”En tillsyningsman måste ... vara ... en som kan behärska sig”
”En tillsyningsman måste ... vara ... en som kan behärska sig.” — TITUS 1:7, 8.
1, 2. Hur var Vilhelm av Oranien ett exempel på förmåga att behärska sig, och med vilka goda resultat?
DET finns ett anmärkningsvärt exempel i historien på en person som kunde behärska sina känslor. I mitten av 1500-talet var den unge holländske fursten Vilhelm av Oranien på jakt med kung Henrik II av Frankrike. Kungen avslöjade då för Vilhelm att han och kungen av Spanien planerade att röja alla protestanter i Frankrike och i Nederländerna, ja faktiskt i hela kristenheten, ur vägen. Kung Henrik hade intrycket att den unge Vilhelm, precis som han själv, var en hängiven katolik, och därför avslöjade han alla detaljer i komplotten för honom. Det Vilhelm hörde gjorde honom skräckslagen, eftersom många av hans närmaste vänner var protestanter, men han avslöjade inte vad han kände, utan visade i stället stort intresse för alla de detaljer som kungen delgav honom.
2 Men så snart Vilhelm kunde satte han i verket planer för att omintetgöra komplotten, och detta ledde till slut till att Nederländerna befriades från spanskt katolskt herravälde. På grund av att Vilhelm kunde visa självbehärskning, när han fick höra om komplotten, blev han känd som ”Vilhelm den tyste”. Vilhelm av Oranien var så framgångsrik att vi läser om honom: ”Det var i själva verket han som grundade den nederländska republikens oberoende och storhet.”
3. Vilka har gagn av att kristna äldste utövar självbehärskning?
3 Genom att Vilhelm den tyste kunde behärska sig gagnade han både sig själv och sitt folk mycket. På liknande sätt bör kristna äldste eller tillsyningsmän i våra dagar visa den heliga andens frukt självbehärskning. (Galaterna 5:22, 23) Genom att utöva denna egenskap gagnar de både sig själva och församlingen, men om de visar bristande självbehärskning, kan detta åstadkomma mycket stor skada.
Självbehärskning — ett krav för de äldste
4. Vilka råd av aposteln Paulus betonar att äldste måste utöva självbehärskning?
4 Paulus, som själv var äldste, insåg vikten av självbehärskning. När han gav råd åt de äldste som hade kommit till honom från Efesus, sade han att de skulle ”ge akt på” sig själva och på hela hjorden. Att de skulle ge akt på sig själva inbegrep bland annat att de måste utöva självbehärskning, ge akt på sitt uppförande. Paulus påpekade samma sak för Timoteus, när han skrev: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning.” Sådana råd visade att Paulus var medveten om att vissa människor hade en benägenhet att hellre vilja predika för andra än att själva tillämpa det de predikar. Därför betonade han först och främst behovet av att ge akt på sig själv. — Apostlagärningarna 20:28; 1 Timoteus 4:16.
5. Hur förordnas kristna äldste, och var i bibeln finner man kraven på en äldste?
5 Vi har under årens lopp fått en allt klarare förståelse av vilken roll de äldste har enligt bibeln. Nu ser vi att man blir förordnad till ställningen som äldste. De äldste förordnas av Jehovas vittnens styrande krets eller dess direkta representanter. Den kretsen representerar i sin tur ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Det är i första hand i 1 Timoteus 3:1—7 och Titus 1:5—9 som aposteln Paulus anger vad som krävs för att bli en kristen tillsyningsman eller äldste.
6, 7. För att uppfylla i synnerhet vilka krav måste en äldste ha självbehärskning?
6 I Första Timoteus 3:2, 3 förklarar Paulus att en tillsyningsman måste vara måttlig i sina vanor. Detta och att en äldste måste vara ordningsam kräver att han utövar självbehärskning. En man som uppfyller kraven för att vara en tillsyningsman är inte någon våldsman, och han är inte heller stridslysten. För att kunna uppfylla dessa krav måste en äldste kunna behärska sig. Och en äldste måste också utöva självbehärskning för att inte bli någon drucken grälmakare, begiven på vin. — Se också fotnoter till 1 Timoteus 3:2, 3 i New World Translation of the Holy Scriptures—With References.
7 I Titus 1:7, 8 förklarade Paulus uttryckligen att en tillsyningsman måste kunna behärska sig. Men lägg märke till att många av de andra krav som finns uppräknade i dessa verser också inbegriper självbehärskning. En tillsyningsman måste till exempel vara fri från anklagelse, ja, vara oförvitlig. En äldste skulle helt visst inte kunna uppfylla dessa krav om han inte utövade självbehärskning.
I sitt umgänge med andra
8. Vilka egenskaper, som de äldste måste ha när de ger råd, understryker behovet av självbehärskning?
8 En tillsyningsman behöver också vara tålmodig och långmodig i sitt umgänge med medtroende, och detta kräver självbehärskning. I Galaterna 6:1 läser vi till exempel: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar [i första hand de äldste] söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.” Det kräver självbehärskning att ådagalägga en ande av mildhet. Självbehärskning är för den delen också inbegripen i att hålla ett öga på sig själv. Det är också mycket viktigt med självbehärskning, när en äldste ombeds hjälpa en person i trångmål. En äldste måste, oavsett vad han kan tänka om en person, vara vänlig, tålmodig och förstående. I stället för att vara snar att ge råd måste en äldste vara villig att lyssna och försöka få personen som behöver hjälp att berätta vad det egentligen är som oroar honom.
9. Vilket råd bör äldste tänka på när de har med en upprörd person att göra?
9 Följande råd i Jakob 1:19 är passande i synnerhet när man har med upprörda personer att göra: ”Detta skall ni veta, mina älskade bröder: Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede.” Ja, en äldste måste i synnerhet när han möter ilskna eller känslomässiga reaktioner akta sig för att ge igen med samma mynt. Det kräver självbehärskning att inte bemöta känslomässigt laddade ord med känslomässigt laddade ord och att inte ”återgälda” en person ”med ont för ont”. (Romarna 12:17) Att svara på liknande sätt förvärrar bara situationen. Här ger Guds ord återigen de äldste ett fint råd och påminner dem om att ”när ett svar är milt, avvänder det raseri”. — Ordspråksboken 15:1, NW.
Självbehärskning vid äldstemöten och kommittéförhör
10, 11. Vad har hänt vid äldstemöten, som visar behovet av självbehärskning vid sådana tillfällen?
10 Ett annat tillfälle då kristna tillsyningsmän måste vara noga med att utöva självbehärskning är under äldstemöten. Det kräver ibland stor självbehärskning att i sanningens och rättvisans intresse lugnt och rakt på sak säga sin mening. Det kräver också självbehärskning att inte försöka dominera en diskussion. När en äldste har en sådan benägenhet, skulle det vara omtänksamt av en annan äldste att ge honom råd. — Jämför 3 Johannes, vers 9.
11 Vidare kan en övernitisk äldste kanske frestas att bli känslomässig och rentav höja rösten vid ett äldstemöte. Men hur avslöjar inte ett sådant handlingssätt bristande självbehärskning! Och därigenom fördärvar faktiskt en person det för sig själv på två sätt. Å ena sidan är det så att en person i den utsträckning som han förlorar självbehärskningen försvagar sina egna argument genom att han låter känslorna överskugga logiken. Å andra sidan är det så att en person i den utsträckning som han blir känslomässig tenderar att förarga eller rentav stöta bort sina medäldste. Och om inte de äldste är försiktiga, kan häftiga meningsskiljaktigheter orsaka splittring inom deras led. Detta verkar till skada både för dem själva och för församlingen. — Jämför Apostlagärningarna 15:36—40.
12. I vilka situationer måste de äldste vara noga med att utöva självbehärskning?
12 Det krävs verkligen också självbehärskning av de äldste för att de skall undvika att bli partiska eller missbruka sin makt. Det är så lätt att falla för frestelsen att låta ofullkomliga mänskliga hänsyn påverka det man säger eller gör! Det händer tid efter annan att äldste underlåter att beslutsamt ingripa, när ett av deras barn eller någon annan släkting befinns vara skyldig till ett orätt uppförande. Det krävs självbehärskning för att man i sådana situationer inte skall låta blodsband hindra en från att göra det som är rätt. — 5 Moseboken 10:17.
13. Varför krävs det i synnerhet självbehärskning av de äldste vid kommittéförhör?
13 En annan situation då det är mycket viktigt med självbehärskning är vid ett kommittéförhör. De äldste måste utöva stor självbehärskning, så att de inte blir överdrivet påverkade av känslor. De bör inte alltför lätt låta sig påverkas av tårar. En äldste måste samtidigt akta sig för att förlora sitt lugn, när anklagelserna haglar och andra kanske riktar beskyllningar mot honom själv, vilket kan vara fallet när man har med avfällingar att göra. Paulus’ ord är här mycket passande: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla.” Det krävs självbehärskning för att visa vänlighet när man är under press. Paulus fortsätter med att visa att ”en Herrens slav” måste behärska sig ”under onda förhållanden och med mildhet” visa dem ”till rätta som inte är gynnsamt stämda”. Det kräver stor självbehärskning att visa mildhet och behärska sig, när man möter motstånd. — 2 Timoteus 2:24, 25.
Självbehärskning i umgänget med det motsatta könet
14. Vilket fint råd bör de äldste följa i sitt umgänge med personer av det motsatta könet?
14 De äldste måste verkligen se till att utöva självbehärskning, när de har att göra med personer av det motsatta könet. Det är inte tillrådligt att en ensam äldste gör ett herdebesök hos en syster. Han bör i stället ha sällskap av en annan äldste eller av en biträdande tjänare. Det var antagligen därför att Paulus var medveten om detta problem som han gav Timoteus, som var äldste, följande råd: ”Vädja ... till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar med all kyskhet.” (1 Timoteus 5:1, 2) Vissa äldste har setts lägga armen om systrar som i en faderlig gest. Men det går lätt att bedra sig själv, eftersom motivet till en sådan gest kan vara en romantisk impuls och inte ren broderlig tillgivenhet. — Jämför 1 Korintierna 7:1.
15. Vilken händelse visar vilken vanära det kan dra över Jehovas namn, när en äldste inte utövar självbehärskning?
15 Hur mycket har det inte skadat sanningen att vissa äldste inte har utövat självbehärskning i sitt umgänge med systrarna i församlingen! För några år sedan blev en äldste utesluten, därför att han hade begått äktenskapsbrott med en kristen syster, vars man inte var ett vittne. Den kväll då uteslutningen av denne före detta äldste pålystes klev den förorättade äkta mannen in i Rikets sal med ett gevär och sköt mot de två skyldiga personerna. Ingen av dem dödades, och han avväpnades genast, men följande dag hade en stor tidning nyheten om ”skjutande i en kyrka” på sin förstasida. Vilken vanära drog inte denne äldstes brist på självbehärskning över församlingen och över Jehovas namn!
Självbehärskning på andra områden
16. Varför måste äldste vara noga med att utöva självbehärskning när de håller offentliga föredrag?
16 En äldste måste också visa stor självbehärskning, när han håller ett offentligt föredrag. En offentlig talare bör vara ett mönster av tillförsikt och lugn. Somliga försöker underhålla sina åhörare genom att komma med kvicka anmärkningar bara för att få publiken att skratta. Detta kan avslöja att man har fallit för frestelsen att behaga sin publik, och det är naturligtvis alltid bristande självbehärskning som gör att man faller för en frestelse. Man skulle också kunna säga att det avslöjar både brist på självbehärskning och brist på förberedelse att man går över tiden, när man håller ett tal.
17, 18. Vilken roll spelar självbehärskningen, när en äldste skall balansera sina olika plikter?
17 Varje hårt arbetande äldste måste möta den utmaning det innebär att söka balansera de olika krav som ställs på hans tid och krafter. Det kräver självbehärskning att inte gå till vare sig den ena eller den andra ytterligheten. Vissa äldste har varit så engagerade i församlingen och det den har krävt att de har försummat sin familj. När en syster berättade för hustrun till en äldste om det fina herdebesök som denne äldste hade gjort hos henne, utropade hustrun: ”Jag önskar att han gjorde ett herdebesök hos mig någon gång!” — 1 Timoteus 3:2, 4, 5.
18 En äldste behöver också självbehärskning för att balansera den tid han använder till eget studium med den tid han använder i tjänsten på fältet eller till att göra herdebesök. Med tanke på hur bedrägligt det mänskliga hjärtat är, är det mycket lätt för en äldste att använda mer tid än han borde till det som han tycker är trevligast. Om han tycker om att läsa, skulle han lätt kunna använda mer tid till eget studium än han borde. Om han tycker att tjänsten från hus till hus är rätt svår att utföra, kanske han låter herdebesök tjäna som en förevändning till att han försummar tjänsten från hus till hus.
19. Vilken skyldighet har de äldste, som understryker behovet av självbehärskning?
19 Skyldigheten att inte avslöja sådant som är konfidentiellt kräver också att en äldste orubbligt utövar självbehärskning. Här är följande råd tillämpligt: ”Uppenbara inte en annans förtroliga tal.” (Ordspråksboken 25:9, NW) Erfarenheten tyder på att detta kan vara en av de principer som de äldste överträder mest. Om en äldste har en förståndig och kärleksfull hustru, som han har ett gott kommunicerande med, kan han ha en benägenhet att diskutera eller kanske bara att nämna sådant som är av konfidentiell natur. Men detta är både orätt och mycket oförståndigt. Först och främst sviker man därigenom ett förtroende. Andliga bröder och systrar kommer till de äldste och anförtror sig åt dem, därför att de litar på att saken kommer att hållas strängt konfidentiell. Att avslöja sådant som är konfidentiellt för sin hustru är också orätt, oförståndigt och kärlekslöst, eftersom det lägger en onödig börda på henne. — Ordspråksboken 10:19; 11:13.
20. Varför är det så viktigt för de äldste att utöva självbehärskning?
20 Det är utan tvivel mycket viktigt att ha självbehärskning, och i synnerhet då för de äldste! På grund av att de har blivit betrodda med privilegiet att ta ledningen bland Jehovas folk, har de större ansvarighet. Eftersom mycket har getts åt dem, kommer mycket att krävas av dem. (Lukas 12:48; 16:10; jämför Jakob 3:1.) Det är de äldstes privilegium och skyldighet att vara goda föredömen för andra. Och dessutom är förordnade äldste i stånd att göra mera gott eller större skada än andra, ofta beroende på om de utövar självbehärskning eller ej. Inte underligt att Paulus skrev: ”En tillsyningsman måste ... vara ... en som kan behärska sig.”
Minns du?
◻ Vilka bibliska krav på de äldste visar att de måste utöva självbehärskning?
◻ Varför måste de äldste visa självbehärskning, när de har med medtroende att göra?
◻ Hur bör man utöva självbehärskning vid äldstemöten?
◻ Vilken utmaning utgör det för de äldste att inte avslöja sådant som är konfidentiellt?
[Bild på sidan 20]
Det är nödvändigt att de äldste visar självbehärskning vid äldstemöten
[Bild på sidan 21]
Kristna äldste måste utöva självbehärskning och inte avslöja sådant som är konfidentiellt