Förtrösta på Jehovas räddande arm
”O Jehova, ... bli vår arm varje morgon, ja, vår räddning i trångmålets tid.” — JESAJA 33:2, NW.
1. I vilken bemärkelse har Jehova en mäktig arm?
JEHOVA har en mäktig arm, men eftersom ”Gud är en Ande”, är det naturligtvis inte fråga om en arm av kött. (Johannes 4:24) I bibeln representerar den symboliska armen förmåga att utöva makt. Det är således genom sin arm som Gud befriar sitt folk. Ja, ”som en herde” ”vallar” Gud sin ”hjord”, och ”med sin arm” församlar han ”lammen”, och han bär dem ”i sin famn”. (Jesaja 40:11, NW; Psalm 23:1—4) Jehovas folks medlemmar känner sig verkligen trygga i hans kärleksfulla armar! — Jämför 5 Moseboken 3:24, NW.
2. Vilka frågor förtjänar här att begrundas?
2 Hur har då Jehovas arm räddat hans folk i det flydda och i vår tid? Vilken hjälp ger Gud dem som församling? Och varför kan Guds folk förtrösta på hans räddande arm under alla sina trångmål?
Guds räddande arm i aktion
3. Vem ger bibeln äran för Israels befrielse ur Egypten?
3 Innan Gud befriade israeliterna ur slaveriet i Egypten för 3.500 år sedan, sade han följande till sin profet Mose: ”Säg ... till Israels söner: ’Jag är Jehova, och jag kommer sannerligen att föra er ut från att vara under egyptiernas bördor, och befria er från deras slavarbete, och jag kommer helt visst att återkräva er med uträckt arm och med stora straffdomar.’” (2 Moseboken 6:6, NW) Och enligt aposteln Paulus förde Gud ut israeliterna ur Egypten ”med upplyft arm” (Apostlagärningarna 13:17), och Koras söner gav Gud äran för erövringen av det utlovade landet, när de skrev: ”Ty inte med sitt svärd intog de landet, och deras egen arm gav dem inte seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.” — Psalm 44:4.
4. Hur belönades förtröstan på Jehovas räddande arm vid tiden för det assyriska anfallet?
4 Jehovas arm kom också hans folk till hjälp, när assyrierna angrep det. Vid det tillfället bad profeten Jesaja följande: ”O Jehova, visa oss ynnest. På dig har vi hoppats. Bli vår arm varje morgon, ja, vår räddning i trångmålets tid.” (Jesaja 33:2, NW) Den bönen besvarades, när Guds ängel dödade 185.000 man i det assyriska lägret och sände i väg kung Sanherib från Jerusalem ”med skamset ansikte”. (2 Krönikeboken 32:21, NW; Jesaja 37:33—37) Att man sätter sin förtröstan till Jehovas räddande arm blir alltid belönat.
5. Vad gjorde Guds mäktiga arm för de förföljda kristna vid slutet av första världskriget?
5 Guds mäktiga arm räddade de förföljda smorda kristna vid slutet av första världskriget. År 1918 angrep fienderna till den styrande kretsen dess högkvarter, och välkända bröder fängslades. Av fruktan för de världsliga makterna slutade de smorda praktiskt taget upp med arbetet att vittna. Men de bad om att det skulle bli återupplivat och att de skulle bli renade från overksamhetens synd och fruktans orenhet. Gud svarade genom att låta de fängslade bröderna bli frigivna, och kort tid därefter blev de också rentvådda. I uppfyllelse av Joel 2:28—32 blev de smorda genom de sanningar som framfördes vid deras sammankomst år 1919 och genom utgjutandet av Guds aktiverande ande återupplivade till att oförskräckt tjäna Jehova. — Uppenbarelseboken 11:7—12.
Hjälp i församlingen
6. Hur vet vi att det är möjligt att uthärda en prövande situation i församlingen?
6 Precis som Gud stöder sin organisation som helhet betraktad, uppehåller hans arm också individer i den. Men eftersom alla människor är ofullkomliga, finns det naturligtvis ingen församling där förhållandena är fullkomliga. (Romarna 5:12) Därför kan vissa av Jehovas tjänare ibland uppleva prövande situationer i församlingen. Trots att till exempel Gajus utförde ”ett troget arbete” genom att gästfritt ta emot besökande bröder, tog Diotrefes inte emot dem, utan han försökte i stället att kasta ut gästfria personer ur församlingen. (3 Johannes, vers 5, 9, 10) Men Jehova hjälpte dock Gajus och andra att fortsätta att visa gästfrihet för att stödja arbetet med att predika om Riket. Bön till Gud och förtröstan på honom bör hjälpa oss att fortsätta att utföra trogna gärningar, medan vi väntar på att han skall rätta till den situation som kan pröva vår tro.
7. Trots vilka förhållanden i församlingen i Korint fullgjorde lojala kristna där sitt överlämnande åt Gud?
7 Anta att du hade hört till församlingen i Korint under det första århundradet. Vid ett tillfälle hotade fraktioner dess enhet, och dess ande hotades av att man tolererade omoraliskhet. (1 Korintierna 1:10, 11; 5:1—5) De troende drog varandra inför världsliga domstolar, och man käbblade om olika frågor. (1 Korintierna 6:1—8; 8:1—13) Osämja, svartsjuka, vrede och oordning gjorde livet svårt. Somliga ifrågasatte rentav Paulus’ myndighet och förringade hans förmåga att tala. (2 Korintierna 10:10) Men de lojala medlemmarna i den församlingen fullgjorde sitt överlämnande åt Gud under denna prövande tid.
8, 9. Vad bör vi göra om en prövande situation möter oss i församlingen?
8 Om det uppstår en prövande situation, måste vi hålla oss till Guds folk. (Jämför Johannes 6:66—69.) Låt oss ha tålamod med varandra och inse att det för en del personer tar längre tid än för andra att ta på sig ”den nya personligheten” och iföra sig medömkan, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Och eftersom vi som Guds tjänare har olika bakgrund, måste vi alla visa kärlek och vara förlåtande. — Kolosserna 3:10—14.
9 Efter många år i Jehovas tjänst sade en broder: ”Om det är något som har varit viktigt för mig, så har det varit att jag skulle hålla mig tätt till Jehovas synliga organisation. Mina tidiga erfarenheter lärde mig hur fel det är att förlita sig på ett mänskligt resonemang. Så snart jag hade kommit fram till detta i mitt sinne, bestämde jag mig för att stanna hos den trogna organisationen. Hur skulle man annars kunna få Jehovas ynnest och välsignelse?” Uppskattar du på liknande sätt ditt privilegium att få tjäna Jehova tillsammans med hans glada folk? (Psalm 100:2) I så fall kommer du inte att låta någonting dra dig bort från Guds organisation eller fördärva ditt förhållande till honom, vars arm räddar alla som älskar honom.
Hjälp när vi ansätts av frestelser
10. a) Hur hjälper bön Guds folk att möta frestelser? b) Vilken försäkran ger Paulus i 1 Korintierna 10:13?
10 Som trogna personer anslutna till Guds organisation har vi hans hjälp under tider av prövning. Han hjälper oss till exempel att bevara vår ostrafflighet mot honom, när vi ansätts av frestelser. Vi bör naturligtvis be i enlighet med Jesu ord: ”För oss inte in i frestelse, utan rädda oss från den onde”, Satan, djävulen. (Matteus 6:9—13) I själva verket ber vi därigenom Gud att han inte skall låta oss komma till korta, när vi blir frestade att vara olydiga mot honom. Han besvarar också våra böner om vishet att övervinna prövningar. (Jakob 1:5—8) Och Jehovas tjänare kan vara övertygade om att få hans hjälp, för Paulus skriver: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Korintierna 10:13) Vad är upphovet till sådana frestelser, och hur bereder Gud utvägen?
11, 12. Vilka frestelser dukade israeliterna under för, och hur kan vi dra nytta av deras erfarenheter?
11 Frestelser kommer från omständigheter som kan förleda oss att vara otrogna mot Gud. Paulus skriver: ”Dessa ting [har] blivit exempel för oss, för att vi inte skall vara sådana som har begär till skadliga ting, precis som de [israeliterna] hade begär till dem. Bli inte heller avgudadyrkare, såsom några av dem blev; alldeles som det är skrivet: ’Folket satte sig ner för att äta och dricka, och de steg upp för att roa sig.’ Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem begick otukt, bara för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag. Låt oss inte heller sätta Jehova på prov, såsom några av dem satte honom på prov, bara för att förgås genom ormarna. Inte heller skall ni knota, alldeles som några av dem knotade, bara för att förgås genom förgöraren.” — 1 Korintierna 10:6—10.
12 Israeliterna hade begär till skadliga ting, när de gav vika för frestelsen att bli giriga i samband med att de samlade ihop och åt de vaktlar som Gud genom ett underverk hade försett dem med. (4 Moseboken 11:19, 20, 31—35) Dessförinnan hade de under Mose frånvaro gett efter för frestelsen att ägna sig åt kalvdyrkan och därigenom blivit avgudadyrkare. (2 Moseboken 32:1—6) Och tusentals förgicks därför att de dukade under för frestelsen att begå otukt med moabitiska kvinnor. (4 Moseboken 25:1—9) Och när israeliterna gav vika för frestelsen att knota över tillintetgörandet av de upproriska männen Kora, Datan och Abiram och deras anhängare, förgicks 14.700 personer genom en av Gud sänd hemsökelse. (4 Moseboken 16:41—49) Vi kan dra nytta av sådana erfarenheter, om vi inser att ingen av dessa frestelser var så svår att israeliterna inte skulle ha kunnat motstå den. De skulle ha kunnat göra detta, om de hade utövat tro, om de hade varit tacksamma för Guds kärleksfulla omvårdnad och om de hade insett att hans lag var rättfärdig. Då skulle Jehovas arm ha kunnat rädda dem, precis som den kan rädda oss.
13, 14. Hur bereder Jehova utvägen, när hans tjänare möter frestelser?
13 Som kristna möter vi sådana frestelser som är vanliga för människor. Men vi kan förbli trogna mot Gud genom att be om hans hjälp och arbeta på att motstå frestelser. Gud är trofast, och han kommer inte att låta oss bli frestade utöver vad vi kan tåla. Om vi är lojala mot Jehova, kommer vi aldrig att finna att det är omöjligt att göra hans vilja. Han bereder utvägen genom att styrka oss, så att vi kan motstå frestelsen. När vi blir förföljda kan vi, i hopp om att undgå att bli torterade eller dödade, frestas att kompromissa. Men om vi förtröstar på Jehovas mäktiga arm, når frestelsen aldrig den punkt där han inte kan stärka vår tro och ge oss tillräcklig styrka att bevara vår ostrafflighet. Som aposteln Paulus skriver: ”Vi är på allt sätt trängda, men inte så hårt pressade att vi inte kan röra oss; vi är rådvilla, men inte helt utan någon utväg; vi är förföljda, men inte lämnade i sticket; vi är slagna till marken, men inte tillintetgjorda.” — 2 Korintierna 4:8, 9.
14 Jehova uppehåller också sitt folk genom att använda sin ande som en påminnare och en lärare. Den påminner oss om tankar från bibeln och hjälper oss att urskilja hur vi skall tillämpa dem för att motstå frestelser. (Johannes 14:26) Trogna Jehovas tjänare förstår de stridsfrågor som är inbegripna i en frestelse och låter sig inte luras att följa en felaktig kurs. Gud har berett utvägen genom att göra det möjligt för dem att kunna uthärda ända in i döden utan att duka under för frestelser. (Uppenbarelseboken 2:10) Förutom att Jehova hjälper sina tjänare genom sin ande, använder han sina änglar till gagn för sin organisation. — Hebréerna 1:14.
Hjälp i personliga angelägenheter
15. Vilken personlig hjälp kan vi finna i Höga Visan?
15 De som är anslutna till Jehovas organisation får också hans hjälp i personliga angelägenheter. En person kanske försöker få tag på en kristen äktenskapspartner. (1 Korintierna 7:39) Om då en sådan persons förhoppningar skulle grusas, kan det vara bra att tänka på Israels kung Salomo. Han lyckades inte få den sulemitiska flickan att vilja gifta sig med honom, eftersom hon ju älskade en ödmjuk herde. Kungens berättelse om detta skulle kunna kallas Sången om Salomos försmådda kärlek. Vi kanske gråter om vi skulle misslyckas med ett romantiskt försök, men Salomo överlevde sin besvikelse, och det kan vi också göra. Guds ande kan hjälpa oss att visa självbehärskning och andra gudaktiga egenskaper. Hans ord hjälper oss att acceptera det ofta plågsamma förhållandet att en person inte kan hysa romantisk kärlek för vem som helst. (Höga Visan 2:7; 3:5) Höga Visan visar dock att det kan vara möjligt att finna en medtroende som älskar oss innerligt. Och vad som är ännu viktigare är att denna ”yppersta sång” (NW) uppfylls på den rätte herdens, Jesu Kristi, kärlek till sin ”brud” om 144.000 smorda efterföljare. — Höga Visan 1:1; Uppenbarelseboken 14:1—4; 21:2, 9; Johannes 10:14.
16. Vad kan inbegripas i den ”vedermöda i köttet”, som gifta kristna kan uppleva?
16 Också de som gifter sig med en troende partner får ”vedermöda i köttet”. (1 Korintierna 7:28) Det kommer att bli bekymmer och omsorger som gäller man och hustru och barn. (1 Korintierna 7:32—35) Sjukdom kan medföra bördor och stress. Förföljelse eller ekonomiska svårigheter kan göra det svårt för en kristen familjefar att sörja för livets nödtorft åt sin familj. Föräldrar och barn kan komma att skiljas åt genom fängelse, och somliga kan komma att torteras eller rentav dödas. Men om vi verkligen förtröstar på Jehovas räddande arm, kan vi under alla sådana omständigheter motstå frestelsen att förneka vår tro. — Psalm 145:14.
17. Vilket familjeproblem kunde Isak och Rebecka med Guds hjälp uthärda?
17 Vi kanske måste uthärda vissa prövningar under lång tid. En son kan till exempel vålla sina gudfruktiga föräldrar sorg genom att gifta sig med en icke troende. Detta var vad som hände i patriarken Isaks och hans hustru Rebeckas familj. Deras fyrtioårige son Esau gifte sig med två hettitiska kvinnor, som blev ”en källa till bitterhet i anden för Isak och Rebecka”. Ja, det var faktiskt så att Rebecka höll i med ”att säga till Isak: ’Jag har kommit att finna detta mitt liv motbjudande för Hets döttrars skull. Om Jakob [deras andre son] någonsin tar en hustru av Hets döttrar lik dessa, av landets döttrar, till vad gott är då livet för mig?’” (1 Moseboken 26:34, 35; 27:46; NW) Detta bestående problem plågade av allt att döma Rebeckas rättfärdiga själ. (Jämför 2 Petrus 2:7, 8.) Men Jehovas arm uppehöll Isak och Rebecka och satte dem i stånd att uthärda denna prövning samtidigt som de bevarade ett starkt förhållande till honom.
18. Vilken personlig prövning uthärdade C. T. Russell med Guds hjälp?
18 Det är smärtsamt att se en döpt familjemedlem sakta farten i Guds tjänst. (Jämför 2 Timoteus 2:15.) Men somliga har till och med fått utstå den andliga förlusten av sin äktenskapspartner, precis som Charles T. Russell, Sällskapet Vakttornets förste president. Hans hustru klippte av sina band med Sällskapet och övergav honom år 1897, efter närmare 18 års äktenskap. År 1903 begärde hon hemskillnad, och år 1908 beviljades den. Hans sorg framgår tydligt av ett brev som han under ett tidigt skede skrev till henne: ”Jag har bett innerligt till Herren för dig. ... Jag skall inte tynga dig med beskrivningar av min sorg och inte heller försöka spela på dina känslor genom att beskriva hur jag känner det, då jag allt emellanåt finner dina klänningar eller andra saker, som så livligt påminner mig om ditt forna jag, då du var så full av kärlek och medkänsla och hjälpsamhet och återspeglade Kristi anda. ... Begrunda under bön vad jag nu tänker säga. Och var övertygad om att det som gör min sorg så bitter inte är min egen ensamhet under resten av mitt liv, utan ditt fall, min älskade, att du så vitt jag kan se är evigt förlorad.” Trots en sådan hjärtesorg uppehöll Gud Russell ända till slutet av hans jordiska liv. (Psalm 116:12—15) Jehova uppehåller alltid sina lojala tjänare.
Ur alla trångmål
19. Vad bör vi komma ihåg om smärtsamma problem består?
19 Som medlemmar av Jehovas folk vet vi att han är ”en Gud som utför räddningsgärningar” och ”som dagligen bär bördan åt oss”. (Psalm 68:20, 21, NW) Må vi därför aldrig, som överlämnade personer anslutna till hans jordiska organisation, ge efter för förtvivlan, om smärtsamma problem skulle hålla i sig. Kom ihåg att ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som är lätt att finna under trångmål”. (Psalm 46:2, NW) Vår förtröstan på honom blir alltid belönad. ”Jag frågade Jehova, och han svarade mig”, sade David, ”och ur alla mina förskräckelser befriade han mig. ... Denne betryckte ropade, och Jehova själv hörde. Och ur alla hans trångmål räddade Han honom.” — Psalm 34:5—7, NW.
20. Vilka frågor återstår att behandla?
20 Ja, vår himmelske Fader räddar sitt folk ur alla trångmål. Han stöder sin jordiska organisation och ger hjälp både i församlingsangelägenheter och i personliga angelägenheter. Nej, ”Jehova kommer inte att överge sitt folk”. (Psalm 94:14, NW) Men låt oss i följande artikel begrunda andra sätt varpå Jehova hjälper sitt folk som individer. Hur uppehåller vår himmelske Fader sina tjänare som är sjuka, psykiskt nere, förkrossade av sorg på grund av dödsfall eller olyckliga på grund av sina egna misstag? Vi har, som vi skall se, också i sådana saker orsak att förtrösta på Jehovas mäktiga arm.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Hur har Jehovas arm bringat räddning i forna tider?
◻ Hur hjälper Jehova sitt folk i församlingen i våra dagar?
◻ Vilken hjälp ger Gud i personliga angelägenheter?
◻ Vad bör vi göra om smärtsamma problem består?
[Bild på sidorna 8, 9]
Gud förde israeliterna ut ur Egypten ”med upplyft arm”