FABEL

En osann, uppdiktad historia; en myt; en legend. Ordet är en återgivning av det grekiska mỵthos, som förekommer i 1 Timoteus 1:4; 4:7; 2 Timoteus 4:4; Titus 1:14; 2 Petrus 1:16.

Motsatsen till mỵthos är alẹ̄theia, ”sanning”, som betecknar det faktiska förhållandet i en sak.

De kristna förkastar fabler. I Första Timoteus 1:4 säger Paulus att de kristna inte skall ägna uppmärksamhet åt osanna historier. Sådana historier kan få de kristna att börja ägna sig åt meningslös forskning som kan vända deras sinne bort från sanningen. Osanna historier kränker Guds heliga, rättfärdiga normer, och några av dem är sådana som berättas av gamla kvinnor som har levt ett liv präglat av ett världsligt handlingssätt. (1Ti 4:6, 7; Tit 1:14) Aposteln Petrus ställer i 2 Petrus 1:16 den sanna berättelsen om Jesu förvandling, som han var ögonvittne till, i kontrast till osanna historier (som inte bara är uppdiktade, utan också slugt uttänkta, kanske i avsikt att få de kristna att vända sig bort från sanningen). (Mk 9:2) Paulus förutsade i 2 Timoteus 4:3, 4 att det skulle komma en tid då människor skulle föredra osanna historier framför sanningen.