”Vårt hopp för er [är] orubbligt, då vi ju vet att liksom ni är delaktiga i lidandena, skall ni också på samma sätt ha del i trösten.” — 2 KORINTHIERNA 1:7.

Vilken form av vedermöda det än gäller kan alla som troget fortsätter att leva ett liv överlämnat åt Gud vara övertygade om en sak: De kommer att på ett mycket personligt sätt få uppleva att Gud tröstar och hjälper.

¹¹ Paulus’ andra brev måste helt visst ha tröstat församlingen i Korinth. Och detta var en av Paulus’ avsikter. Han förklarade: ”Vårt hopp för er [är] orubbligt, då vi ju vet att liksom ni är delaktiga i lidandena, skall ni också på samma sätt ha del i trösten.” (2 Korinthierna 1:7) I slutet av sitt brev uppmanade Paulus: ”Fortsätt ... att bli tröstade, ... och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.” — 2 Korinthierna 13:11.

12. Vilket behov har alla kristna?

¹² Vi kan verkligen lära oss något viktigt av detta! Alla medlemmar av den kristna församlingen behöver ”ha del i” den tröst som Gud ger genom sitt ord, sin heliga ande och sin jordiska organisation. Även uteslutna personer kan, om de har ändrat sinne och rättat till sin felaktiga kurs, vara i behov av tröst. ”Den trogne och omdömesgille slaven” har därför barmhärtigt infört ett tillvägagångssätt avsett att hjälpa dem. En gång om året kan två äldste besöka vissa uteslutna personer. Dessa personer kanske inte längre visar en upprorisk inställning och kanske inte längre bedriver grov synd. De kan behöva hjälp att göra det som behövs för att bli återupptagna. — Matteus 24:45; Hesekiel 34:16.