ägodelar?
Att ha ett realistiskt schema är ett annat sätt att bättre utnyttja sin tid. I ett sådant schema bör man ta hänsyn till sitt behov av avkoppling eller rekreation. Men de andliga intressena bör få företräde. Man bör avsätta tid för att regelbundet gå på alla församlingsmöten. Du kanske också i förväg kan bestämma vilka dagar eller kvällar som du kan ägna åt evangeliseringsarbetet. Med noggrann planering kanske du rentav kan öka din andel i tjänsten och kanske då och då tjäna som hjälppionjär. Men se till att också avsätta tid för enskilt studium och familjestudium, däribland grundlig förberedelse för mötena. Du får inte bara ut mer av mötena själv genom att vara förberedd, utan du blir också bättre i stånd att ”sporra till kärlek och förträffliga gärningar” genom dina kommentarer. — Hebréerna 10:24.
Att avsätta tid för studium kanske kräver att man gör vissa uppoffringar. Betelfamiljerna världen över, till exempel, stiger upp tidigt varje morgon för att vara med vid ett dryftande av dagens text. Skulle det vara möjligt för dig att köpa lite tid varje morgon för enskilt studium? Psalmisten sade: ”Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar, jag hoppas på dina ord.” (Psalm 119:147) För att kunna stiga upp tidigt måste du naturligtvis planera för att lägga dig i rimlig tid så att du kan påbörja nästa dag pigg och utvilad.
Välsignelserna av att vara fullt upptagen i Jehovas tjänst
Att ha ”rikligt att göra i Herrens verk” kräver planering, disciplin och självuppoffring. Men du kommer att få oräkneliga välsignelser som resultat. Fortsätt därför att vara fullt upptagen, inte med döda eller fåfängliga gärningar som bara medför tomhet och plåga, utan i Jehovas tjänst. För det är med sådana gärningar som din tro blir uppenbar, du vinner Guds godkännande och du slutligen får belöningen evigt liv!
[Bild på sidan 28]
Ett realistiskt schema hjälper en kristen att använda sin tid mer förståndigt