ARISTARKUS

[Aristạrkus] Betyder ”den bäste (ädlaste) härskaren”.

En av Paulus nära medarbetare, en medfånge och en av hans reskamrater; en makedonier från Thessalonike. (Apg 20:4; 27:2) Han omnämns första gången i skildringen av Paulus tredje missionsresa. När upploppet i Efesos nådde sin kulmen fördes Aristarkus och Gajus med våld in på teatern. (Apg 19:29) Aristarkus kan ha varit ”den broder” som bistod Paulus i förbindelse med det bidrag som hade samlats in i Makedonien och Grekland och som skulle ges till de kristna i Judeen. (2Kor 8:18–20)

Aristarkus följde med Paulus på resan till Rom, men hur han lyckades med det är osäkert, kanske var det som Paulus slav. (Apg 27:2) I Rom gav han Paulus ytterligare bistånd och uppmuntran, och under en tid var han fånge tillsammans med honom. Paulus sände hälsningar från Aristarkus i sitt brev till kolosserna (Kol 4:10) och i sitt brev till Filemon (Flm 23, 24).