Att ta vård om Herrens tillhörigheter
1 På Bibelns tid innehade en förvaltare en ställning av stort förtroende. Abraham gav sin förvaltare uppdraget att finna en hustru åt sin son Isak. (1 Mos. 24:1–4) Förvaltaren var i själva verket ansvarig för att säkerställa Abrahams släktlinjes fortbestånd. Vilket ansvar! Det är inte att undra på att aposteln Paulus sade: ”Vad man . . . söker hos förvaltare är att en sådan skall befinnas trogen”! — 1 Kor. 4:2.
Kristet förvaltande
2 Somliga sidor av den kristna tjänsten beskrivs i Bibeln som förvaltarskap. Aposteln Paulus talade exempelvis till efesierna om ”det förvaltande av Guds oförtjänta omtanke som har getts åt mig med avseende på er”. (Ef. 3:2; Kol. 1:25) Han betraktade sitt uppdrag att föra ut de goda nyheterna till nationerna som ett förvaltarskap som han troget måste utföra. (Apg. 9:15; 22:21) Aposteln Petrus skrev till sina smorda bröder: ”Var gästfria mot varandra utan att knota. I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra såsom goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt.” (1 Petr. 4:9, 10; Hebr. 13:16) Vad dessa kristna i det första århundradet än ägde i materiellt avseende var det ett resultat av Jehovas oförtjänta omtanke. De var därför förvaltare av dessa ting och behövde använda dem på ett kristet sätt.
3 I vår tid har Jehovas vittnen en liknande inställning. De har överlämnat sig åt Jehova Gud och betraktar allt de har — sitt liv, sin fysiska styrka och sina materiella tillgångar — som frukten av ”Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt”. Som goda förvaltare känner de sig ansvariga inför Gud för hur de använder dessa tillgångar. De har dessutom fått kunskap om de goda nyheterna. Också detta är ett anförtrott gods som de önskar använda på bästa tänkbara sätt — för att förhärliga Jehovas namn och hjälpa andra att komma till kunskap om sanningen. — Matt. 28:19, 20; 1 Tim. 2:3, 4; 2 Tim. 1:13, 14.
4 Hur avbördar sig Jehovas vittnen sitt ansvar som förvaltare? Årsrapporten visar att bara under förra året använde de över hela jorden mer än en miljard timmar till att predika de ”goda nyheterna om kungariket” och ledde mer än 4.500.000 bibelstudier med intresserade. (Matt. 24:14) Deras trohet som Jehovas förvaltare kom också till synes genom frikostiga bidrag till det världsvida verket och till sina egna Rikets salar, genom deras gästfrihet mot resande tillsyningsmän och andra och genom deras utomordentligt stora omtanke om dem som är i stort behov — exempelvis offer för väpnade konflikter. Som grupp betraktade tar sanna kristna väl hand om Herrens tillhörigheter.
”Den trogne förvaltaren, den omdömesgille”
5 Förvaltarskap existerar inte bara på det personliga planet, utan också på det organisatoriska planet. Jesus kallade den smorda kristna församlingen på jorden för ”den trogne förvaltaren, den omdömesgille”. (Luk. 12:42) Den ”trogne förvaltarens” ansvar är att tillhandahålla ”kost” och att ta ledningen i det internationella predikandet av de goda nyheterna. (Upp. 12:17) Något som är nära förknippat med detta är att den trogna förvaltarklassen, representerad av den styrande kretsen, har ett gudagivet ansvar att på rätt sätt förvalta sina materiella och andliga ”talenter”. (Matt. 25:15) I linje med ”den trogne förvaltarens” exempel gör enskilda avdelningskontor allt för att använda alla ekonomiska bidrag på ett ansvarsfullt sätt till att befrämja Rikets intressen. Alla sådana bidrag ges i förtroende, och ”den trogne förvaltaren, den omdömesgille”, har ansvaret att se till att de används för det ändamål som angetts och att de används förståndigt, ekonomiskt och effektivt.
6 Ett exempel på det förståndiga bru- ket av medel som getts som bidrag kan man se i ökningen av Jehovas vittnens tryckeriverksamhet under 1900-talet. Spridningen av såväl biblar som biblisk litteratur — tidskrifter, böcker, broschyrer, traktater och Nyheter om Guds rike — har spelat en framträdande roll i spridandet av ”de goda nyheterna” under dessa ”sista dagar”. (Mark. 13:10; 2 Tim. 3:1) Och tidskriften Vakttornet har varit ett framträdande redskap för att sätta fram ”mat i rätt tid” åt ”Guds hushåll” och åt följeslagarna, den ”stora skaran” av ”andra får”. — Matt. 24:45; Ef. 2:19; Upp. 7:9; Joh. 10:16.
7 I början framställdes all Jehovas vittnens litteratur på kommersiella tryckerier. Men under 1920-talet kom man fram till att det skulle vara effektivare och till större andlig nytta om Jehovas tjänare själva skötte tryckningen. Efter en blygsam början år 1920 växte tryckeriverksamheten undan för undan i Brooklyn i New York och blev med tiden mycket omfattande. År 1967 täckte tryckeribyggnaderna fyra kvarter. Tryckning hade utförts också i andra länder, men i de flesta av dem hade den avbrutits av andra världskriget.
8 Hur mycket tryckeriverksamheten än växte i USA, var det aldrig tillräckligt för att fylla behoven i hela världen. Under åren efter kriget sattes därför tryckeriverksamhet i gång eller var redan i gång i många andra länder, däribland Canada, Danmark, England, Finland, Grekland, Schweiz, Sverige, Sydafrika och Västtyskland. I början av 1970-talet fogades Filippinerna, Ghana, Japan och Nigeria till den listan. Några av dessa länder framställde även inbundna böcker. I början av 1970-talet fick Gileadmissionärer tryckeriutbildning och sändes till en del av dessa länder för att hjälpa bröderna med tryckeriverksamheten.
9 Under 1980-talet var det som mest 51 länder som tryckte tidskrifter.a Detta visade sig verkligen vara ett bra sätt att använda Herrens tillhörigheter på! Ja, det var ett mycket starkt bevis för att Rikets verk växte till! Och vilket kraftigt vittnesbörd om det generösa stödet från miljontals enskilda vittnen för Jehova som ”ärade Jehova med . . . [sina] värdefulla ting”! (Ords. 3:9) De visade sig alltså vara goda förvaltare av det som Jehova på olika sätt hade välsignat dem med.
En förändring i sikte
10 Under 1970-talet och början av 1980-talet gjordes stora framsteg i trycktekniken, och Jehovas vittnen tog i bruk nyare tryckmetoder. Tidigare hade de använt den traditionella tekniken med högtryckspressar. Detta förändrades gradvis då de började använda den modernare offsettryckningen. Detta ledde till att vackra publikationer nu framställs med fyrfärgsbilder i stället för bilder i två färger (svart plus en annan färg) som man hade möjlighet till med de gamla högtryckspressarna. Datatekniken förändrade dessutom hela systemet för textframställning (förberedelse för tryckning). Jehovas vittnen utvecklade ett flerspråkigt elektroniskt fotosättningssystem (MEPS: Multilanguage Electronic Phototypesetting System), ett datoriserat system som nu möjliggör tryckning på mer än 370 språk. Inget kommersiellt program kan mäta sig med MEPS när det gäller dess kapacitet att klara av så många språk.
11 Tack vare MEPS och användningen av andra nya hjälpmedel, såsom elektronisk post, togs ytterligare ett stort steg för att framställa andlig mat i rätt tid. Tidigare, då man använde den gamla tekniken, innehöll tidskrifter på andra språk än engelska information som kom ut månader eller till och med ett helt år efter den engelska utgåvan. Nu ges Vakttornet ut samtidigt på 115 språk och Vakna! på 62. Detta innebär att över hela världen är det 95 procent av dem som är med vid Jehovas vittnens Vakttornsstudium varje vecka som samtidigt studerar samma stoff. Detta är verkligen en välsignelse! Det var helt visst ett gott bruk av Herrens tillhörigheter att investera i denna nya teknik!
Olika organisatoriska behov
12 Dessa nya tryckmetoder förändrade de organisatoriska behoven för Jehovas vittnens världsvida tryckeriverksamhet. Rulloffsetpressarna är mycket snabbare än de gamla högtryckspressarna, men de är också mycket dyrare. Samtidigt som datasystem som underlättar arbete som är förknippat med produktionen, till exempel författande, översättning och bildhantering, erbjuder långt större möjligheter än den gamla metoden, är de också mycket dyrare. Det blev snart uppenbart att det inte längre var kostnadseffektivt att trycka tidskrifter i 51 olika länder. Nu på 1990-talet har därför ”den trogne förvaltaren” ännu en gång granskat situationen. Vad kom man fram till?
13 Undersökningar visade att de ”värdefulla ting” som Jehovas vittnen och deras vänner bidragit med kunde användas på bättre sätt, om tryckeriverksamheten koncentrerades. Antalet avdelningskontor som har tryckerier reducerades därför efter hand. Tyskland har tagit över tryckningen av tidskrifter och litteratur för många länder i Öst- och Västeuropa, däribland några som tidigare tryckte själva. Italien levererar tidskrifter och litteratur till delar av Afrika och sydöstra Europa, däribland Grekland och Albanien. I Afrika har tryckningen av tidskrifter begränsats till Nigeria och Sydafrika. Liknande koncentreringar skedde världen över.
Faktorer att ta hänsyn till
14 Senast i juli 1998 kommer tryckningen av tidskrifter att ha upphört i ett antal europeiska länder, däribland Danmark, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Schweiz och Österrike. Tryckningen i Europa utförs av Finland, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Därigenom undviks onödiga utgifter, och bidragen används på ett bättre sätt för den världsvida predikoverksamheten. Hur bestämdes det vilka länder som skulle fortsätta att ha tryckerier och vilka som skulle upphöra att trycka? I överensstämmelse med sitt uppdrag att förståndigt ta vård om Herrens tillhörigheter utvärderade ”den trogne förvaltaren” i vilka länder det är praktiskt att ha tryckningen.
15 Den största orsaken till att tryckningen upphörde i vissa länder och koncentrerades till andra var att det var praktiskt. Att ett land trycker litteratur för flera andra länder är mer praktiskt och innebär ett effektivare bruk av dyr utrustning. Tryckningen utförs nu där kostnaderna är lägre, där material finns tillgängligt och där transportmöjligheterna är goda. Herrens tillhörigheter används följaktligen på rätt sätt. Att man upphör att trycka i ett land innebär naturligtvis inte att predikoarbetet upphör där. Det kommer fortfarande att finnas ett rikt förråd av publikationer tillgängligt, och de hundratusentals Jehovas vittnen som finns i dessa länder kommer att nitiskt fortsätta att tala med sina medmänniskor om ”de goda nyheterna om frid”. (Ef. 2:17) Denna omorganisering har dessutom lett till andra fördelar.
16 För att nämna en fördel: De flesta av de moderna pressarna från Danmark, Grekland, Nederländerna och Schweiz sändes till Filippinerna och Nigeria. Skickliga tryckare från de europeiska länderna tog emot inbjudan att följa med pressarna för att på ort och ställe öva personal i att sköta dem. Dessa länder får därför nu tidskrifter av samma höga kvalitet som andra länder redan har.
17 Begrunda en annan fördel: Kostnaderna för tryckning av tidskrifter bärs nu av de få länder där tryckning utförs. Det har lett till att det i länder där tryckningen har upphört nu finns resurser som är tillgängliga för andra ändamål, till exempel för att bygga Rikets salar och hjälpa till med att sörja för våra bröders behov i fattigare länder. Ett noggrant bruk av Herrens tillhörigheter betyder därför att Paulus’ ord till korinthierna kan tillämpas mer effektivt i internationell skala: ”Det är . . . inte meningen att det skall vara lätt för andra men svårt för er, utan att ert överskott just nu genom en utjämning skall avhjälpa deras brist . . . så att det kan ske en utjämning.” — 2 Kor. 8:13, 14.
18 Som ett resultat av denna koncentrering är Jehovas vittnen över hela jorden mer tätt sammanlänkade än någonsin tidigare. Det är inget problem för vittnena i Danmark att de får sina tidskrifter tryckta i Tyskland, även om de tidigare brukade trycka dem själva. De är tacksamma för den service de får av sina tyska bröder. Är Jehovas vittnen i Tyskland förnärmade över att deras bidrag används för att tillhandahålla biblisk litteratur till Danmark — eller till Ryssland, Ukraina och andra länder? Naturligtvis inte! De är glada över att veta att bidragen från deras bröder i dessa länder nu kan användas till andra nödvändiga ändamål.
Att ta vård om tillhörigheterna
19 I varje Rikets sal som Jehovas vittnen har över hela världen finns det en bidragsbössa som är märkt: ”Bidrag till Sällskapets världsvida predikoverksamhet — Matteus 24:14”. Frivilliga bidrag som lämnas i dessa bössor kan användas varhelst det finns ett behov. Hur bidragen skall användas bestäms av ”den trogne förvaltaren” och enskilda avdelningskontor. Där lagen så tillåter kan pengar som läggs i en bidragsbössa i ett visst land understödja Jehovas vittnens verksamhet i ett annat land tusentals kilometer därifrån. I en del länder har bidrag använts för att ge katastrofhjälp till medtroende som lidit brist på grund av sådant som orkaner, tornador, jordbävningar och inbördeskrig. Sådana gåvor används också till att understödja missionärer i mer än 200 länder.
20 Generellt sett nämns ekonomiska angelägenheter endast en gång i månaden i Jehovas vittnens församlingar — och bara under några minuter. Ingen kollekt upptas i Rikets salar eller vid sammankomster. Ingen begäran om gåvor sänds till någon. Inga insamlingsledare anställs. Vanligtvis har Vakttornet endast en artikel varje år som förklarar hur de som så önskar kan sända sina bidrag till Sällskapet Vakttornet för att understödja det världsvida predikoverket. Vakna! tar inte regelbundet upp Sällskapets ekonomi. Hur har man då kunnat utföra det enorma världsvida predikandet av de goda nyheterna, bygga nödvändiga Rikets salar, sörja för dem som är i någon form av speciell heltidstjänst och ge bistånd till kristna som befinner sig i nöd? Jehova har välsignat sitt folk på ett underbart sätt med en givmild ande. (2 Kor. 8:2) Vi tar nu tillfället i akt och tackar alla som har haft en andel i att ära Jehova med sina ”värdefulla ting”. Ni kan vara säkra på att ”den trogne förvaltaren” skall fortsätta att vaka över Herrens tillhörigheter. Och vår bön är att Jehova skall fortsätta att välsigna alla anordningar som gjorts för att utvidga det världsvida predikoverket.
[Fotnoter]
a I sju av dessa länder utfördes tryckningen av kommersiella företag.