TIMOTEUSBREVEN

Två inspirerade brev i de kristna grekiska skrifterna. De är riktade till Timoteus och skrivna av aposteln Paulus, som omtalar sig själv som skribenten i inledningen till båda breven. (1Ti 1:1; 2Ti 1:1) Det första brevet skrevs tydligen i Makedonien. Den ungefärliga tidpunkten då det skrevs kan fastställas med hjälp av det som sägs i vers 3 i det första kapitlet: ”Alldeles som jag uppmuntrade dig att stanna kvar i Efesos, när jag stod i begrepp att ge mig av till Makedonien, så gör jag också nu.” Det sägs inte något om detta i Apostlagärningarna, som omfattar perioden från Jesu himmelsfärd år 33 till det andra året av Paulus fångenskap i Rom, omkring år 61. Det tycks därför ha varit någon tid efter sin frigivning som Paulus uppmanade Timoteus att stanna i Efesos, och därefter reste Paulus uppenbarligen till Makedonien. Detta innebär att Första Timoteusbrevet kan ha skrivits under perioden mellan Paulus första och andra fångenskap i Rom, dvs. omkring åren 61–64. Det andra brevet skrevs i Rom under Paulus sista fångenskap (troligen ca år 65), strax före hans död. (2Ti 1:8, 17; 4:6–9)

Äkthet. Äktheten hos Första och Andra Timoteusbrevet är väl fastslagen. I alla viktiga forntida förteckningar, från det muratoriska fragmentet (100-talet v.t.) och framåt, nämns båda breven som kanoniska. Ännu viktigare är att breven är i full överensstämmelse med andra bibelböcker och innehåller citat från dem. Skribenten citerar eller hänsyftar på Fjärde Moseboken (16:5; 2Ti 2:19), Femte Moseboken (19:15; 25:4; 1Ti 5:18, 19), Jesaja (26:13; 2Ti 2:19) och Jesu Kristi ord (Mt 10:10; Lu 10:7; 1Ti 5:18). Det är värt att lägga märke till hur ofta det talas om tro (1Ti 1:2, 4, 5, 14, 19; 2:7, 15; 3:9, 13; 4:1, 6, 12; 5:8, 12; 6:10–12, 21; 2Ti 1:5, 13; 2:18, 22; 3:8, 10, 15; 4:7), och det är tydligt att stor vikt läggs vid den rätta läran (1Ti 1:3, 4; 4:1–3, 6, 7; 6:3, 4, 20, 21; 2Ti 1:13; 3:14, 15; 4:3, 5), ett rätt uppförande (1Ti 2:8–11, 15; 3:2–13; 4:12; 5:1–21; 6:1, 2, 11–14; 2Ti 2:22), bön (1Ti 2:1, 2, 8; 4:5; 5:5; 2Ti 1:3) och trogen uthållighet under lidanden (2Ti 1:8, 12; 2:3, 8–13).

Bakgrund till Första Timoteusbrevet. När aposteln Paulus omkring år 56 höll ett möte i Miletos med de äldste från församlingen i Efesos sade han till dem: ”Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er, och de skall inte behandla hjorden skonsamt, och ur er egen krets skall det träda fram män som skall förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apg 20:29, 30) Bara några år senare hade situationen blivit så allvarlig att Paulus uppmanade Timoteus att stanna i Efesos, så att han skulle kunna ”befalla vissa personer att inte lära ut någon annan lära, att inte heller ägna uppmärksamhet åt osanna historier och åt släktregister”. (1Ti 1:3, 4) Timoteus måste därför föra ett andligt krig inom den kristna församlingen för att bevara den ren och hjälpa medlemmarna att förbli i tron. (1:18, 19) Om han följde råden i apostelns brev skulle det skydda församlingens medlemmar från avfall.

Om församlingen skulle få framgång fick man inte förbise bönens betydelse. För att de kristna skulle kunna föra ett lugnt och stilla liv och utöva sin verksamhet utan hinder var det på sin plats att de bad för kungar och män i höga ställningar. Om dem som representerade församlingen i bön skrev Paulus: ”Jag [vill] att männen på varje ort fortsätter att be, i det de lyfter upp lojala händer, utan vrede och debatter.” Det betydde att de skulle närma sig Gud på ett rent sätt, utan vrede eller fientliga känslor mot andra. (1Ti 2:1–8)

Timoteus skulle också se till så att kvinnorna höll sig till sin av Gud anvisade plats (1Ti 2:9–15), att bara kvalificerade män tjänade som tillsyningsmän och biträdande tjänare, eftersom sådana män skulle utgöra ett starkt försvar mot avfall (3:1–13; 5:22), att änkor som var berättigade till det fick hjälp av församlingen (5:3–16), att man tog passande hänsyn till äldste som presiderade på utmärkt sätt (5:17–19), att slavar uppförde sig rätt mot sina ägare (6:1, 2), att alla var nöjda med det de hade i stället för att försöka bli rika (6:6–10) och att de rika inte satte sitt hopp till materiella ting, utan i stället var rika på förträffliga gärningar och visade givmildhet (6:17–19). Timoteus själv skulle vara ”ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i renhet”, och han skulle vara intresserad av att göra ytterligare framsteg. (4:12, 15, 16; 6:11–14)

Bakgrund till Andra Timoteusbrevet. År 64 härjades Rom av en stor brand som ödelade omkring en fjärdedel av staden. Det gick rykten om att kejsar Nero var ansvarig för branden. För att skydda sig själv lade han skulden på de kristna. Det verkar som om detta utlöste en våg av förföljelse från myndigheternas sida. Det var troligen vid den här tiden (ca år 65) som aposteln Paulus satt fängslad i Rom för andra gången. Trots att han blev övergiven av många, var kedjad och visste att han snart skulle dö (2Ti 1:15, 16; 4:6–8) skrev han ett uppmuntrande brev till Timoteus. Detta brev förberedde hans yngre medarbetare på att motarbeta avfälliga element i församlingen och på att stå fast under förföljelse. (2:3–7, 14–26; 3:14–4:5) När Timoteus fick höra om Paulus situation kunde han bli uppmuntrad av det goda exempel aposteln hade utgjort genom att troget hålla ut under stora vedermödor. (2:8–13)

Eftersom Paulus fick styrka från Jehova var han orädd och uppmanade Timoteus: ”[Låt] den Guds gåva som genom min handpåläggning är i dig flamma upp igen med klar låga. Ty Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet. Därför skall du inte skämmas för vittnesbördet om vår Herre, inte heller för mig, en fånge för hans skull, utan ta din del i att lida ont för de goda nyheterna efter den kraft som Gud ger.” (2Ti 1:6–8)

[Ruta på sidan 1098]

HUVUDPUNKTER I FÖRSTA TIMOTEUSBREVET

Vägledning till en kristen äldste angående hans ansvarsuppgifter

Skrivet av Paulus, uppenbarligen efter hans första fångenskap i Rom

Vägledning till Timoteus angående hans eget andliga välbefinnande

För ett andligt krig, i det att du har tro och ett gott samvete (1:18, 19)

Lägg inte tonvikten på kroppslig övning, utan på gudhängivenhet; låt inte andra se ner på dig för att du är ung, utan var ett gott exempel och gör framsteg (4:7b–16)

Akta dig för att förordna någon förhastat, så att du inte blir delaktig i andras synder (5:22)

Varningar för fördärvande inflytande i församlingen

Befall vissa personer att inte lära ut andra läror och att inte ägna uppmärksamhet åt osanna historier och åt släktregister (1:3, 4)

Somliga har avvikit från kärlek och tro fri från hyckleri; de vill vara lärare i lagen, men förstår inte syftet med den (1:5–11)

I senare tidsperioder skall några avfalla från tron (4:1–5)

Motverka dåligt inflytande; hämta näring av trons ord; förkasta osanna historier (4:6, 7a)

Falska läror orsakar avund, osämja, skymfande, misstankar, ständiga bråk och själviskt utnyttjande av gudhängivenhet (6:3–5)

Fly från de dåliga följderna av kärleken till pengar; kämpa trons goda kamp och motarbeta falska läror (6:11, 12, 20, 21)

Krav för dem som förordnas att tjäna som tillsyningsmän och biträdande tjänare

En tillsyningsman skall vara oförvitlig; han får bara ha en enda hustru; vidare måste han vara sund i sinnet, ordningsam, gästfri, kvalificerad att undervisa; han måste visa självbehärskning i fråga om alkohol och kunna behärska sitt temperament; han skall vara resonlig, inte penningkär; han skall presidera väl i sitt hushåll; han skall inte vara en nyomvänd; han skall ha gott anseende utanför församlingen (3:1–7)

En biträdande tjänare skall vara allvarlig, inte tvetungad, inte en som dricker mycket, inte lysten efter ohederlig vinning; han skall först prövas i fråga om sin lämplighet; han skall vara fri från anklagelse och presidera väl i sitt hushåll (3:8–10, 12, 13)

Vägledning angående olika behov i församlingen

Böner bör framföras för alla slags människor, även härskare, för att de kristna skall kunna föra ett fridfullt liv med gudhängivenhet; det är Guds vilja att alla slags människor skall bli räddade (2:1–4)

Det finns bara en Gud och en medlare, Jesus Kristus, och därför bör männen, när de ber, lyfta upp ”lojala händer, utan vrede och debatter” (2:5–8)

Kvinnor bör klä sig på ett blygsamt och passande sätt och därigenom visa att de har vördnad för Gud; de skall inte undervisa i församlingen eller utöva myndighet över en man (2:9–15)

Bara änkor som är minst 60 år, som har ett gott rykte och som inte har barn eller barnbarn bör föras upp på listan över sådana som skall få materiell hjälp från församlingen (5:3–16)

Äldste som arbetar hårt med tal och undervisning skall anses värda ”dubbel ära” (5:17, 18)

Ta inte upp en anklagelse mot en äldste utan att det finns två eller tre vittnen; de som bedriver synd skall tillrättavisas inför allas ögon (5:19–21)

Slavar bör vara exempel i att underordna sig sina ägare, särskilt om deras ägare är medtroende (6:1, 2)

Alla bör vara nöjda om de har mat och kläder och tak över huvudet; kärleken till pengar är en rot till allt slags ont, och de som är beslutna att bli rika lider andlig skada (6:6–10)

De som är rika får inte vara arroganta eller förlita sig på sin rikedom; de bör i stället vara redo att frikostigt dela med sig åt dem som behöver hjälp (6:17–19)

[Ruta på sidan 1099]

HUVUDPUNKTER I ANDRA TIMOTEUSBREVET

Uppmuntran och vägledning som skall hjälpa Timoteus att stå fast under den svåra tid som kommer

Paulus sista inspirerade brev, skrivet under hans andra fångenskap i Rom

Timoteus uppmuntras att fortsätta att göra framsteg

Låt den Guds gåva som du har fått flamma upp igen med klar låga; skäms inte för vittnesbördet om Kristus eller för Paulus, som är en fånge; ta din del i att lida för de goda nyheterna (1:6–8)

Bevara mönstret av sunda ord (1:13, 14)

Var målmedveten som en soldat; var som en idrottsman som tävlar enligt reglerna; arbeta hårt som jordbrukaren; håll troget ut (2:3–13)

Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud som godkänd, som en som rätt handskas med sanningens ord (2:15)

Fly från ungdomens begär, men jaga efter gudaktiga egenskaper tillsammans med dem som anropar Herren av ett rent hjärta (2:22)

Vägledning som skall hjälpa Timoteus att stå fast mot falska lärare

Undvik att strida om ord, och sky prat som kränker det som är heligt; försök att med mildhet hjälpa dem som fångats i Djävulens snara (2:14, 16–26)

I de sista dagarna skall det vara kritiska tider som är svåra att komma till rätta med på grund av människors orätta inställning; de kommer att älska pengar och njutningar mer än Gud; vänd dig bort från sådana (3:1–7)

Dessa fördärvade människor kommer att fortsätta att vara motståndare till sanningen; men håll fast vid det du har tagit emot som sanning, eftersom du har lärt dig det av sådana du känner väl och från de inspirerade Skrifterna (3:8–17)

Håll i med att predika ordet, förkunna evangeliet och fullgör helt din tjänst – även om det kommer en tid då människor inte vill lyssna till den sunda läran utan föredrar att få sina öron kittlade av lärare de själva har valt (4:1–5)

Paulus situation som fånge

Paulus blev satt till apostel av Jesus Kristus; han får nu lida för detta men skäms inte (1:11, 12)

När han sattes i kedjor blev han praktiskt taget övergiven av alla i provinsen Asia, men Onesiforos letade flitigt efter honom och gav honom ny styrka (1:15–18)

Paulus vet att hans död är nära förestående, men han ser tillitsfullt fram emot den dag då Jesus Kristus skall ge honom och alla andra som har älskat Kristi tydliga framträdande rättfärdighetens segerkrans (4:6–8)

Ingen ställde sig på Paulus sida vid hans första försvar, men Herren Jesus Kristus styrkte honom; Paulus litar på att Herren skall rädda honom till sitt himmelska kungarike (4:16–18)