Lita på den kraft som Gud ger

Viktiga detaljer från Andra Timoteus

JEHOVA ger sina tjänare kraft att uthärda prövningar och förföljelse. Och hur behövde inte Timoteus och andra kristna den kraft som Gud ger! Rom härjades av en eldsvåda år 64 v.t., och enligt rykten var det kejsar Nero som var ansvarig. För att skydda sig lade han skulden på de kristna, och detta gav uppenbarligen upphov åt en våg av förföljelse. Vid den tiden (omkring 65 v.t.) var aposteln Paulus förmodligen återigen fängslad i Rom. Fastän han hotades av döden, skrev han då sitt andra brev till Timoteus.

Genom Paulus’ brev kunde Timoteus göra sig beredd på att stå emot avfällingar och stå fast när han ställdes inför förföljelse. Det uppmuntrade honom att fortsätta att göra andliga framsteg, och han blev underrättad om Paulus’ omständigheter i fängelset. Brevet hjälper också läsarna att lita på den kraft som Gud ger.

Lid ont och undervisa med mildhet

Gud ger oss kraft till att uthärda förföljelse som förkunnare av de goda nyheterna. (1:1—18) Paulus glömde aldrig Timoteus i sina böner, och han kom ihåg hans oskrymtade tro. Gud har inte gett Timoteus ”en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet”. Må han därför inte skämmas för att vittna om de goda nyheterna och lida ont för dem. Han blev också uppmanad att fortsätta ”att bevara mönstret av sunda ord” som han hört från Paulus, liksom vi också strikt bör hålla oss till den äkta kristna sanningen även om andra vänder sig bort från den.

Det som Paulus lärt honom skulle anförtros åt trogna människor, som skulle undervisa andra. (2:1—26) Timoteus blev uppmanad att vara en rätt Kristi soldat, trogen när han fick lida ont. Paulus led själv i bojor för att han predikade de goda nyheterna. Han uppmuntrade Timoteus att göra sitt yttersta för att träda fram som en av Gud godkänd arbetare och sky tomt prat som kränker det som är heligt. Och han fick veta att en Herrens slav måste undervisa andra med mildhet.

Predika ordet!

Den kraft som Gud ger skulle behövas för att möta de yttersta dagarna och hävda den skriftenliga sanningen. (3:1—17) Bland de ogudaktiga skulle människor uppstå som alltid var i färd med att lära men inte kunde komma till exakt kunskap om sanningen. Sådana ”onda människor och bedragare” skulle ”gå vidare från ont till värre, i det de vilseleder och blir vilseledda”. Timoteus skulle emellertid förbli i de ting han hade lärt. Det bör vi också, i det att vi vet att hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, korrigering och tuktan i rättfärdighet, ”så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk”.

Timoteus skulle motstå avfällingar och fullgöra sin tjänst. (4:1—22) Han kunde göra det genom att ”predika ordet” och hålla sig till det. Detta var viktigt, eftersom församlingen stod inför en ”ogynnsam tid” därför att några förkunnade falska läror. Jehovas vittnen i vår tid håller sig också till Guds ord och predikar det enträget i församlingen och för människor utanför, också i ogynnsamma situationer. Paulus höll sig ”till tron”, även om han blev övergiven av somliga. Men Herren ingav honom kraft för att predikandet måtte helt fullgöras genom honom. Må vi också lita på den kraft Gud ger och fortsätta att predika de goda nyheterna.

[Ruta/Bild på sidan 31]

En rätt soldat: Paulus uppmanade Timoteus: ”Som en rätt Kristi Jesu soldat skall du ta din del i att lida ont. Ingen som tjänar som soldat invecklar sig i livets kommersiella angelägenheter, för att han måtte vinna den persons godkännande som har värvat honom som soldat.” (2 Timoteus 2:3, 4) En romersk fotsoldat fick ”lida ont” när han bar på tunga vapen, en yxa, en korg, proviant för tre dagar och andra saker. (Josefos: Judarnas krig, Tredje boken, kapitel 5) Han ägnade sig inte åt några kommersiella intressen, för det skulle inte ha behagat hans överordnade, och hans utgifter var täckta. En kristen utsätts likaledes för prövningar som hänger samman med att vara ”en rätt Kristi Jesu soldat”. Trots att han må ha förvärvsarbete för att avbörda sig skriftenliga förpliktelser, bör han inte låta onödiga engagemang med materiella ting få honom att upphöra med att ta del i andlig krigföring. (1 Tessalonikerna 2:9) När han vittnar från hus till hus, svingar han ”andens svärd, det vill säga Guds ord”, och hjälper till med att befria människor från religiös villfarelse. (Efesierna 6:11—17; Johannes 8:31, 32) Eftersom liv står på spel, bör alla kristna soldater fortsätta att behaga Jesus Kristus och Jehova Gud på detta sätt.