Lär lydnad genom att ta emot tuktan
FÖRESTÄLL dig att du står på toppen av ett högt, brant berg och känner hur du bokstavligen står på en topppunkt i världen. Vilken härlig känsla av frihet!
Men egentligen är din frihet ganska begränsad. Gravitationslagen begränsar strängt varje rörelse; ett enda felsteg kan leda till katastrof. Hur glad kan du inte å andra sidan vara över att veta att samma lag hindrar dig från att helt hjälplöst driva ut i yttre rymden! Gravitationslagen är tydligen till ditt bästa. Du har nytta av att acceptera de gränser den sätter för din rörelsefrihet där uppe på bergstoppen, och den kan rentav rädda ditt liv.
Ja, ibland kan lagar och lydnaden för dem begränsa vår frihet, men gör det förhållandet lydnad till något icke önskvärt?
Hur Gud ser på lydnad
Jehova är som den ”store Skaparen” ”livets källa”. Av den anledningen är hela hans skapelse med rätta skyldig att lyda honom. Psalmisten visade den rätta inställningen och skrev: ”Låt oss tillbe och böja oss ner; låt oss falla på knä inför Jehova, Honom som har gjort oss. Ty han är vår Gud, och vi är hans betes folk och hans hands får.” — Predikaren 12:1; Psalm 36:9; 95:6, 7.
Jehova har ända från början krävt lydnad av sina skapelser. Adams och Evas fortsatta existens i paradiset var beroende av lydnad. (1 Moseboken 2:16, 17) Lydnad förväntades också av änglarna, trots att de är en högre livsform än människor. Eftersom några av dessa andevarelser var ”olydiga en gång då Guds tålamod avvaktade i Noas dagar”, överlämnades de som straff åt ”det täta mörkrets hålor [för] att förvaras för dom”. — 1 Petrus 3:19, 20; 2 Petrus 2:4.
Uppriktigt sagt betraktar Gud lydnad som ett krav för att få hans godkännande. Vi läser: ”Har Jehova lika mycket behag till brännoffer och slaktoffer som till att man lyder Jehovas röst? Se! Att lyda är bättre än slaktoffer, att ge akt bättre än baggars fett.” — 1 Samuelsboken 15:22.
Hur och varför man måste lära lydnad
Lydnad leder till en rättfärdig ställning inför Gud. Hur absolut nödvändigt är det då inte att vi lär oss lydnad! Man kan lära sig vanan att lyda när man är ung, precis som man kan lära sig ett främmande språk. Det är därför som Bibeln betonar att barnen skall fostras från sin späda barndom. — Josua 8:35.
I vår tid protesterar somliga mot Bibelns uppfattning och säger att det kan betraktas som mental våldtäkt att kräva lydnad av barn. De menar att barnen bör ha frihet att själva utveckla sina tankar och normer att leva efter utan att vuxna ingriper.
Men på 1960-talet, då många föräldrar hade den uppfattningen, framförde Wilhelm Hansen, lektor, redaktör och professor i psykologi, en annan åsikt. Han skrev: ”För barnet under dess första utvecklingstid, då det ännu är väsentligt för barnet att kunna hänvisa till föräldrarna, är ’ont’ sådant som föräldrarna förbjuder och ’gott’ sådant som de befaller eller prisar. Lydnad är därför den enda vägen till god moral och kardinaldygder för barnet, på vars existens dess förhållande till moralisk ordning beror.” — Jämför Ordspråken 22:15.
I Guds ord framhålls behovet att lära lydnad. Vi läser: ”Jag vet, o HERRE [Jehova], att människans vägar inte beror på hennes eget val; inte heller är det för en människa att bestämma sin kurs i livet.” (Jeremia 10:23, The New English Bible) Historien är full av exempel på människor som själva har dragit upp riktlinjerna för sin livskurs enligt sina egna normer och har råkat i stora svårigheter som en följd av det. Varför händer detta så ofta? Därför att människor saknar den kunskap, vishet och förståelse som behövs för att utan hjälp kunna dra upp riktlinjerna för sin livskurs. Och vad som är värre än det är att de har ärvt en benägenhet att fatta orätta beslut. Omedelbart efter översvämningen på Noas tid sade Jehova om människan: ”Benägenheten hos människans hjärta är usel alltifrån hennes ungdom.” — 1 Moseboken 8:21.
Följaktligen är det ingen som ärver benägenheten att lyda Jehova. Vi måste inskärpa den hos våra barn och fortsätta att lära oss den livet igenom. Alla måste vi uppodla samma hjärtetillstånd som kung David hade. Han skrev: ”Få mig att lära känna dina egna vägar, o Jehova; lär mig dina egna stigar. Få mig att vandra i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud. På dig har jag hoppats hela dagen.” — Psalm 25:4, 5.
Lär ut lydnad genom att vara lydig
Jesu mor och adoptivfar kände väl till omständigheterna kring Jesu födelse. De insåg därför att han skulle spela en viktig roll i samband med förverkligandet av Jehovas uppsåt. (Jämför Lukas 1:35, 46, 47.) I deras fall hade orden: ”Se! Söner är en arvedel från Jehova” en unik innebörd. (Psalm 127:3) De insåg helt och fullt sitt mycket stora ansvar och lydde därför genast Guds anvisningar, som då de blev uppmanade att fly till Egypten eller längre fram att bege sig till Galileen. — Matteus 2:1—23.
Jesu föräldrar insåg också sitt ansvar när det gällde tuktan. Det är sant att Jesus under sin föremänskliga tillvaro alltid hade varit lydig, men medan han var på jorden fick han lära sig att vara lydig under helt nya omständigheter. Han måste till exempel lyda ofullkomliga föräldrar, eftersom även ett fullkomligt barn behöver tuktan i form av undervisning och utbildning. Detta gav hans föräldrar honom. Tuktan i form av straff behövdes däremot inte. Jesus lydde alltid; man behövde aldrig säga till honom två gånger. Vi läser: ”Sedan följde han med dem [sina föräldrar] ner till Nasaret, och han lydde dem i allt.” — Lukas 2:51, 1981.
Josef och Maria visste också hur de skulle undervisa Jesus genom det föredöme de gav. Vi läser till exempel att ”hans föräldrar [var] vana att år efter år bege sig till Jerusalem för påskhögtiden”. (Lukas 2:41) Josef visade genom att ordna så att han kunde ta med familjen att han var intresserad av dess andliga välfärd och att han tog Jehovas tillbedjan allvarligt. På liknande sätt kan föräldrar genom sin egen lydnad i fråga om tillbedjan lära sina barn lydnad i vår tid.
På grund av Josefs och Marias fina tuktan i rättfärdighet ”fortsatte [Jesus] att göra framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor”. Vilket fint exempel att följa för kristna föräldrar i dag! — Lukas 2:52.
”Var lydiga ... i allting”
”Ni barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kolosserna 3:20) Jesus kunde vara lydig mot sina föräldrar i allting, eftersom deras lydnad mot Jehova hindrade dem från att begära något av Jesus — eller av hans halvbröder och halvsystrar — som var emot Jehovas vilja.
Många föräldrar i vår tid lyckas också lära sina barn att vara lydiga i allting. Lyssna till tre fäder som för närvarande tjänar vid ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor och nu har den tiden bakom sig då de fostrade barn.
Theo talar om hur han och hans hustru fostrade upp fem söner. Han säger: ”Det är viktigt att låta barnen få veta redan från början att vi vuxna också gör misstag. Tyvärr upprepar vi dem och måste ständigt be vår himmelske Fader om förlåtelse och hjälp. Vi lät avsiktligt våra barn se att vi kämpade med de bekymmer som vuxna har, precis som de kämpade med de bekymmer som ungdomar har.”
Om ett barn skall lära sig lydnad, är det viktigt att det råder ett kärleksfullt förhållande mellan barnet och dess föräldrar. Hermann säger om sin hustru: ”Hon var inte bara pojkarnas mor, utan också deras vän. Detta uppskattade de, så det var inte svårt för dem att vara lydiga.” Sedan ger han ytterligare ett praktiskt råd om hur man kan förbättra förhållandet mellan föräldrar och barn. Han säger: ”Avsiktligt var vi utan diskmaskin i flera år, så att allt måste diskas och torkas för hand. Våra söners uppgift var att torka, och den gick på tur. Det var den bästa tiden för fria, lediga samtal.”
Ett kärleksfullt förhållande mellan föräldrar och barn är ett bra mönster för det förhållande en kristen måste ha till Jehova. Rudolf förklarar hur han och hans hustru bar sig åt för att hjälpa sina två pojkar att bygga upp ett sådant förhållande: ”Som grund hade vi ett regelbundet familjestudium. Vi gav barnen i uppdrag att forska i ett antal lämpliga ämnen. Vi läste också Bibeln tillsammans och resonerade sedan igenom stoffet. Våra söner kunde se att Jehova förväntar att inte bara barnen skall lyda, utan också föräldrarna.”
Kristna föräldrar inser att de inspirerade orden: ”Tuktans tillrättavisningar är livets väg” gäller dem lika mycket som deras barn. Samtidigt som barnen är pliktiga att lyda sina föräldrar i allting, måste alltså föräldrar också lyda Jehova i allt som han kräver av dem. Föräldrar och barn vill stärka förhållandet mellan sig, men förutom det vill de också stärka sitt förhållande till Gud. — Ordspråken 6:23.
Se positivt på lydnad
Hur tacksamma kan vi inte vara över att Guds ord ger sådana praktiska råd om barnuppfostran! (Se rutan.) Barn som får lära sig lydnad av föräldrar som tuktar dem i rättfärdighet är en verklig källa till glädje för hela det kristna brödraskapet.
Eftersom lydnad för Gud betyder liv, bör vi inte leka med tanken att vi skall upphäva de restriktioner som Guds bud lägger på vår personliga frihet — nej, inte ens för ett ögonblick. Tänk till exempel om vi för en kort stund kunde upphäva gravitationslagen. Vilken spännande, upplivande känsla att få sväva upp mot skyn från en bergstopp utan att något hindrade vår frihet! Men vad skulle hända i samma stund som allt återgick till det normala? Vilket fall vi hade att vänta!
Att vi lär lydnad genom att ta emot tuktan bidrar till att vi kan utveckla en balanserad personlighet och till att vi förstår våra begränsningar. Det hjälper oss att inte vara krävande och okänsliga för andras rättigheter och behov. Det hjälper oss att inte behöva kämpa med osäkerhet. Kort sagt, det leder till lycka.
Så vare sig du är vuxen eller barn bör du lära lydnad genom att ta emot tuktan, för att ”det må gå dig väl och du må vara kvar en lång tid på jorden”. (Efesierna 6:1—3) Vem vill riskera sin möjlighet att leva för evigt genom att underlåta att lära sig lydnad genom att ta emot tuktan? — Johannes 11:26.
[Ruta på sidan 29]
FÖRÄLDRAR, LÄR UT LYDNAD GENOM ATT GE TUKTAN I RÄTTFÄRDIGHET
1. Ge tuktan som är grundad på Bibelns lagar och principer.
2. Ge tuktan, fast inte bara genom att kräva lydnad, utan också genom att förklara varför lydnad är vägen till vishet. — Matteus 11:19b.
3. Ge tuktan, men inte i ilska eller i en skrikig ton. — Efesierna 4:31, 32.
4. Ge tuktan med den värme som råder i ett kärleksfullt och omtänksamt förhållande. — Kolosserna 3:21; 1 Thessalonikerna 2:7, 8; Hebréerna 12:5—8.
5. Ge tuktan från späd ålder. — 2 Timoteus 3:14, 15.
6. Ge tuktan upprepade gånger och konsekvent. — 5 Moseboken 6:6—9; 1 Thessalonikerna 2:11, 12.
7. Tukta dig själv först och lär sedan genom ditt föredöme. — Johannes 13:15; jämför Matteus 23:2, 3.
8. Ge tuktan med full förtröstan på Jehova och be honom om hjälp. — Domarna 13:8—10.
[Bild på sidan 28]
”Tuktans tillrättavisningar är livets väg”