Vi har del i den tröst som Jehova ger och delar med oss av den
”Vårt hopp för er [är] orubbligt, då vi ju vet att liksom ni är delaktiga i lidandena, skall ni också på samma sätt ha del i trösten.” — 2 KORINTHIERNA 1:7.
1, 2. Vad har många som har blivit kristna i vår tid upplevt?
MÅNGA av dem som nu läser tidskriften Vakttornet växte upp utan kunskap om Guds sanning. Du är kanske en av dessa. Erinra dig i så fall hur du kände det när ditt förstånds ögon började öppnas. Kände du dig inte lättad, när du fick klart för dig att de döda inte lider, utan är omedvetna? Och blev du inte tröstad, när du fick reda på att det finns ett hopp för de döda och att miljarder människor skall uppväckas till liv i Guds nya värld? — Predikaren 9:5, 10; Johannes 5:28, 29.
2 Kände du dig inte också tröstad och fylld av ivrig förväntan, när du fick reda på att Gud har lovat att göra slut på ondskan och förvandla den här jorden till ett paradis? Och hur kände du det, när du fick reda på att du har möjlighet att överleva in i det kommande jordiska paradiset utan att behöva dö? Du blev säkert hänförd. Ja, du hade tagit emot det tröstande budskap från Gud som Jehovas vittnen nu predikar över hela världen. — Psalm 37:9–11, 29; Johannes 11:26; Uppenbarelseboken 21:3–5.
3. Varför drabbas också de som delger andra Guds trösterika budskap av vedermöda?
3 Men när du försökte delge andra Bibelns budskap, kom du också att inse att ”tron ... inte [är] allas egendom”. (2 Thessalonikerna 3:2) Några av dina tidigare vänner kanske hånade dig för att du uttryckte tro på Bibelns löften. Du kanske rentav har fått utstå förföljelse för att du fortsätter att studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Motståndet kanske intensifierades, när du började förändra ditt liv för att det skulle bli i linje med Bibelns principer. Du började få erfara den vedermöda som Satan och hans värld utsätter alla dem för som tar emot trösten från Gud.
4. På vilka olika sätt kan nyintresserade personer reagera på vedermöda?
4 Som Jesus förutsade är det dock tyvärr så att vedermöda får somliga att snava och falla och sluta upp med att komma tillsammans med den kristna församlingen. (Matteus 13:5, 6, 20, 21) Andra uthärdar vedermöda genom att hålla sitt sinne fäst vid de trösterika löften de får lära sig, och så småningom överlämnar de sitt liv åt Jehova och blir döpta som lärjungar till hans Son, Jesus Kristus. (Matteus 28:19, 20; Markus 8:34) Vedermödan upphör naturligtvis inte när en kristen blir döpt. För någon som har en omoralisk bakgrund kan det till exempel utgöra en hård kamp att bevara sig kysk. Andra måste ständigt kämpa med motstånd från icke troende familjemedlemmar. Vilken form av vedermöda det än gäller kan alla som troget fortsätter att leva ett liv överlämnat åt Gud vara övertygade om en sak: De kommer att på ett mycket personligt sätt få uppleva att Gud tröstar och hjälper.
”All trösts Gud”
5. Vad fick Paulus uppleva förutom alla de prövningar han fick utstå?
5 En som kände djup uppskattning av den tröst som Gud ger var aposteln Paulus. Efter en särskilt prövande tid i provinsen Asia och i Makedonien upplevde han stor lindring och lättnad, när han fick höra att församlingen i Korinth hade reagerat på rätt sätt för hans tillrättavisande brev. Detta fick honom att skriva ett andra brev, som innehåller följande uttryck av lovprisning: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda.” — 2 Korinthierna 1:3, 4.
6. Vad lär vi av Paulus’ ord i 2 Korinthierna 1:3, 4?
6 Dessa inspirerade ord säger så mycket. Låt oss analysera dem. Vi finner att när Paulus i sina brev lovprisade eller tackade Gud eller framställde en begäran till honom, uttryckte han vanligtvis också djup uppskattning av Jesus, den kristna församlingens huvud. (Romarna 1:8; 7:25; Efesierna 1:3; Hebréerna 13:20, 21) Paulus riktar därför detta uttryck av lovprisning till ”vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader”. Sedan använder han för första gången i sina brev ett grekiskt substantiv som översätts med ”den ömma barmhärtigheten”. Detta substantiv kommer från ett ord som används för att uttrycka sorg över någon annans lidande. Paulus beskriver således de ömma känslor som Gud känner för sina trogna tjänare som får utstå vedermöda — ömma känslor som får Gud att barmhärtigt ingripa för deras räkning. Och till sist: Genom att kalla Jehova ”den ömma barmhärtighetens Fader” betraktade Paulus Jehova som källan till denna önskvärda egenskap.
7. Varför kan det sägas att Jehova är ”all trösts Gud”?
7 Guds ”ömma barmhärtighet” medför lindring för den som utstår vedermöda. Därför fortsätter Paulus med att beskriva Jehova som ”all trösts Gud”. Vi kan således betrakta Jehova som källan till vilken som helst tröst vi kan få uppleva genom medtroendes omtanke och vänlighet. Det finns ingen verklig, bestående tröst som inte har sitt ursprung hos Gud. Det var också han som skapade människan till sin avbild, vilket gör att vi kan trösta andra. Och det är Guds heliga ande som motiverar hans tjänare att visa öm barmhärtighet mot dem som är i behov av tröst.
Lärda att ge tröst
8. Vilken god verkan kan vårt uthärdande av vedermöda ha på oss, även om Gud inte är upphovet till våra prövningar?
8 Jehova Gud är aldrig upphovet till de prövningar som drabbar hans trogna tjänare, men han tillåter dem. (Jakob 1:13) Och den tröst han ser till att vi får, när vi uthärdar vedermöda, kan lära oss att bli mer lyhörda för andras behov. Med vilket resultat? ”Så att vi skall kunna trösta dem som är i allt slags vedermöda, genom den tröst med vilken vi själva nu tröstas av Gud.” (2 Korinthierna 1:4) Jehova lär oss således att effektivt kunna dela med oss av hans tröst till våra medtroende och till dem som vi träffar i vår tjänst och att på så sätt efterlikna Kristus, han som tröstade ”alla sörjande”. — Jesaja 61:2; Matteus 5:4.
9. a) Vad kommer att hjälpa oss att uthärda lidande? b) Hur blir andra tröstade, när vi troget uthärdar vedermöda?
9 Paulus kunde uthärda allt sitt myckna lidande tack vare den överflödande tröst han fick av Gud genom Kristus. (2 Korinthierna 1:5) Vi kan också uppleva överflödande tröst genom att meditera över Guds dyrbara löften, genom att be om stöd av hans heliga ande och genom att få uppleva att Gud besvarar våra böner. Vi kommer därigenom att bli styrkta att fortsätta att försvara Jehovas suveränitet och bevisa att Djävulen är en lögnare. (Job 2:4; Ordspråken 27:11) När vi troget har uthärdat någon form av vedermöda, bör vi likt Paulus ge all ära åt Jehova, vars tröst gör det möjligt för oss som kristna att förbli trogna under prövning. Trogna kristnas uthållighet eller uthärdande har en tröstande inverkan på brödraskaran och gör andra beslutna att visa ”uthållighet i samma lidanden”. — 2 Korinthierna 1:6.
10, 11. a) Bland annat vad vållade församlingen i det forntida Korinth lidande? b) Hur tröstade Paulus församlingen i Korinth, och vilket hopp gav han uttryck åt?
10 Som alla sanna kristna fick också de kristna i Korinth utstå lidande. De behövde också råd om att utesluta en obotfärdig otuktsman. (1 Korinthierna 5:1, 2, 11, 13) Att de inte hade gjort detta och inte heller hade sett till att få slut på osämja och söndringar i församlingen hade dragit vanära över den. Men de tillämpade till sist Paulus’ råd och visade sann ånger. Han berömde dem därför varmhjärtat och förklarade att han hade blivit tröstad av att de hade reagerat på rätt sätt på hans brev. (2 Korinthierna 7:8, 10, 11, 13) Den uteslutne personen hade uppenbarligen också ångrat sig. Paulus gav dem därför rådet att ”förlåta och trösta honom, för att en sådan man inte på ett eller annat sätt” skulle ”bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse”. — 2 Korinthierna 2:7.
11 Paulus’ andra brev måste helt visst ha tröstat församlingen i Korinth. Och detta var en av Paulus’ avsikter. Han förklarade: ”Vårt hopp för er [är] orubbligt, då vi ju vet att liksom ni är delaktiga i lidandena, skall ni också på samma sätt ha del i trösten.” (2 Korinthierna 1:7) I slutet av sitt brev uppmanade Paulus: ”Fortsätt ... att bli tröstade, ... och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.” — 2 Korinthierna 13:11.
12. Vilket behov har alla kristna?
12 Vi kan verkligen lära oss något viktigt av detta! Alla medlemmar av den kristna församlingen behöver ”ha del i” den tröst som Gud ger genom sitt ord, sin heliga ande och sin jordiska organisation. Även uteslutna personer kan, om de har ändrat sinne och rättat till sin felaktiga kurs, vara i behov av tröst. ”Den trogne och omdömesgille slaven” har därför barmhärtigt infört ett tillvägagångssätt avsett att hjälpa dem. En gång om året kan två äldste besöka vissa uteslutna personer. Dessa personer kanske inte längre visar en upprorisk inställning och kanske inte längre bedriver grov synd. De kan behöva hjälp att göra det som behövs för att bli återupptagna. — Matteus 24:45; Hesekiel 34:16.
Paulus’ vedermöda i provinsen Asia
13, 14. a) Hur beskrev Paulus den tid av svår vedermöda som han upplevde i provinsen Asia? b) Vilken händelse kan Paulus ha haft i tankarna?
13 Det lidande som församlingen i Korinth dittills hade upplevt kunde inte jämföras med alla de vedermödor som Paulus måste uthärda. Han kunde därför påminna dem: ”Vi vill ... inte att ni skall vara okunniga, bröder, om den vedermöda som vi råkade ut för i provinsen Asia, att vi var under ytterligt stor press utöver vår kraft, så att vi var mycket ovissa till och med om livet. Ja, vi kände inom oss att vi hade fått dödsdomen. Detta var för att vi inte skulle sätta vår tillit till oss själva, utan till den Gud som uppväcker de döda. Från något så stort som döden räddade han oss och skall han rädda oss; och vårt hopp till honom är att han också ytterligare skall rädda oss.” — 2 Korinthierna 1:8–10.
14 Vissa bibelkännare tror att Paulus åsyftade tumultet i Efesos, som kunde ha kostat både Paulus och hans två makedoniska reskamrater, Gajus och Aristarkus, livet. Dessa båda kristna fördes med våld till en teater som var fylld av en mobb som ”i ungefär två timmar skränade: ’Stor är efesiernas [gudinna] Artemis!’” Till slut lyckades en tjänsteman i staden lugna folkskaran. Detta hot mot Gajus och Aristarkus måste ha gjort Paulus mycket bekymrad. Han ville faktiskt gå in på teatern för att försöka resonera med den fanatiska mobben, men han hindrades från att på det här sättet riskera sitt liv. — Apostlagärningarna 19:26–41.
15. Vilken mycket allvarlig situation kan vara beskriven i 1 Korinthierna 15:32?
15 Paulus kan dock ha beskrivit en mycket allvarligare situation än denna händelse. I sitt första brev till korinthierna frågade Paulus: ”Om jag, på människors vis, har stridit med vilddjur i Efesos, vad hjälper det mig?” (1 Korinthierna 15:32) Detta kan ha inneburit att Paulus’ liv var hotat inte bara av vilddjurslika människor, utan också av bokstavliga vilddjur på stadion i Efesos. Brottslingar straffades ibland genom att tvingas strida med vilda djur, medan blodtörstiga folkskaror såg på. Om Paulus menade att han hade mött bokstavliga vilddjur, måste han i sista stund ha skonats från en grym död genom ett underverk, precis som Daniel räddades ur munnen på bokstavliga lejon. — Daniel 6:22.
Nutida exempel
16. a) Varför kan många Jehovas vittnen känna igen sig i de vedermödor som Paulus fick utstå? b) Vad kan vi vara övertygade om, när det gäller dem som har dött på grund av sin tro? c) Vilken god verkan har det fått när kristna med knapp nöd har undgått döden?
16 Många nutida kristna kan känna igen sig i de vedermödor som Paulus fick utstå. (2 Korinthierna 11:23–27) I våra dagar har kristna också varit under ”ytterligt stor press” utöver sin ”kraft”, och många har mött situationer i vilka de har varit ”mycket ovissa till och med om livet”. (2 Korinthierna 1:8) Somliga har dödats av massmördare och grymma förföljare. Vi kan vara övertygade om att det var Guds tröstande kraft som satte dem i stånd att uthärda och att de, när de dog, i sitt hjärta och sinne var säkra på att få uppleva förverkligandet av sitt hopp — liv i himlen eller på jorden. (1 Korinthierna 10:13; Filipperna 4:13; Uppenbarelseboken 2:10) I andra fall har Jehova lett förhållandena på ett sådant sätt att våra bröder har räddats från döden. De som på så sätt har räddats har säkert utvecklat en större tillit ”till den Gud som uppväcker de döda”. (2 Korinthierna 1:9) När de sedan har delat med sig åt andra av Guds trösterika budskap, har de kunnat tala med ännu större övertygelse. — Matteus 24:14.
17–19. Vilka erfarenheter visar att våra bröder i Rwanda har fått del av Guds tröst?
17 Våra bröder i Rwanda har nyligen gått igenom en erfarenhet lik den som Paulus och hans kamrater hade. Många av våra bröder i det landet har förlorat livet, men Satan har inte lyckats i sina försök att fördärva deras tro. Våra bröder där har i stället på ett mycket personligt sätt fått uppleva Guds tröst. Under folkmordet på tutsier och hutuer i Rwanda fanns det hutuer som riskerade livet för att skydda tutsier och tutsier som skyddade hutuer. Några blev dödade av extremister för att de skyddade sina medtroende. Ett exempel är en hutu som hette Gahizi som dödades efter att ha gömt en syster, en tutsi, vid namn Chantal. Chantals man, Jean, också han tutsi, gömdes på ett annat ställe av en syster vid namn Charlotte som tillhörde hutufolket. I 40 dagar höll sig Jean och en annan broder, också han tutsi, gömda i en stor skorsten, och de kom ut enbart korta stunder under natten. Trots att Charlotte bodde nära ett av hutuernas militärläger, försåg hon hela tiden dessa bröder med mat och skydd. På den här sidan kan du se en bild av det återförenade paret, Jean och Chantal, som är tacksamma att deras medtillbedjare bland hutuerna vågade ”sin ... hals” för dem, precis som Prisca och Aquila gjorde för aposteln Paulus. — Romarna 16:3, 4.
18 En annan hutu, Rwakabubu, lovordades av tidningen Intaremara för att ha skyddat medtroende tutsier.a Tidningen förklarade: ”Vi har också Rwakabubu, ett Jehovas vittne, som fortsatte att gömma några av sina bröder (det är så medtroende kallar varandra) på olika ställen. Trots att han är astmatiker, brukade han använda hela dagen till att bära mat och vatten till dem. Men Gud gjorde honom extra stark.”
19 Tänk också på ett intresserat par av hutufolket vid namn Nicodeme och Athanasie. Innan folkmordet bröt ut hade en tutsi vid namn Alphonse studerat Bibeln med detta par. Med risk för sitt liv gömde de Alphonse i sitt hem. Men sedan insåg de att huset inte var något säkert gömställe, eftersom deras grannar var hutuer och kände till att de hade en vän som var tutsi. Därför gömde Nicodeme och Athanasie Alphonse i ett hål i trädgården. Detta visade sig vara bra, eftersom grannarna började komma till dem nästan varje dag för att leta efter Alphonse. Under de 28 dagar som Alphonse låg i detta hål mediterade han över sådana bibliska berättelser som den om Rahab, som gömde två israeliter på taket till sitt hus i Jeriko. (Josua 6:17) Alphonse fortsätter nu att tjäna som förkunnare av de goda nyheterna i Rwanda, tacksam över att dessa hutuer som han studerat Bibeln med riskerade livet för honom. Och hur är det då med Nicodeme och Athanasie? De är nu döpta Jehovas vittnen och leder över 20 bibelstudier med intresserade personer.
20. Hur har Jehova tröstat våra bröder i Rwanda, men vad har många av dem fortfarande behov av?
20 När folkmordet i Rwanda började, fanns det 2.500 förkunnare av de goda nyheterna i det landet. Trots att hundratals av dem förlorade livet eller tvingades fly ut ur landet, har antalet Jehovas vittnen nu ökat till över 3.000. Detta bevisar att Gud verkligen tröstade våra bröder. Hur är det då med alla de föräldralösa barnen och änkorna bland Jehovas vittnen? De är naturligtvis fortfarande betryckta och i behov av fortsatt tröst. (Jakob 1:27) Deras tårar kommer inte att fullständigt torkas bort förrän uppståndelsen äger rum i Guds nya värld. Men tack vare sina bröders omvårdnad och att de tillber ”all trösts Gud” kan de orka med livet.
21. a) På vilka andra ställen har våra bröder varit i trängande behov av Guds tröst, och vilken hjälp kan vi alla ge? (Se rutan ”Tröst under fyra år av krig”.) b) När kommer vårt behov av tröst att bli fullständigt tillfredsställt?
21 På många andra håll, till exempel i Eritrea, Singapore och det tidigare Jugoslavien, fortsätter våra bröder att trots vedermöda troget tjäna Jehova. Må vi hjälpa sådana bröder genom att regelbundet och ödmjukt be att de skall få tröst. (2 Korinthierna 1:11) Och må vi troget hålla ut till den tid då Gud genom Jesus Kristus i fullaste bemärkelse ”skall torka bort varje tår” från våra ”ögon”. Då kommer vi att helt och fullt få uppleva den tröst som Jehova skall ge i sin nya rättfärdiga värld. — Uppenbarelseboken 7:17; 21:4; 2 Petrus 3:13.
[Fotnoter]
a I Vakttornet för 1 januari 1995, sidan 26, berättades en erfarenhet om hur Rwakabubus dotter, Deborah, bad en bön som gick till hjärtat på ett gäng hutusoldater, vilket ledde till att familjen räddades från att bli mördad.
Vet du?
◻ Varför kallas Jehova ”all trösts Gud”?
◻ Hur bör vi betrakta vedermöda?
◻ Med vilka kan vi dela tröst?
◻ Hur kommer vårt behov av tröst att bli fullständigt tillfredsställt?
[Bild på sidan 17]
Trots att Jean och Chantal var tutsier gömdes de var för sig av hutuer under folkmordet i Rwanda
[Bild på sidan 17]
Jehovas vittnen fortsätter att delge sina medmänniskor i Rwanda Guds trösterika budskap