Bibelns syn
Är celibat ett krav för kristna ordets förkunnare?
CELIBAT är i strikt mening tillståndet att vara ogift. Men enligt The New Encyclopædia Britannica ”används [uttrycket] vanligtvis i samband med någon som lever i celibat och innehar ett religiöst ämbete, är fackman eller troende”. Uttrycket ”celibat” betecknar ”dem för vilka det ogifta ståndet är ett resultat av ett heligt löfte eller en handling av avståndstagande eller av en tro att celibat är att föredra på grund av hans religiösa ställning eller graden av hans religiösa övertygelse”.
Någon gång i det flydda införde vissa framträdande religioner celibat som ett krav för sina präster. Celibat har blivit ett kännetecken för katolicismen mer än för någon annan del av kristenheten. I dag är det en hel del debatt om katolskt celibat. Tidskriften The Wilson Quarterly konstaterade att ”studie efter studie under de senaste årtiondena har kommit fram till att obligatoriskt celibat, ett krav för katolska präster sedan 1100-talet, är en av orsakerna till kyrkans problem med att nyrekrytera präster och att behålla dem”. Enligt sociologen Richard A. Schoenherr ”är det så att bindande historiska fakta och social förändring vänder sig mot att endast män som lever i celibat får bli präster inom katolska kyrkan”. Vad är Bibelns syn på celibat?
Äktenskap eller det ogifta ståndet?
Historien igenom har oräkneliga hängivna män och kvinnor, inom många olika religioner, själva valt att leva i celibat. Varför? I många fall var det på grund av att de trodde att köttsliga och materiella ting var ”sätet för ondskan”. Detta ledde fram till uppfattningen att andlig renhet var möjlig enbart genom att man avhöll sig från alla sexuella handlingar. Detta är emellertid inte Bibelns syn. I Bibeln betraktas äktenskap som en ren och helig gåva från Gud. Redogörelsen om skapelsen i Första Moseboken framställer tydligt äktenskap som något ”gott” i Guds ögon och följaktligen inte som ett hinder för ett andligt rent förhållande till Gud. — 1 Moseboken 1:26–28, 31; 2:18, 22–24; se också Ordspråken 5:15–19.
Aposteln Petrus och andra godkända Guds tjänare som hade myndighetsställningar i den första kristna församlingen var gifta. (Matteus 8:14; Apostlagärningarna 18:2; 21:8, 9; 1 Korinthierna 9:5) Aposteln Paulus’ anvisningar till Timoteus beträffande tillsättandet av församlingstillsyningsmän, ”biskopar”, klargör detta. Han skriver: ”Så bör nu föreståndaren [biskopen] vara oklanderlig, en enda hustrus man.” (Kursiverat av oss; 1 Timoteus 3:2, J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning) Lägg märke till att det inte finns någon antydan alls om att det på något sätt var opassande för ”en biskop” att vara gift. Paulus visade bara att ”en biskop” inte kunde leva i polygami; om han var gift, skulle han ha bara en hustru. Uppslagsverket Cyclopedia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature (McClintock och Strong) drar i själva verket följande slutsats: ”Inget ställe i NT [Nya testamentet] kan tolkas som ett förbud mot äktenskap för prästerna under evangelieordningen.”
Medan Bibeln sätter stort värde på äktenskapet, fördömer den verkligen inte att man är ogift, om man frivilligt valt att vara det. Bibeln rekommenderar det som ett önskvärt levnadssätt för somliga. (1 Korinthierna 7:7, 8) Jesus Kristus sade att somliga män och kvinnor medvetet väljer att vara ogifta. (Matteus 19:12) Varför? Inte på grund av att det är något orent med äktenskap och att det skulle hindra deras andliga utveckling. De väljer detta enbart för att kunna inrikta sina ansträngningar på att göra Guds vilja i vad de förstår vara tider av brådskande natur.
Vägen till obligatoriskt celibat
Förhållandena förändrades emellertid under århundradena efter Kristus. Under de tre första århundradena enligt den vanliga tideräkningen ”fanns det både gifta och ogifta präster”, förklarar David Rice, en dominikanerpräst som lämnade prästämbetet för att gifta sig. Därefter började till bekännelsen kristna bli påverkade av vad en religiös skribent beskriver som en ”blandning av grekiska och bibliska tankar” som frambringade en förvrängd syn på sex och äktenskap.
Somliga fortsatte naturligtvis att vara ogifta enbart ”för att få fullständig frihet att helt gå upp i arbetet för Guds kungarike”. Andra däremot motiverades mer av de hedniska filosofiska uppfattningar som de hade uppslukats av. Som det sägs i The New Encyclopædia Britannica: ”En uppfattning att sexuellt umgänge var förorenande och oförenligt med helighet dök upp [i den till bekännelsen kristna kyrkan] som en framträdande motivation till bruket av celibat.”
På 300-talet, säger Rice, ”förbjöd [kyrkan] en gift präst att ha sexuellt umgänge kvällen före firandet av nattvarden”. Då kyrkan införde daglig nattvard, innebar det att präster var tvungna att avstå från sexuellt umgänge för alltid. Med tiden blev det totalt förbjudet för präster att gifta sig. Celibat blev därför obligatoriskt för den som ville bli präst i kyrkan.
Aposteln Paulus varnade för just en sådan utveckling. Han skrev: ”Anden har uttryckligen sagt att det under den yttersta tiden kommer att vara somliga som kommer att avfalla från tron och välja att lyssna till bedrägliga andar och läror som kommer från djävlar. ... De kommer att säga att äktenskap är förbjudet.” — 1 Timoteus 4:1, 3, The Jerusalem Bible.
”Visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar”, sade Jesus Kristus. (Matteus 11:19) Det dåraktiga i att avvika från Guds normer har bevisats genom följderna. Författaren David Rice intervjuade många präster runt om i världen angående obligatoriskt celibat. Några som han talade med sade: ”Man är kvar i ämbetet och gör vad man kan och utnyttjar diskret villigheten hos tillgivna, beundrande kvinnor som gör sig sexuellt tillgängliga.”
Rice citerar Matteus 7:20: ”’På deras frukt skall ni ... känna igen dem’, sade Jesus.” Han kommenterar sedan den tragedi som har blivit resultatet av påtvingat celibat: ”Frukterna av obligatoriskt celibat är de tusentals män som lever ett dubbelliv, de tusentals kvinnor som lever ett förstört liv, de tusentals barn som är förkastade av sina prästvigda fäder, för att inte tala om alla de präster som lider av denna isolering.”
Ett ärbart äktenskap är en välsignelse från Gud. Påtvingat celibat har visat sig vara till andlig skada. Att däremot frivilligt välja det ogifta ståndet, även om det inte är nödvändigt för helighet eller räddning, har visat sig vara en givande och andligen tillfredsställande levnadsväg för somliga. — Matteus 19:12.
[Bildkälla på sidan 16]
Life