Att uppskatta ”gåvor i form av människor”
”Nu ber vi er, bröder, att respektera dem som arbetar strängt bland er och ... att i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete.” — 1 THESSALONIKERNA 5:12, 13.
1. Vad förmår givandet åstadkomma enligt orden i Apostlagärningarna 20:35? Belys saken.
”DET är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Kan du erinra dig när du sist upplevde sanningen i dessa Jesu ord? Var det kanske när du gav någon du älskar en present som du hade valt ut med stor omsorg, eftersom du ville att det skulle vara något som denne skulle tycka mycket om? Och hur varm blev du inte om hjärtat, när du såg det förtjusta uttrycket i dennes ansikte! Att ge något av rätt motiv är ett uttryck för kärlek, och att vi ger uttryck åt kärlek kan skänka oss lycka.
2, 3. a) Varför kan man säga att ingen är lyckligare än Jehova, och hur kan de ”gåvor i form av människor” som han har sörjt för få hans hjärta att glädjas? b) Vad vill vi inte göra med en gåva från Gud?
2 Vem kan då vara lyckligare än Jehova, som är givaren av ”varje god gåva”? (Jakob 1:17; 1 Timoteus 1:11) Motivet bakom varje gåva han ger är kärlek. (1 Johannes 4:8) Så är det verkligen med den gåva som Gud genom Kristus har gett till församlingen, nämligen ”gåvor i form av människor”. (Efesierna 4:8) Att Gud har sörjt för äldste som vårdar sig om hjorden är ett uttryck för hans djupa kärlek till sitt folk. Dessa män utväljs med omsorg, och de måste uppfylla vissa krav som nämns i Bibeln. (1 Timoteus 3:1–7; Titus 1:5–9) Och de vet att för att fåren skall ha anledning att känna sig tacksamma för dem som herdar, måste de vara kärleksfulla och ”behandla hjorden skonsamt”. (Apostlagärningarna 20:29; Psalm 100:3) Det måste verkligen glädja Jehovas hjärta, när han ser att hans får känner sådan tacksamhet! — Ordspråken 27:11.
3 Då vi inte vill vara otacksamma när det gäller en gåva från Gud och inte heller förringa dess värde, uppstår följande frågor: Hur bör de äldste betrakta sin roll i församlingen? Och hur kan de övriga av hjorden visa att de uppskattar dessa ”gåvor i form av människor”?
Vi är era ”medarbetare”
4, 5. a) Vid vad liknar Paulus församlingen, och varför är det en lämplig illustration? b) Vad visar Paulus illustration när det gäller hur vi skall betrakta och behandla varandra?
4 Jehova har betrott dessa ”gåvor i form av människor” med ett mått av myndighet i församlingen. De äldste vill naturligtvis inte missbruka sin myndighet, något som de vet att det bara är alltför lätt för ofullkomliga människor att göra. Hur bör de då betrakta sig själva i förhållande till hjorden i övrigt? Låt oss se på den illustration som aposteln Paulus använde. Efter att ha dryftat varför dessa ”gåvor i form av människor” har getts skrev Paulus: ”Låt oss ... genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus. Det är från honom som hela kroppen, genom att vara harmoniskt sammanfogad och danad att samarbeta med hjälp av varje led som ger vad som behövs, i enlighet med det sätt, på vilket varje särskild kroppsdel i tillbörligt mått fungerar, verkar för kroppens växt till uppbyggande av sig själv i kärlek.” (Efesierna 4:15, 16) Paulus liknar således församlingen, både äldste och övriga medlemmar, vid en människokropp. Varför är det här en så lämplig illustration?
5 En människokropp består av många olika lemmar, men den har endast ett huvud. Och allt i kroppen, varje muskel, nerv och blodåder, har en funktion att fylla. Varje lem är värdefull och bidrar på något sätt till kroppens välbefinnande och skönhet. På liknande sätt består församlingen av många olika medlemmar, och varje medlem, antingen den är ung eller gammal, stark eller skröplig, kan på något sätt bidra till församlingens allmänna andliga välbefinnande och skönhet. (1 Korinthierna 12:14–26) Ingen behöver tycka att han är för obetydlig för att räknas. Och ingen bör heller känna sig överlägsen, då vi alla, både herdar och får, utgör en del av kroppen, som har ett enda huvud, Kristus. Paulus målar således upp en vacker bild av den kärlek, omtanke och respekt vi bör ha för varandra. Att de äldste inser detta hjälper dem att ha en ödmjuk och balanserad syn på sin funktion i församlingen.
6. Hur visade Paulus en ödmjuk inställning, trots att han hade myndighet som apostel?
6 Dessa ”gåvor i form av människor” försöker inte bestämma över sina medtillbedjares liv. Trots att Paulus hade myndighet som apostel, sade han ödmjukt till korinthierna: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.” (2 Korinthierna 1:24) Paulus önskade inte bestämma över sina bröders tro och levnadssätt. Han såg faktiskt inget behov av att göra det, då han ju, som han själv gav uttryck åt, litade på att de redan var trogna män och kvinnor, vilka var i Jehovas organisation för att de ville göra det som var rätt. Det Paulus ville ha sagt, då han talade om sig själv och sin följeslagare Timoteus, var att de skulle arbeta tillsammans med sina medtroende för att tjäna Gud med glädje. (2 Korinthierna 1:1) Vilken ödmjuk inställning!
7. Vad inser ödmjuka äldste om sin funktion i församlingen, och vad är de övertygade om när det gäller sina medarbetare?
7 Nutida ”gåvor i form av människor” har samma uppgift. De är ”medarbetare” till vår ”glädje”. Ödmjuka äldste inser att det inte är deras sak att avgöra hur mycket andra kan göra i Guds tjänst. De vet att även om de kan uppmuntra andra att söka utöka eller förbättra sin tjänst, så bör tjänsten för Gud komma från ett villigt hjärta. (Jämför 2 Korinthierna 9:7.) De är övertygade om att om deras medarbetare är glada, så kommer de att göra sitt bästa. Därför önskar de av allt sitt hjärta hjälpa sina bröder att ”tjäna Jehova med glädje”. — Psalm 100:2.
Att hjälpa alla att tjäna med glädje
8. Bland annat hur kan de äldste hjälpa sina bröder att tjäna Jehova med glädje?
8 Äldste, hur kan ni hjälpa era bröder att tjäna med glädje? Ni kan uppmuntra dem genom ert eget exempel. (1 Petrus 5:3) Låt ert nit och er glädje i tjänsten komma till synes, för därigenom uppmuntras kanske andra att efterlikna ert exempel. Beröm andra för deras helhjärtade insatser. (Efesierna 4:29) Varmt och uppriktigt beröm hjälper fåren att känna att de gör nytta och att de behövs, och det uppmuntrar dem att vilja göra sitt bästa för att tjäna Gud. Undvik att göra ofördelaktiga jämförelser. (Galaterna 6:4) Sådana jämförelser leder ofta till att man gör andra missmodiga och inte till att de känner sig motiverade att göra framsteg. Och Jehovas får är individer med olika förhållanden och förmågor. Ge i likhet med Paulus uttryck åt att du litar på dina bröder. Då kärleken ”tror allting”, gör vi väl i att tro att våra bröder älskar Gud och önskar behaga honom. (1 Korinthierna 13:7) Om man bevisar andra ”ära”, lockar man fram det bästa hos dem. (Romarna 12:10) Var förvissad om att flertalet får kommer att göra sitt bästa i Guds tjänst och finna glädje i den, om de får uppmuntran och stimulans. — Matteus 11:28–30.
9. Vilken syn på medäldste kommer att hjälpa de äldste att tjäna med glädje?
9 Att du ödmjukt betraktar dig själv som en ”medarbetare” kommer att hjälpa dig att tjäna med glädje och att uppskatta de unika gåvor som dina medäldste har. Varje äldste har sina speciella förmågor som han kan använda till nytta för församlingen. (1 Petrus 4:10) Någon kan vara duktig i att undervisa. En annan kan vara en god organisatör. Åter en annan kan på grund av sin hjärtlighet och medkänsla vara ovanligt tillgänglig. Faktum är att ingen äldste har alla gåvor i samma grad. Gör en speciell gåva, till exempel gåvan att undervisa, att en äldste blir överlägsen en annan? Inte alls! (1 Korinthierna 4:7) Du behöver inte heller avundas någon annan äldste den gåva denne har eller känna dig mindervärdig, om denne på grund av sin förmåga får beröm av andra. Kom ihåg att du också har gåvor som Jehova ser hos dig och att han kan hjälpa dig att odla dessa gåvor och använda dem till nytta för dina bröder. — Filipperna 4:13.
”Var lydiga ... och var fogliga”
10. Varför är det lämpligt att vi uttrycker uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor”?
10 Det är passande att uttrycka uppskattning av en gåva. ”Visa er tacksamma”, heter det i Kolosserna 3:15. Hur är det då med denna dyrbara gåva, dvs. dessa ”gåvor i form av människor”, som Jehova har gett oss? Vi är naturligtvis först och främst tacksamma mot Jehova, den generöse givaren. Men hur är det då med ”gåvorna” själva? Hur kan vi visa att vi uppskattar dem?
11. a) Hur kan vi visa vår uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor”? b) Vad är innebörden i uttrycken ”var lydiga” och ”var fogliga”?
11 Vi kan visa vår uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor” genom att vara snara att rätta oss efter deras på Bibeln grundade råd och beslut. Bibeln ger oss rådet: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” (Hebréerna 13:17) Lägg märke till att det inte räcker med att vi är ”lydiga” mot dem som har ledningen, utan att vi också måste vara ”fogliga”. Det grekiska ord som återges med ”vara foglig” betyder ordagrant ”ge ständigt efter under”. I en kommentar till uttrycken ”var lydiga” och ”var fogliga” skriver R. C. H. Lenski, kännare av grekiska: ”Man lyder när man samtycker till det som man ombes att göra och är övertygad om är rätt och bra, men man ger efter, fogar sig ... , när man har en annan uppfattning.” Det kan vara lätt att lyda, när vi förstår och samtycker till en anvisning från dem som har ledningen. Men hur är det då, om vi inte förstår vad som ligger bakom ett visst beslut?
12. Varför bör vi vara fogliga eller ge efter, också när vi inte till fullo förstår vad som ligger bakom ett visst beslut?
12 Det är då som vi kan behöva vara fogliga eller ge efter. Varför det? Vi måste först och främst lita på att dessa andligen kvalificerade män har vårt bästa för ögonen. De vet ju att de måste avlägga räkenskap inför Jehova för de får som har anförtrotts i deras vård. (Jakob 3:1) Och vi gör väl i att tänka på att vi kanske inte känner till alla de fakta som de grundar sitt beslut på, fakta som är konfidentiella. — Ordspråken 18:13.
13. Vad kan hjälpa oss att vara fogliga när det gäller beslut som en kommitté av äldste fattar?
13 Hur är det då med fogligheten, om en kommitté har fattat beslutet att utesluta någon? Det skall medges att detta inte alltid är så lätt, i synnerhet inte om den uteslutne är någon vi älskar, kanske en släkting eller en nära vän. Men här är det återigen bäst att ge efter för eller foga sig i det beslut som dessa ”gåvor i form av människor” har fattat. De kan känna till fler fakta i fallet än vad vi gör och kan vara mer objektiva. Dessa bröder våndas ofta inför sådana beslut, och det är ett stort ansvar att döma ”för Jehova”. (2 Krönikeboken 19:6) Och då de vet att Gud är ”redo att förlåta”, vinnlägger de sig verkligen om att vara barmhärtiga. (Psalm 86:5) Men de måste också hålla församlingen ren, och Bibeln ger anvisningar om att obotfärdiga syndare skall uteslutas. (1 Korinthierna 5:11–13) I många fall accepterar syndaren själv ett sådant beslut. Denna tuktan kanske är precis vad han behöver för att komma till besinning. Om vi, hans närstående, är fogliga när det gäller ett sådant beslut, kanske vi kan hjälpa honom att dra nytta av tuktan. — Hebréerna 12:11.
Tänk på dem ”långt mer än vanligt”
14, 15. a) Varför förtjänar de äldste att vi tänker på dem, enligt 1 Thessalonikerna 5:12, 13? b) Varför kan det sägas att de äldste ”arbetar strängt bland” oss?
14 Vi kan också visa vår uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor” genom att vi visar att vi tänker på dem. Paulus förmanade medlemmarna i församlingen i Thessalonike med orden: ”Nu ber vi er, bröder, att respektera dem som arbetar strängt bland er och presiderar bland er i Herren och allvarligt förmanar er; och att i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete.” (1 Thessalonikerna 5:12, 13) ”Arbetar strängt”, är inte det vad hängivna äldste gör som osjälviskt ger ut sig för vår skull? Låt oss helt kort betrakta den tunga börda som dessa kära bröder har att bära.
15 De är i många fall familjeförsörjare och måste ha ett förvärvsarbete för att försörja sin familj. (1 Timoteus 5:8) Om en äldste har barn, så behöver dessa få tid och uppmärksamhet av sin far. Han kanske måste hjälpa dem med läxorna och även planera in lite tid för att låta dem få utlopp för sin ungdomliga energi i någon sund form av avkoppling. (Predikaren 3:1, 4) Men vad som är viktigast av allt är att han sörjer för sin familjs andliga behov genom att regelbundet leda ett bibelstudium med dem, arbeta tillsammans med dem i tjänsten på fältet och ta dem med till kristna möten. (5 Moseboken 6:4–7; Efesierna 6:4) Låt oss inte heller glömma att de äldste, förutom sådana plikter som de flesta av oss har, också skall förbereda programpunkter för mötena, göra herdebesök, sörja för församlingens andliga väl och när så behövs ingå i en kommitté som skall behandla något ärende. Några har också uppgifter i samband med krets- och områdessammankomster, sjukhuskommittéer och byggandet av Rikets salar. Dessa bröder arbetar verkligen ”strängt”!
16. Beskriv hur vi kan visa att vi tänker på de äldste.
16 Hur kan vi visa att vi tänker på dem? Ett bibliskt ordspråk lyder: ”Ett ord i dess rätta tid — o hur gott är det inte!” (Ordspråken 15:23; 25:11) Genom att vi säger några uppmuntrande ord och ger uttryck åt uppriktig uppskattning av deras hårda arbete kan vi visa att vi inte tar detta som något självklart. Vi bör inte heller ha orimliga förväntningar på de äldste, även om vi skall känna oss fria att be dem om hjälp. Vid tillfällen då vårt ”hjärta” kanske ”vrider sig i smärtor” kan vi behöva uppmuntran, vägledning eller råd från Bibeln av dem som är ”kvalificerade att undervisa” i Guds ord. (Psalm 55:4; 1 Timoteus 3:2) Men vi måste vid sådana tillfällen också komma ihåg att en äldste inte kan ägna oss obegränsad tid, då han ju inte kan försumma sin familjs eller andras behov i församlingen. Om vi hyser ”medkänsla” med dessa strängt arbetande bröder, kommer vi inte att ställa orimliga krav på dem. (1 Petrus 3:8) Må vi i stället vara uppskattande för den tid och uppmärksamhet som de rimligen kan ägna oss. — Filipperna 4:5.
17, 18. Vilka uppoffringar gör många hustrur till äldste, och hur kan vi visa att vi inte tar det som dessa trogna systrar gör som något självklart?
17 Hur är det då med de äldstes hustrur? Förtjänar inte också de att vi tänker på dem? De delar ju trots allt sina män med församlingen, något som ofta innebär en uppoffring för dem. Ibland måste de äldste använda kvällstid till att sköta församlingsangelägenheter, tid som de annars skulle kunna tillbringa tillsammans med sin familj. I många församlingar gör trogna kristna kvinnor villigt sådana uppoffringar för att deras män skall kunna ta vård om Jehovas får. — Jämför 2 Korinthierna 12:15.
18 Hur kan vi då visa att vi inte tar det som dessa trogna kristna systrar gör som något självklart? Det kan vi göra genom att inte ställa orimliga krav på deras män. Men låt oss inte heller glömma vad några enkla ord av uppskattning kan åstadkomma. I Ordspråken 16:24 heter det: ”Ljuvliga ord är en honungskaka, söta för själen och en läkedom för benen i kroppen.” Här är ett exempel. Efter ett kristet möte bad ett gift par att få tala med en äldste om sin tonårige son. Medan brodern talade med paret, satt hans hustru tålmodigt och väntade. Efteråt gick modern till sonen fram till denne äldstes hustru och sade: ”Jag vill tacka dig för den tid som din man har ägnat åt att hjälpa min familj.” Dessa enkla men älskvärda ord av uppskattning rörde verkligen hjärtat hos denne äldstes hustru.
19. a) Vad är det de äldste som grupp betraktade troget fullgör? b) Vad bör vi alla vara beslutna att göra?
19 Det är verkligen en av Jehovas ”goda gåvor” att han har sörjt för äldste till att ta vård om fåren. (Jakob 1:17) Dessa män är inte fullkomliga, utan precis som alla vi andra gör de misstag. (1 Kungaboken 8:46) Men som grupp betraktade fullgör de äldste i församlingarna jorden över troget det som är Jehovas syfte med dem, nämligen att de skulle föra hjorden till rätta igen och dessutom bygga upp, ena och skydda den. Må varje äldste vara besluten att fortsätta att kärleksfullt vårda sig om Jehovas får och därigenom visa sig vara en gåva eller en välsignelse för sina bröder. Och må vi alla vara beslutna att visa uppskattning av dessa ”gåvor i form av människor” genom att vi är lydiga mot dem och fogliga och visar att vi tänker på dem i deras hårda arbete. Vi kan verkligen vara tacksamma för att Jehova kärleksfullt har sörjt för män, som genom det de gör säger till hans får att de har till uppgift att hjälpa dem att tjäna Gud med glädje!
Hur skulle du svara?
◻ Varför kan församlingen passande liknas vid en kropp?
◻ Hur kan de äldste hjälpa sina bröder att tjäna Jehova med glädje?
◻ Varför bör vi inte bara vara lydiga mot dem som har ledningen, utan också vara fogliga?
◻ Hur kan vi visa att vi tänker på de äldste?
[Bild på sidan 16]
Äldste, beröm andra för deras helhjärtade insatser
[Bild på sidan 17]
Genom att själva vara nitiska i tjänsten kan de äldste hjälpa familjemedlemmar och andra att tjäna med glädje
[Bilder på sidan 18]
Vi uppskattar våra strängt arbetande äldste!