Den alexandrinska kodexen

DEN alexandrinska kodexen var den första av de viktigare bibelhandskrifterna som forskarna fick tillgång till. Upptäckten av den ledde till en konstruktiv granskning av den grekiska bibeltexten till nytta för alla efterkommande översättare av de heliga skrifterna. Hur och när blev den uppmärksammad?

Kyrillos Lukaris, patriark i Alexandria i Egypten, var en stor samlare av böcker, och år 1621, när han blev patriark i Konstantinopel i Turkiet, tog han med sig denna Codex Alexandrinus. Men då oroligheter uppstod i Mellersta Östern och risken fanns att handskriften skulle kunna förstöras, om den föll i muslimernas händer, ansåg Lukaris att den skulle vara mycket säkrare i England. Fördenskull lämnade han den år 1624 till den brittiske ambassadören i Turkiet som gåva åt Englands kung, Jakob I. Kungen dog innan handskriften kunde överlämnas, och därför gavs den i stället åt hans efterträdare, Karl I, tre år senare.

Var den här handskriften så värdefull som Kyrillos Lukaris ansåg den vara? Ja. Den daterar sig till tidigt 400-tal v.t. Av allt att döma har flera skrivare medverkat vid skrivandet av den, och texten har helt igenom korrigerats. Den är skriven på pergament, med två spalter på varje sida och med uncialer (versaler) utan ordmellanrum. Större delen av Matteus fattas, liksom vissa delar av 1 Moseboken, Psaltaren, Johannes och 2 Korintierna. Den kallas nu officiellt Codex A, består av 773 blad och utgör ett tidigt vittnesbörd av ansenlig vikt och betydelse.

De flesta bibelhandskrifter kan delas in i grupper, eller familjer, på grundval av vissa likheter som förekommer. Dessa likheter uppstod när skrivarna gjorde sina avskrifter från samma källa eller från sådana som liknade varandra. I samband med skrivandet av Codex Alexandrinus tycks skrivarna dock ha varit inriktade på att sammanställa textvarianter från olika familjer för att få fram en så bra text som möjligt. I själva verket visade den sig vara äldre och bättre än någon av de grekiska handskrifter som fick ligga till grund för Engelska auktoriserade översättningen av år 1611 (Konung Jakobs översättning).

Den alexandrinska textvarianten av 1 Timoteus 3:16 vållade mycket debatt, när den offentliggjordes. I exempelvis 1703 års svenska översättning sägs det i denna vers: ”Gud är uppenbar vorden i köttet”, vilket alltså syftar på Jesus Kristus. Men i denna gamla kodex tycks den förkortning för ”Gud” som förekommer här, skriven med de två grekiska bokstäverna ”ΘC”, ursprungligen ha skrivits ”OC”, det grekiska ordet för pronomenet ”som”. Det är uppenbart att det innebär att Jesus Kristus inte var ”Gud”.

Det tog mer än 200 år och krävdes att andra gamla handskrifter upptäcktes, innan det slogs fast att ”som” eller ”vilken” var den rätta översättningen av ordet. Bruce M. Metzger säger i sin bok Textual Commentary on the Greek New Testament: ”Ingen uncialhandskrift från (i första hand) tidigare än 700- eller 800-talet ... stöder θεός [the·ós]; alla äldre versioner förutsätter ὅς eller ὅ; och ingen patristisk skribent före sista tredjedelen av 300-talet ger stöd åt textvarianten θεός [the·ós].” I dag är de flesta översättare ense om att det inte skall göras någon anspelning på ”Gud” i den här versen.

År 1757 införlivades den engelske kungens privata bibliotek med det brittiska nationalbiblioteket, och den här fina kodexen är nu utställd i handskriftsrummet i British Museum. Det är en klenod som är väl värd att beskåda.