Hopp — ett nödvändigt skydd i en dyster värld
En ung koreansk pojke ville hjälpa sin mamma att övertyga en kvinnlig collegestuderande om hur viktigt det är att ha ett framtidshopp. Han kom ihåg en illustration, som han hade hört på ett kristet möte, och frågade henne därför om hon skulle vilja hjälpa honom att lösa en gåta. Hon samtyckte. Han sade: ”Det var två familjer, som båda var mycket fattiga. Det regnade häftigt, och taket på båda familjernas hus läckte. Den ena familjen var mycket ledsen och klagade mycket över att taket läckte. Men den andra familjen var glad och vänlig medan den lappade och lagade sitt tak. Varför var det så stor skillnad mellan de här båda familjerna?” Den unga kvinnan svarade förbryllat att det visste hon inte. ”Jo”, sade pojken, ”den senare familjen var glad, därför att de just hade fått meddelande från de styrande i staden om att de skulle få ett nytt hus. De hade därför ett hopp. Det var det som var skillnaden!”
POJKENS gåta belyser en enkel sanning: Ett hopp förändrar hur vi — ofta trots våra omständigheter — känner för livet. I likhet med de båda familjer som pojken beskrev måste de flesta av oss uthärda prövningar i livet — hälsoproblem, ekonomiska bekymmer, spänningar inom familjen, brottslighet och oräkneliga andra prövningar och missförhållanden. Ofta kan vi inte göra mer för att få sådana problem att försvinna än vi kan befalla ett åskväder att försvinna. Vi kan därför känna oss frustrerade och ensamma, kort sagt hjälplösa. Och till råga på eländet har vi kanske blivit lärda i kyrkan att framtiden ser dyster ut för de flesta syndare och att man kan komma att straffas för evigt.
Det har sagts att hjälplöshet plus hopplöshet är ett recept för att bli deprimerad. Men vi kan helt visst avlägsna den ena av dessa komponenter; för ingen av oss behöver vara utan hopp. Och hoppet kan i sig självt vara det bästa vapnet för att parera den andra komponenten, nämligen känslor av hjälplöshet. Om vi har ett hopp, kan vi uthärda prövningarna i livet med ett mått av lugn och förnöjsamhet i stället för att streta fram i elände och förtvivlan. Ja, hoppet är ett nödvändigt skydd.
Lockar ett sådant påstående fram skeptikern inom dig? Har hoppet verkligen en sådan kraft att det betyder så mycket? Och är ett pålitligt hopp något som vi alla kan få?
Likt en hjälm
Inom medicinen har man börjat inse vilken enastående kraft hoppet besitter. Stresspecialisten dr Shlomo Breznitz, som överlevde Förintelsen, förklarade att när det gäller de flesta av livets problem kommer ”stress av vår tolkning av problemens svårighet och inte av problemen i sig. Hoppet gör att de inte blir lika tunga.” I en artikel i tidskriften The Journal of the American Medical Association försäkrade man att hoppet är ”en kraftigt verkande medicin”. Och tidskriften American Health rapporterade: ”Det finns många exempel på patienter, i synnerhet cancerpatienter, vilkas tillstånd plötsligt försämrats när något har fått dem att förlora hoppet — eller vilkas tillstånd plötsligt har förbättrats när de har funnit något nytt att leva för.” — Jämför Ordspråken 17:22.
Personer som studerar Bibeln har länge känt till hoppets betydelse. I 1 Thessalonikerna 5:8 uppmanade aposteln Paulus de kristna: ”Låt oss bevara vår besinning och ... som hjälm [ha på oss] hoppet om räddning.” Hur är ”hoppet om räddning” likt en hjälm?
Tänk på vad en hjälm gör. På Bibelns tid bar en soldat en hjälm av koppar eller järn monterad över en mössa av filt, ull eller läder. Denna hjälm skyddade hans huvud mot krigets flygande pilar, svingade stridsklubbor och huggande svärd. Det var därför med all sannolikhet få soldater som tvekade att bära hjälm, om de hade någon. Men att en soldat bar hjälm innebar inte att han var osårbar eller att han inte kände något, när hans huvud träffades; hjälmen garanterade bara att de flesta slag eller stötar inte vållade honom livshotande skador.
Precis som en hjälm skyddar huvudet, skyddar hoppet sinnet. Hoppet kanske inte gör det möjligt för oss att avfärda varje kris eller motgång som om det ingenting var. Men hoppet mildrar sådana motgångar och hjälper oss att se till att de inte får fördärva vår psykiska, känslomässiga eller andliga hälsa.
Det är uppenbart att den trogne mannen Abraham bar denna symboliska hjälm. Jehova uppmanade Abraham att offra sin älskade son, Isak. (1 Moseboken 22:1, 2) Hur lätt skulle det inte ha varit för Abraham att sjunka ner i förtvivlan, en känsla som lätt skulle ha kunnat få honom att vara olydig mot Gud! Vad var det då som skyddade hans sinne mot sådana känslor? Hoppet spelade en nyckelroll. Enligt Hebréerna 11:19 ”räknade [han] med att Gud till och med kunde uppväcka honom [Isak] från de döda”. Likaså skyddade Jobs hopp om en uppståndelse honom mot att känna bitterhet, något som skulle ha kunnat få honom att förbanna Gud. (Job 2:9, 10; 14:13—15) Inför en plågsam död fann Jesus Kristus styrka och vederkvickelse i sitt glädjefyllda framtidshopp. (Hebréerna 12:2) Övertygelsen om att Gud aldrig handlar fel eller underlåter att uppfylla sitt ord är grunden för ett verkligt hopp. — Hebréerna 11:1.
Grunden för ett sant hopp
Ett sant hopp grundar sig precis som en sann tro på fakta, verklighet och sanning. Detta är något som kanske förvånar somliga. Som en skribent uttryckte saken: ”De flesta människor tycks tro att hoppet bara är ett fånigt sätt att förneka sanningen.” Men ett verkligt hopp är inte bara en på tomma löften grundad optimism, en banal tro att vi kommer att få allt vi önskar oss eller att varenda liten sak kommer att ordna upp sig. Realiteterna i livet har ett sätt att ta en ur sådana villfarelser. — Predikaren 9:11.
Ett verkligt hopp är annorlunda. Det kommer av kunskap och inte av önsketänkande. Tänk på den andra familjen i den gåta som nämndes i början. Vad skulle de ha haft för hopp, om deras styrande hade varit ökända för att bryta sina löften? Löftet plus bevis för att de styrande var pålitliga kunde däremot ge familjen en säker grund för sitt hopp.
Jehovas vittnen i våra dagar har också ett hopp som är nära förknippat med en regering, nämligen Guds kungarike. Detta kungarike hör till det centrala i Bibelns budskap. Det har under årtusenden varit en källa till hopp för män och kvinnor, till exempel för en sådan man som Abraham. (Hebréerna 11:10) Gud lovar att han genom sitt kungarike skall göra slut på denna korrumperade gamla världsordning och införa en ny. (Romarna 8:20—22; 2 Petrus 3:13) Detta hopp om Guds kungarike är verkligt och inte någon dröm. Det är ingen överdrift att säga att dess upphovsman — Jehova Gud, universums suveräne Herre — är oantastlig. Vi behöver bara betrakta Guds fysiska skapelse för att se att han existerar och att han har mer än tillräcklig makt att uppfylla sina löften. (Romarna 1:20) Vi behöver bara studera redogörelsen om hans handlande med mänskligheten för att se att hans ord alltid uppfylls. — Jesaja 55:11.
Men tyvärr har flertalet av dem som bekänner sig vara kristna glömt det verkliga hoppet. Så här sade teologen Paul Tillich i en nyligen publicerad predikan: ”De [första] kristna lärde sig att vänta på slutet. Men så småningom upphörde de kristna att vänta. ... Förväntningarna om nya förhållanden på jorden mattades av, även om man bad om detta varje gång man bad bönen Fader vår — ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden!”
Vilken tragedi! Miljoner, ja rentav miljarder människor, som är i trängande behov av ett hopp, har inget hopp, och ändå finns det där lätt tillgängligt i deras egen bibel. Se på den dystra frukten! Det är inte underligt att många, på grund av att de saknar ett sunt hopp som skyddar deras sinne, är i ett förtvivlat och ”misshagligt sinnestillstånd”, som får dem att fördärva världen med otyglad omoraliskhet och otyglat våld. (Romarna 1:28) Det är viktigt att vi aldrig går i den fällan. I stället för att lägga av hoppets hjälm måste vi alltid stärka den.
Hur man bygger upp sitt hopp
Det bästa sättet att bygga upp hoppet är att ge akt på dess källa, Jehova Gud. Studera hans ord, Bibeln, flitigt. I Romarna 15:4 läser vi: ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.”
Vidare bör vi se till att vårt hopp för framtiden inte bara är något vagt abstrakt begrepp. Vi måste göra det verkligt för vårt sinne. Hoppas du att få leva för evigt i paradiset på jorden? Skulle du tycka om att få återse dina döda vänner och anförvanter, när de får uppstå här på jorden? Kan du i så fall föreställa dig själv där vid den tiden? I Jesaja 65:21, 22 talas det till exempel om att var och en skall få bygga sitt eget hus och sedan själv få bo i det. Kan du för din inre syn se dig själv arbeta på taket till ditt nya hus och spika fast den sista takplattan? Föreställ dig hur du ser dig omkring på resultatet av allt ditt planerande och arbete. Det hemtrevliga ljudet av byggande tystnar; du ser ut över landskapet, där eftermiddagsskuggorna blir allt längre. En sakta bris får träden att vaja och svalkar av dig efter ditt arbete. Barnskratt blandat med fågelsång når dina öron, och du hör hur dina nära och kära samtalar nere i huset.
Att föreställa sig ett sådant lyckligt ögonblick är inte fåfängt spekulerande; det är i stället att meditera över en profetia som med säkerhet kommer att uppfyllas. (2 Korinthierna 4:18) Ju verkligare den framtidsutsikten är för dig, desto starkare är ditt hopp om att du kommer att vara där. Ett sådant fast och tydligt hopp kommer att skydda dig mot att skämmas för de goda nyheterna, något som skulle kunna få dig att försöka smita från uppdraget att dela med dig av dem till andra. (Romarna 1:16) Du kommer i stället att precis som aposteln Paulus vilja känna ”stolthet över hoppet” genom att med förtröstan dela med dig av det åt andra. — Hebréerna 3:6.
Det finns mer än den eviga framtiden som erbjuder hopp. Det finns källor till hopp redan nu. Hur så? En romersk ämbetsman på 500-talet v.t. vid namn Cassiodorus sade: ”Den som erkänner något gott som redan har skett får ett hopp om goda ting i framtiden.” Visa ord! Vilken tröst kan vi finna i löften om framtida välsignelser, om vi inte kan uppskatta de nuvarande välsignelserna?
Bönen bygger också upp hoppet redan nu. Förutom att be för framtiden på lång sikt bör vi be om våra nuvarande behov. Vi kanske hoppas och ber om förbättrade relationer till familjemedlemmar och medkristna, om vår nästa andliga måltid och även om att våra materiella behov skall fyllas. (Psalm 25:4; Matteus 6:11) Att vi lägger sådana förhoppningar i Jehovas händer kommer att hjälpa oss att uthärda dag för dag. (Psalm 55:22) När vi håller ut, kommer vår uthållighet också att stärka hoppets hjälm. — Romarna 5:3—5.
Att ha en hoppfull syn på människor
Ett negativt tänkande är som rost för hoppets hjälm. Det är nedbrytande, och det skulle gradvis kunna göra hjälmen obrukbar. Har du lärt dig att känna igen negativt tänkande och att bekämpa det? Bli inte lurad av den felaktiga uppfattningen att en cynisk, kritisk och pessimistisk inställning är detsamma som intelligens. Ett negativt tänkande kräver faktiskt inte mycket av intellektet.
Det är bara alltför lätt att tycka att våra medmänniskor är hopplösa. På grund av smärtsamma erfarenheter i det flydda har somliga helt förlorat hoppet om att få hjälp eller tröst från människor. ”Bränt barn skyr elden” är deras motto. De kanske rentav tvekar att gå till kristna äldste för att få hjälp med sina problem.
Bibeln hjälper oss att ha en mer balanserad syn på människor. Det är sant att det är oförståndigt att sätta alla sina förhoppningar till människor. (Psalm 146:3, 4) Men i den kristna församlingen tjänar de äldste som ”gåvor” från Jehova ”i form av människor”. (Efesierna 4:8, 11) De är samvetsgranna och erfarna kristna, som uppriktigt vill vara ”som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret”. — Jesaja 32:2.
Många andra i den kristna församlingen vill också gärna vara en källa till hopp. Tänk bara på de hundratusentals av dem som just nu fungerar som mödrar, fäder, systrar, bröder och barn för dem som har förlorat sina egna familjer; och tänk på hur många fler som fungerar som en vän ”som är mer trogen än en bror” för dem som är i trångmål. — Ordspråken 18:24; Markus 10:30.
Om du har bett till Jehova om hjälp, ge då inte upp hoppet. Han kanske redan har svarat dig; det kanske finns en äldste eller någon annan mogen kristen, som just nu är redo att hjälpa dig, om du bara gör ditt behov känt. Ett balanserat hopp när det gäller människor skyddar oss mot att dra oss undan från alla och så isolera oss, vilket kan leda till ett själviskt och opraktiskt handlingssätt. — Ordspråken 18:1.
Och om vi har ett problem med en medkristen, skall vi inte ta itu med det med en hopplös och negativ inställning. Kärleken hoppas ju trots allt ”allting”. (1 Korinthierna 13:4—7) Försök att betrakta dina kristna bröder och systrar så som Jehova gör — med hopp. Koncentrera dig på deras goda egenskaper, lita på dem och inrikta dig på att finna lösningar på problemen. Ett sådant hopp skyddar oss mot strider och gräl, som inte gagnar någon.
Ge aldrig efter för denna döende gamla världs hopplöshet. Hoppet finns där — både för vår eviga framtid och för en lösning på många av våra omedelbara problem. Kommer du att gripa tag i hoppet? Genom att bära hoppet om räddning som en skyddande hjälm är ingen av Jehovas tjänare verkligt hjälplös — hur hemska förhållandena än kan vara. Om vi inte själva ger upp det hopp som Jehova har gett oss, kan inte något i himmel eller på jord rycka det ifrån oss. — Jämför Romarna 8:38, 39.